Det var en gång en familj utan hund...

Det fanns en tid då jag inte hade hund... en tid då lille Nacho inte var en del av vår familj. Det känns länge sedan och livet var så annorlunda då. Vi åkte utomlands flera gånger per år, vi bodde i slalombacken på vintrarna och åkte till fjällen flera gånger varje säsong eftersom barnen kvalade in till tävlingar. Fotbollscuper och föräldraengagemang ockuperade vår fritid. Det var en ständig kamp mot klockan. Hur skulle man hinna med allt? Pontus hade ännu inte kommit in i tonåren och hans hår var vackert lockigt och guldfärgat. Nuförtiden är det färgat svart och plattas noggrannt varje morgon så att alla lockar försvinner. Vi behövs inte på samma sätt längre... tänk att min lilla pojke kan klara sig så bra på egen hand nu. Tur att vi har en gosse kvar som fortfarande kan krypa upp i knäet och bara vara...