Vi har roligt nästan jämt...

Idag trodde jag att dagen skulle bli en sådär dålig dag som man vill radera bort från minnet - istället blev det precis tvärtom. Jag kommer aldrig glömma den här dagen. Den kommer sitta där som ett kärt minne under lång tid framöver och jag ler bara jag tänker på dagens TOKIGA hundträning. Herregud vad det är roligt att träna hund! Kan något vara roligare???? Tveksamt....

Hela familjen har haft influensa förutom jag. Det är verkligen tråkigt hemma och jag går bara och väntar på att jag också ska blir sjuk. Har proppat i mig rå vitlök, apelsiner, Kan Jang, vitamintabletter, Actimel och Blutsaft.

Eftersom Jenny och jag missförstått varandra ang. träningen i tisdags så kom jag överens med henne om att vi skulle träna lite skott med hundarna på morgonen. Jag stod och väntade en stund eftersom Jenny kört fel, men plötsligt hör jag ett högt skränande ljud, ser grå rök och där sitter en stressad Jenny bakom ratten i den röda bilen. Från motorhuven stiger grå varm rök och bilen liksom skriker åt Jenny att hon bör stanna.
- Det har lyst en varningslampa ett tag, sa Jenny. Motorn kokar nog. Bäst vi ger hundarnas vatten till bilen. Ja, herregud....

När motorn fått kyla av sig ett tag tränade vi både Nacho och Unni med min apportkastare. Jag hade köpt svaga skott som faktiskt fungerade alldeles utmärkt. Jag hade tänkt ut en strategi som jag körde med Nacho som fungerade fint. Han reagerade nästan inte alls på skotten - kollade till lite men fortsatte sedan som om ingenting hade hänt.

Jag har funderat på i vilka situationer hunden behöver tränas i skott och kommit fram till följande;

¤ Passivitet, hunden ska kunna höra skott utan att gå upp i varv när den är passiv tex när den ligger på en filt eller går omkring och strosar.

¤ Jaktfot; hunden ska vara lugn och tyst vid skott när den går jaktfot. Ett skott kan avlossas under jaktfot utan att hunden ska få hämta just då. Hunden ska vara uppmärksam när skott avlossas men ej avvika från förarens sida och ej hetsa upp sig.

¤ Under arbete; hunden ska klara av att det smäller när den jobbar, tex när den är påväg att hämta en dummy/vilt, under sök eller när den är påväg in med apporten.

¤ Sittande vid förarens sida; hunden ska klara av att sitta bredvid föraren och vara lugn och tyst medan skytten höjer geväret och skjuter för en markering.

Dessa tillfällen ska fungera vid såväl land - som vattenarbete.

Vi har tidigare tränat Nacho och Unni att kunna sitta stilla vid sidan och vara tysta men uppmärksamma när skott avfyras. De har även fått skott i samband med arbete och vid passivitet. Idag fick de således träna jaktfot i samband med skott. Jag är jättenöjd med Nachos arbete och jag såg tydliga resultat av träningen på en gång. Vid första skottet blev han väldigt stel i kroppen och tappade fokus på mig och vrålstirrade på Jenny, men redan vid andra skottet kollade han bara till för att fortsätta med mig åt ett annat håll. Precis så vill jag ha honom - han ska kolla om vilt faller, men inte mer än så.

Skott-träningen gör dock Nacho lite extra taggad, så han fick avsluta med att hämta en dummy på ett linjetag vilket han gjorde med extra turbo på. När Unni kört sitt pass avslutade vi med att lägga ut 12 dummys åt två olika håll och så turades vi om att låta hundarna titta på varandra och gå ut på sök åt olika håll.
- No problem! sa Nacho och Unni och hämtade in 6 dummys var med fin fart och härlig attityd. Tänk att min lilla Nacho-pach blivit så duktig att arbeta med andra hundar nu. Han är tyst (i alla fall nästan tyst)och fokuserad på sin träning och verkar inte alls störas av att det är en tik som han jobbar med.

När jag kom hem var Danne ännu sjukare än tidigare och jag kände mig riktigt orolig och funderade faktiskt på om han måste in på akuten. Stefan hade som tur var blivit lite bättre i alla fall. Jag beslöt mig för att ringa återbud till träningen med Ingela och Annika, men hittade inte deras telefonnummer förstås. Så här i efterhand är jag glad för det eftersom Danne och barnen överlevde utan oss. Det var även kul att se att Nacho ville träna igen, trots att det bara gått några timmar emellan passen.

Ingela och Annika hade förberett eftersom jag blev sen. De hade gjort ett tävlingsupplägg med olika stationer. Verkade riktigt proffsigt så jag var glad att vi skulle få prova på det. Ingela och Tea började. Jag agerade domare och Annika kastare. Annikas dotter var publik. Jag ropade fram Ingela och Tea och hälsade välkommen. Sedan hände det så märkliga saker att hela träningen avbröts och alla linkade runt och skrattade så det ekade över ängarna. Jag har nog aldrig sett en människa skratta så mycket och prata så otydligt som Annika gjorde. Det var helt fantastiskt roligt. Sitter och flinar bara jag tänker på det...och det bästa av allt var att det blev så himla bra för Tea för sedan var hon tyst. Ja, herregud vilken träning!

Nacho-P. jobbade bra trots att det var andra passet idag. Fin jaktfot med koppel fram till startplats där domare hälsade välkommen. Fin jaktfot till första station som var enkelmarkering med dold kastare. När Nacho inte fick hämta markeringen pga. att vi skulle gå mot en dirigering, så pep han till, men tystnade på en gång. Dirigeringen var svår. Hunden skulle springa rakt fram och ta sig upp för ett brant berg. Dummyn låg precis vid bergskanten eftersom vi förstod att det skulle vara svårt för hundarna att ta sig upp på berget. Nacho for som ett skott upp på berget och FÖRBI dummyn och struntade fullständigt i att jag blåste stopp. Han for iväg rakt in i skogen och eftersom jag stod nedanför hade jag ingen aning om vad han gjorde. Efter en liten stund lydde han i alla fall inkallningssignalen och jag kunde stoppa honom på bergskanten och slå på söksignal.
- Jaha, tänkte Nacho-P. Låg den så nära...
Han tog upp dummyn och sprang ner mot mig, men fick syn på Annikas dotter som satt på en ryggsäck alldeles intill och den den nyfikne herr Pacho lämnade av dummyn till dottern istället och passade på att pussas lite också. Sen tog han dummyn igen och lämnade till mig. Ja, han är för söt, men det är faktiskt en nackdel ibland att ha en väldigt nyfiken hund.

Vi gick fram till markeringsstationen och Nacho fick hämta dummyn som kastades tidigare och den kom han ihåg utan problem.

Vi fortsatte till nästa station som var närsök. Ingela stod i skogen åt andra hållet och Nacho trodde (precis som jag förutspått) att hon skulle kasta en markering. När Nacho tittat på henne ett tag vände vi om och Nacho fick hämta tre små dummys på närsök.

Vi fortsatte till sökrutan där Nacho hämtade in 4 dummys och sedan belönade jag. Det var en ganska "kul" sökruta eftersom två stora tallar låg omkullvälta som hundarna måste ta sig över /under /runt för att komma in i området.

Nacho-pacho ligger sedan någon timme tillbaka och snarkar gott bredvid sin sjuka husse. En ansträngande men mycket rolig och minnesvärd dag! Nu kan jag jobba hela helgen med gott samvete och ett leende på läpparna. Ja, herregud... jag trodde allt tokigt redan hade hänt mig under de mest knasiga hundträningarna, men det verkar bara komma mera och mera och mera och mera.........