Visst är det rart med hund...

Jo´rå, visst är det rart!
Idag hade vi avdelningsträff på jobbet, grillade korv utomhus, gick tipspromenad och hade allmänt trevligt. Vid slutet av dagen togs en stor kartong med böcker fram till de dryga 50-talet anställda. Avdelningschefen tog upp en bok och försökte koppla ihop bokens titel med någon anställds personlighet eller intresse.
"Tigerhajen"...vem ska få den? Jo, du har väl akvarium hemma, Anna?
"Gud eller djävul" - DET är MAGNUS, skrek någon.
"Sveriges grundlagar" - ja, det är till dig, Lena som är mycket för juridik.

- Var är Ammie? Var är Ammie, hörde jag chefen ropa när jag smitit undan för att ringa ett samtal till jägaren som lovat mig apporteringsvilt. Sedan skrattade alla så högt att jag knappt hörde vad jägaren sa i telefonen.

På min stol låg en illa bunden bok från 1950. Omslagsbilden visade en upprörd trind kvinna i röd kappa som förtvivlat försökte hejda sin lilla hund att slita sig till den lösa raggiga schäfern på gatan. Två förundrade män satt i en bil och tittade på galenskapen.
"Visst är det rart med hund" av Laura. - TILL AMMIE! TILL AMMIE!
"När man lägger ifrån sig boken skall man finna, att man icke blott haft några roliga timmar utan helt omärkligt fått en fullständig lärokurs i hundskötsel. Den är kanske inte lika rik på tekniska finesser som de allvarliga handböcker och hundböcker, i vilka det högtidligt talas om boghöjder, svansföring och dylikt, men den är mycket mera underhållande, lättfattlig och rolig."

Jag är stolt! Jag är klassad hundnörd igen! 15 års uppehåll utan hund. Hur kunde jag överleva? Vem i hela världen var jag då?
Nu är jag erkänd hundnörd som alla kan ha ruskigt roligt åt.
Åh, så stolt och glad jag känner mig!