Nacho och kaninen

Eftersom Nacho strulade med kaninen vid förra träningstillfället hade jag bett Monica att ta med en kanin som jag kunde testa Nacho på. Ville prova med någon annans kanin som inte luktade av mina dofter. Kaninen lades på ett sök när Nacho inte såg på och jag hade inte rört vid kaninen. Jag skickade ut Nacho genom en tät granvägg för att se hur han skulle reagera när han hittade kaninen och jag inte var inom synhåll för honom. Nacho for ut i sökrutan, hittade kaninen rätt fort och grep som om det vore det naturligaste i världen och spurtade tillbaka åt mitt håll för att lämna av.

- Hello, morsan. Kolla va häftigt, jag hittade Kalle Kanin där ute!



Så nu gnuggar och gnuggar och gnuggar jag mina geniknölar i jakt på SVAR.
Varför beter Nacho sig så olika med kanin?
Hur kan det komma sig att kaninapporteringen fungerar så bra gång på gång för att plötsligt inte fungera alls? Är det vissa kaniner som luktar speciellt gott eller vad handlar det om när Nachos ögon plötsligt börjar gå i kors och hans största önskan blir att få mysa och gosa med kaninen alldeles själv utan att bry sig det minsta om mig?

När Nacho hämtat kaninen gick vi till den lilla vassrika sjön där Nacho fick se Monica lägga ut kaninen på ett linjetag längs sjön. Jag satte honom sedan nedanför en backe så han inte skulle se men väl förstå att något hände vid vattnet. Jag slängde ut 3 dummysar i sjön-vattenvegetationen. En dummy hamnade i oerhört tät låg vassvegetation, en annan ute i sjön och den tredje i högvass som inramade den lilla sjön.

Hämtade Nacho och skickade honom på sök mot vattnet/vattenvegetationen. Nacho tog sig igenom vassen, simmade ut i sjön, for in i vass -och vegetationsområdet till vänster, fick vind på dummyn som låg i vattnet och kom fint in, men släppte dummyn vid mina fötter och skakade sig. Jag skickade ut honom igen och då sprang han som vanligt alldeles för långt ut. Man såg bara hur vassen vajade långt borta, säkert en 40 - 50 meter ut. Jag kan i alla fall inte klaga på uthålligheten och söklusten, men herregud vad knasigt att han söker sig så djupt ut. Jag måste verkligen börja träna på korta sök. Eftersom han sökt så länge utan att hitta tog jag in honom och skickade på dummyn som låg i tät låg bred vass till höger. Han tvekade lite att gå in i den svåra terrängen, men det behövdes bara lite stöttning för att han skulle ta sig in och sedan kom han ganska fort tillbaka med dummy nummer två och lämnade i hand. Jag beslöt mig för att dirigera till den tredje dummyn vilket gick alldeles utmärkt. Han simmade fint ut till området, gick in i vassområdet och sökte intensivt. Simmade närmsta vägen tillbaka och lämnade i hand varpå han fick den bästa belöningen av alla - den bästa belöningen Nacho kan tänka sig - HAN FICK HÄMTA KANINEN som låg längs sjön.

Världens lyckligaste hund kom således farandes med kaninen i mun och fick som belöning hämta den ytterligare en gång.
- I´m in heaven, I must be in heaven, nynnade Nacho-pacho på väg in med kaninen...

Vilken underbar träning. Jag älskar att träna Nacho när han har så härlig attityd.

Poker och Izor tränade med dummy så jag är oerhört tacksam att vi fick "låna" kanin av Monica. Alla hundarna var jätteduktiga och då är det förstås extra roligt att träna. Nu blir det 3 trista dagar utan träning för jag ska jobba igen....