SEG som en överviktig östermalstax

Ja, nöjd är jag i alla fall över att jag inte anmälde Prima till specialens tollingjaktprov eller working-test. Hon är verkligen inte i form! Jag tror hon är den tröttaste lilla hund jag någonsin sett. Funderar ibland på om hon är sjuk...men jag tror att det är skendräktigheten som gör sig gällande. Hon var trött även vid förra skendräktigheten, men nu är det ännu värre. Jag tycker att jag försökt hålla igång henne och ge henne mindre mat för att hindra mjölkproduktion, men jag har alldeles uppenbart misslyckats med detta. Det är inte så att hon inte vill jobba, jo´rå hon är alltid med, men hon är så låååångsam. Det ser ut som att hon väger minst 100 kilo där hon mödosamt tar sig fram. Ser verkligen tråkigt ut! Igår tog jag ut henne för lite jaktträning efter 3 dagars vila. Tänkte att hon kanske skulle vara på "G". Vi började med att jag kastade ut en and i vattnet och lade ett linjetag med and åt andra hållet. Prima utförde arbetena utmärkt förutom en sak = farten. Hon joggade! Vi gjorde om övningen. Den här gången lät jag henne gå direkt på mitt kast ut i vattnet för att se om farten ökade. Det gjorde den inte! Hon joggade ner till strandkanten, joggade lite i vattnet, simmade en bit och joggade tillbaka till mig och lämnade i hand. Likaså med det nya linjetaget uppför en backe - kanske lite snabbare - men likväl jogging... Gick vidare till ett skogsområde där jag gömde två kråkor och en and på ett stort område. Tänkte att hon kanske kunde få upp farten om det var längre avstånd (hon brukar gilla att springa långt och eggas av att leta svårt). Satte mig ner en stund på en stubbe efter att vi lagt ut så att hon skulle öka önskan att få springa ut. Jo´rå det funkade vid första skicket - Prima ökade farten - och letade länge...kom fint in med anden. Sen fortsatte hon sitt joggande o levererade två kråkor. Inte ett dugg trött, glad och nöjd och verkade själv tycka att hon var fantastisk i alla fall. Jag hade Susa i bilen eftersom vi tränat lydnad tidigare o jag fick för mig att även Susa skulle få ett fågelsök med kråka. Susa gillar ju inte kråkor så jag tyckte det var spännande att se om hon skulle apportera eller ej. Tränar ju så lite jakt med henne nu. Åkte till ett annat ställe i närheten och la ut ett knepigt sök med två kråkor och en and. Susa var oerhört glad och förväntansfull och sprang med full kareta ut i rutan och hittade - kråka. - Åh nej, fy fasen, spottade Susa och sprang vidare. Jag ropade in henne förstås - hon får ju inte springa vidare när hon ratar fågel. Susa kom in glad i hågen med tindrande ögon, inte en susning om att hon gjort fel verkade det som. Jag pekade mot stubben där kråkan var gömd och sa apport. - Jaha, sa fröken Sus. Ska jag hämta den, menar du? Full fart ut och in med kråkan i fint grepp. Duktiga lilla Sus-i-dus! Sen hämtade hon nästa kråka och slutligen anden efter idogt arbete. Anden hade jag verkligen lyckats gömma svårt. Kunde sedan inte låta bli att fundera på om den skönjoggande Prima-Lottan skulle finna anden om jag lät henne prova. Tänkte förstås att det kunde vara dumt, eftersom hon redan jobbat länge och dessutom är så himla seeeeg, men jag kunde inte låta bli. Ut kom Prima med rasande fart och attityd. Hade förstås sett Susa springa runt i skogen och leta fåglar så hon var rejält taggad. Hon satte sig direkt, blickade med oerhört fokus rakt ut i skogen, varenda muskel på spänn. Jag satte ut handen, riktade mot söket, Prima sträckte på halsen - redo! Klara, färdiga - sÖK! Prima reste sig värdigt och joggade återigen ut i sökrutan. Kom fint in med två kråkor, men hade oerhörda problem med att hitta anden. Men inte gav hon upp inte - nä om man joggar så orkar man mera, eller hur? Och visst hittade hon anden, no problemas och med stolt uppsyn promenerade hon in till mig och lämnade i hand. Ja, jösses - ska man skratta eller gråta. Vilket strålande jobb! Och samtidigt så himla tråkigt att se henne jogga omkring som en överviktig Östermalmstax. Blir nog inget mer sök förrän hon är normal igen. Får träna häftiga markeringar med skott istället!