Vilken tur att jag har en man som frivilligt vill ta äldsta sonen och svärföräldrarna med sig till Uppsala för julshopping!
Och vilken tur att yngste sonen är hembjuden till en kompis hela dagen för att åka snowboard på deras hemmagjorda railbana med konstsnö.
Och vilken tur att Jenny också ville träna hund med mig under några timmar!
Jenny och jag har ju träffats några gånger för att fokusera på skott-träningen i samband med jakt. Det är oerhört värdefull träning eftersom våra träningssugna hundar snabbt kopplar ihop skotten med att de ska få hämta vilt, vilket bidrar till stress, hög förväntan och pip.
Nacho och Unni är ganska olika så vi får vara noggranna med att lägga upp träningen efter varje hunds nivå och behov. Det tycker förstås jag är extra roligt, eftersom jag är så intresserad av hundträning och nästan njuter lika mycket av en bra träning för min träningskamrat som för egna prestationer.
Unni är en fantastisk hund! Nacho tycker att hon är lite sisådär förstås och det tycker jag är jättebra, eftersom Nacho varit så tikfixerad. Men Unnis charm förstår han sig inte på, utan de leker en stund, men sedan tycker Nacho att det är dags att göra något annat än att bara springa omkring och brottas. Unni verkar dock tycka att Nacho är riktigt kul att busa med...
Både Unni och Nacho tränades alltså med skott. Unni fick börja med ett andsök vilket hon utförde med betyget "mycket väl godkänd". När söket var klart skjöt jag ett skott vilket hon inte brydde sig ett dugg om. Sedan fick hon vara passiv en stund för att sedan fortsätta med jaktfot bakom mig (skytt). Jag hade lagt ut fåglar och snitslat vid olika träd så att Jenny närhelst hon kände kunde skicka Unni på närsök för att belöna rätt attityd / sinnesstämning. Jag skjöt några skott, men Unni fick aldrig hämta fågel i samband med skotten för att visa henne att skott inte nödvändigtvis betyder att det är "FÅGELAPPORTERING" pågång. Jenny avslutade med att Unni fick hämta ytterligare en fågel på närsök när hon vilat en stund och var lugn och avslappnad. Vi försöker betinga en lugn och sansad attityd med att få apportera fågel, vilket är det roligaste Unni vet. Jag tycker att Unni skötte sig strålande. Hon såg väldigt sansad och lugn ut, men har en fantastisk fart och härlig attityd när hon apporterar. Jag som aldrig brukar skriva om andras hundar - men idag måste jag - och jag har bara gott att skriva om!
Nacho-pacho fick en snitslad slinga med skott och sökövningar. Jag började med att gå fram till Jenny med Nacho i koppel, för att sedan följa henne (skytten) som på jaktprov. Jenny skjöt på olika ställen och Nacho fick gå ut på två sök där det bara låg en fågel på varje ställe för att avsluta med ett sök med 4 olika fåglar. Nacho var lugn och tyst, men lättade lite på rumpan vid skottet mot stora söket. Skotten sköts både vid jaktfot, inför sökövning, under söket och när vi var klara och var påväg hem. Jag vill få Nacho att förstå att skott förekommer under träning, men att det inte nödvändigtvis betyder att han ska få apportera bara för att det skjuts.
Jag hade gummiband på fåglarna vilket medförde att han kom in med oerhört snygga grepp. Snabba upptag, fin fokus, ja allt var faktiskt skitbra förutom att han larvade sig med en pinne som fastnat i pälsen samt att han skrek som en stucken gris under storsöket utan att vara särkilt skadad alls. Både Jenny och jag trodde han slagit ihjäl sig såsom han skrek, men han stannade bara till och fortsatte sedan söka, så det var bara "tramset" i honom som visade sig. Ja, vad ska man göra?
Tänka på allt positivt han gjorde istället? (jag har lite svårt med tramsiga hundar)
Fin jaktfot, helt tyst, totalt spontan med viltet och snabba gripanden, bra grepp, fina sök, perfekta avlämningar i hand, så jag ska inte klaga på den lille Nacho-pachen!
Nacho närmar sig försiktigt Unni som hittat en finfin pinne.
- Hello, kan jag få kolla litegrann?
- Det här är min pinne!
- Nä, nu är den min! 
- Vänner?
.jpg)
