Vilken dröm!

Idag sken solen från blå himmel över Stockholm. Det firade jag med att sitta inomhus på konferans utan att få en gnutta sol till min behövande själ. På eftermiddagsrasten kunde jag inte längre hålla mig, utan avvek från kolleger och övriga mötesdeltagare, tog hissen upp till elfte våningen och ställde mig på takterassen, njöt av solen och utsikten över Stockholm.

På lunchrasten träffade jag en jaktlabbe-entusiast som jag mött på ett prov förut och när jag hörde henne berätta om sitt liv med sina 5 hundar och en gård ganska nära där jag bor kombinerat med heltidsarbete, så blev jag såld.
Varför kan inte jag?
Varför ska jag alltid vara så restriktiv, inte följa mina drömmar och önskningar utan alltid alltid alltid bara tänka på hur man borde göra och vara så rädd för att det blir fel. Blä för mig!
När jag vänder mig inåt och drömmer mig bort kan jag se mig själv vandra på min gård med min alldeles egna lilla hundflock vid sidan. Tur att man kan drömma om det åtminstone.

När jag inte ägnar mig åt dagdrömmeri, så fascineras jag av alla underbara filmer på You tube som verkligen visar hur fantastiskt roligt människa och hund kan ha tillsammans.

Varsegoda;