Bästa Susa o knasiga Prima

Det finns ingen hund som gör mig så glad som Susa. Det finns inte heller någon hund som gör mig så ledsen som Susa. Det är upp och ner - ner och upp. Hon är den bästa, finaste allra sötaste och gulligaste hund som finns - mot alla hon känner. Men dom hon inte känner...nä då blir ögonen svarta och hela hunden avvaktande och misstänksam. Glädje för mig och Susa är vår träning. Susa älskar att träna, hon kan träna hur ofta som helst, hur länge som helst och med vilken belöning som helst. Torrfoder, boll eller annan leksak går bra - ja jag har aldrig stött på en belöning som inte funkar. Susa är på, hon vill alltid och hon gör fort och fel. Men det spelar ingen roll för jag älskar hennes attityd till träning.

Prima är motsatt... hennes hjärna är alltid med - hon funderar och klurar och räknar ut vad jag vill. Hon är noga med sina belöningar. Om hon tänker bollkast så ska det vara bollkast. Om hon tänker köttbulle får man inte ge torrfoder. Om hon tänker torrfoder får man däremot ge köttbulle (ha ha). När Prima kampar gäller det att ha koll på fingrar, händer och armar. Hon blir så intensiv att hon greppar vad som helst och det gör fruktansvärt ont. Prima har alltid tyckt om människor, men gillar inte andra hundar. Väldigt olik sin far - den käre herr Nacho - som älskat ihjäl varenda hund han träffat. Prima är dock ganska så konstig sedan en tid tillbaka, jag känner inte igen henne. Louise säger att det är 2 veckor kvar till att hon ska valpa (men hon är inte dräktig) alltså två veckor kvar tills hon skulle ha valpat om hon hade varit dräktig - och då kan tydligen tikarna bli rätt knäppa. Jag tröstar mig med det och hoppas hon blir normal igen. Har satt henne på diet nu och hoppas mjölkproduktionen upphör.

Idag tänkte jag prova trut med Prima. När Prima var valp apporterade hon trut med glädje men vid förra skendräktigheten ville hon plötsligt inte apportera trut. Jag avvaktade således en tid och lät henne sedan prova på igen och då fungerade det bra. Nu är Prima åter skendräktig och ville inte gärna apportera truten. Hon apporterade en trut på vatten och tog en trut på ett linjetag, men sen sa hon att det räckte. Susa tyckte också truten var äcklig till en början, men apporterade den sedan fint både på sök, linjetag och i vatten. Susa fick också apportera en jättestor kanin, men Prima fick stå över eftersom Prima har sådan extrem kärlek till kaniner. Kändes som att det kunde bli knasigt att skicka ut henne till den giganten så här i skendräktighetstider...för hon är KNÄPP och oförutsägbar! Ikväll har Prima ägnat sig åt att ligga och bita på mina händer och vilja bita på mina kläder - gick upp i lust - försökte para sig med soffan - och bäddade sedan sönder hela sängen. Ja, jag sa ju att hon är knäpp! Knäpp och oerhört söt! Tur det i alla fall....