Nacho Prima o Susa

- Hello alla Nachodiggare! Idag bjöd jag hem mina käraste bröder och lät dem leka med min lillhusse. Det tyckte alla var jätteroligt, men allra roligast hade nog morsan som fick för sig att träna oss alla samtidigt. Vi fick hoppa över lillhusse, lägga oss tillsammans, snurra runt och jag visade boysen hur man står på händer och balanserar på lillhusses rumpa. Ja, jädrans vilket party!

- Det här är brorsan Ozzy.

- Det här är brorsan Poker.

- Här är vi alla tre. Den som är minst är jag förstås. Ozzy sitter till höger och Poker till vänster. Eftersom jag är minst kompenserar jag litenheten med att vara allra vildast. Morsan säger att jag inte är riktigt klok, men jag är bara världens lyckligaste hund - det e väl inte så svårt att förstå.


Vilken dag!
Marina, Monica och jag träffades vid 9-tiden på Bro-Håbo BK för att kolla på lydnadstävlingarna där bl. a. Niina och Skoj skulle tävla i elitklass. När vi kollat en stund åkte vi vidare för att träna jakt. Vi hade flera olika stationer längs en grusväg. Nacho pep när vi skulle börja gå jaktfot, men då bröt jag omedelbart och gick tillbaka till startplats där han fick lägga sig en stund. Efter den korrigeringen var han tyst under resten av passet.

Första station var dubbelmarkering med änder. Nacho mindes inte den andra markeringen så bra utan fick söka en stund innan han hittade anden. Det förvånade mig eftersom han brukar ha bra minnesbilder i vanliga fall. Jag kanske skickade ut honom lite för snabbt på andra skicket (jag är ju tyvärr ofta lite väl snabb). Nacho hade bra grepp, men sparkade till änderna innan han grep (here we come Zlatan).

Andra station var dolt kaninsök. Nacho fick sitta vid en granvägg och söket låg på anra sidan granarna. Marina och Monica stod i utkanten av sökrutan och filmade, men jag såg inte ett dyft av vad Nacho gjorde förrän på filmen efteråt. Jag stod dold för att se hur Nacho skulle reagera när han inte hade någon som helst förarkontakt. När jag tittade på filmen blev jag imponerad av den fart och intensitet Nacho hade i sökrutan. Han for runt och sprang djupt ut. Första kaninen kom fort in, fint snabbt upptag, men andra kaninen kunde han inte hitta, trots att han jobbade och jobbade som bara den. Problemet var att den kaninen låg väldigt grunt, så Nacho slog inte på näsan utan sprang bara förbi. Tillslut fick han den i näsan när han var påväg in till mig och då grep han snabbt och kom in med fint grepp. Jag måste träna Nacho att slå på näsan direkt. Har nog tränat för djupa sök, tyvärr.

Tredje stationen var dubbelmarkering på linje med måsar i eländig terräng. Kastaren stod dold bakom en gran. Nacho fixade det perfekt. En av måsarna hamnade i en gran, men Nacho hoppade upp och drog ner den. Duktig gosse!

Fjärde stationen var två vattenmarkeringar med måsar i vassrik fågelsjö. Två kråkor/råkor(?) låg 30-40 meter längs strandkanten, så man kunde alternera att skicka i vatten och på linjetag på land. Nacho gick inte rakt ner i vattnet, utan sprang längs kanten för att sedan hoppa i från kastarens plats (vilket var mycket svårare), men han fixade det snyggt och lämnade av i hand båda gångerna. Eftersom jag blev fundersam på varför han inte gick direkt i vattnet från min plats så fick Nacho ytterligare en vattenmarkering från ett annat ställe. Nacho hoppade rakt i vattnet utan några problem, men då lämnade han inte av i hand istället, utan slängde fågeln vid mina fötter och skakade sig. Ja, alltid är det något!

Linjetagen med råka och kråka längs stranden fungerade utmärkt.

Avslutningsvis hade vi ett dolt sök med två änder i riktig fågelsjöterräng. Det var blött, hög vass och annan konstig vattenvegetation. Monica låtsades vara domare och pekade och visade hur söket låg och sedan fick Nacho hämta in änderna. En and hade hamnat i vatten, men Nacho sökte bra och tog in båda. Farten mattades något. Antingen var han trött eller så reagerade han på terrängen, men jag är ändå otroligt glad och nöjd över hans insatser idag.

Jag skriver inget om brödernas jobb (brukar aldrig skriva om andra hundars träning), men förhoppningsvis kan ni läsa om det på deras bloggar/hemsida. Jag tycker i alla fall att alla killarna har god potential och är mycket motiverade att träna.

Ännu mer imponerad blev jag när vi kom hem till mig och killarna samsades hur bra som helst. Vi lät dem hälsa i skogen utanför mig, gick sedan in på tomten och släppte in dom i huset. Inga problem alls. Här syntes deras karaktärsdrag ännu tydligare. Poker är lugnast, coolast och tar ledarrollen. Nacho blir alldeles galen och springer runt och leker, hoppar, pussar på både människor och bröder och tycker att livet är en fest. Ozzy är någonstans mittemellan. Lite mer balanserad skulle jag vilja påstå. Nacho kan faktiskt bli lite fööööör mycket...men han är söööööt.

Plötsligt började Stefan träna alla hundarna och det såg så roligt ut att jag var tvungen att delta. Vilka häftiga hundar! Alla tre var med och gjorde konster och var superfokuserade och helt ointresserade av varandra. Nästan så man blir tårögd. Jag måste ha mer än en hund! Det kändes som att vara i paradiset när tre underbara tollare svansade runt mina fötter och bad om att få träna mera. WOW!