Både bra och dåligt...

Det verkar som att jag inte ska tro på att Nachos kaninapportering sitter säkert, för det gör den inte! Nacho har en speciell kärlek till kaniner som resulterar i att han ibland glömmer bort sin uppgift, dvs. att apportera dem.

Innan jaktprovet på Specialen hade han hämtat både mina och andras kaniner under flera veckor så jag kände mig säker på att kaninen skulle funka på provet. Det gjorde det ju inte - jag var tvungen att vissla i pipan för att han skulle ta den och komma in med den. Efter provet har kanin fungerat igen, senast i söndags då Monica hade med sig vildkanin som låg i sökrutan och i fredags då Ingela hade med sig tamkanin. Så idag kändes det tryggt och säkert när jag skickade ut Nacho efter kaninen. Men icke sa Nicke.

- Han ratade kaninen! sa jag till Louise efter passet.
- Nej, det gjorde han inte, sa Louise. Han fastnade vid den!

Ja, det är förstås en viss skillnad, men inte bra i alla fall. Jag fick låta honom apportera kaninen på nära håll och då var det inga problem förstås för då hade han kvar uppgiften i huvudet och efter det hämtade han den flera gånger.

Jag skulle egentligen haft skott-träning tillsammans med Jenny idag, men jag hade jobbat natt och hon kunde bara träna till 12, så vi fick boka om tiden. Som tur var skulle Louise träna med Eva och Ulf, så då fick jag hänga på dom istället. Himla bra, eftersom Nacho är så uttråkad när jag har jobbat natt och jag gärna vill träna med honom så att jag kan gå och lägga mig några timmar på eftermiddagen.

Vi har aldrig tränat med Eva och Ulf så det var nytt för mig och Nacho. Nacho verkade inte bry sig om deras hundar ett dugg. Han jobbade bra förutom med kaninen.

Nacho fick komma ut som hund nummer tre. Tolle var passiv. Jag tog ut Nacho ur bilen och lät honom hämta några kråkor eftersom han väntat i bilen ett tag och hade lite "darr" i kroppen. Han tvekade att ta godis vilket är ett tecken på att han har för hög stressnivå.

Vi började med att gå jaktfot mot träningsområdet men körde två linjetag bakåt under promenaden för att hitta balansen och minska förväntan framåt. Vi passerade Eva och Tolle och gick ut mot ängen där Louise kastade en duvmarkering som Nacho hämtade, vände sedan tillbaka till stigen, fortsatte framåt en bit, vände åt höger mot skogen där Ulf stod och kastade en kråka till Nacho. Fortsatte stigen framåt, tränade lite passivitet några minuter och vände vänster där Louise kastade en måsmarkering, vände pånytt upp mot skogen där Ulf kastade en markering med skrak och sedan tränade vi kort passivitet för att återigen gå ny jaktfot, vända åt vänster mot ängen där Louise gömde den lilla kaninen som Nacho förälskade sig i. Nacho hade en and kvar att hämta, men jag struntade i den och tränade istället med kaninen ett tag. And brukar han alltid hämta, så det kändes mycket viktigare att träna med kaninen.

När Nacho tränat klart var det Dackes tur och då bestämde jag mig för att träna passivitet. Jag hade lagt ut två kråkor och två kajor bakåt och sedan fick Nacho titta på när Dacke jobbade och jag belönade med godis alternativt apportering bakåt, vilket gick alldeles utmärkt. Nacho verkar blir mer och mer införstådd med min "vänta-signal".