Tävlingslik träning

Idag fick Prima träna provlikt. Det var ett tag sedan. Jag har ägnat mig åt att träna på delar istället för helhet och jag har belönat ofta och mycket. Känns som att det är dags att dra ner på belöningstillfällena och länka mer. Eva Ulf Louise o jag hade olika planering förstås, men så här såg min plan ut.
Samarbetsövning med jaktfot innan start, då jag vet att Prima tycker det är döhäftigt med provliknande upplägg och blir extrovert. Jag vill att hon ska tänka på samarbete med mig när vi startar.
Kort ansmygning till gömsle (kort för att vi ska lyckas utan att jag behöver korrigera henne). Fortsatt länkning till sättande/läggande vid gömsle. Passivitet - tolling - passivitet. Skott och kast med and från andra sidan sjön. Jakfot åt höger och kort dirigering genom lite vass till blankvatten där en and fanns att hämta. Sedan jaktfot tillbaka till gömslet för att få hämta anden som kastats tidigare som en dirigering (eg minnesmarkering). Passivitet - tolling - passivitet för att sedan få enkelmarkering med skott där kastaren var dold. Tillslut sök med 5 vilt, varav 4 var änder och en var fiskmås. Jag försöker alltid ha med olika fåglar när jag tränar eftersom Prima har haft svårt för att byta fågelsort. Det handlar inte om att hon gillar vissa fåglar bättre utan mer som att hon ställer in sig på att hitta en viss fågelsort och när det sen luktar annorlunda blir hon osäker och frågande. Jag tycker hon har blivit mycket bättre nu när hon har lärt sig att det är olika lukter på det hon ska apportera men hon har fortfarande visst frågande för sig. Jag hoppas o tror det ska gå över - hon apporterar ju utan att jag behöver säga något men det ser så trist ut när hon sätter upp sitt lilla huvud och ser helt förvånad ut:
-Va, vad är det här för nåt? Ska jag ta den här sorten? Hmm, ja det är nog så, okey då, nu kommer jag!
Nacho har aldrig varit frågande inför apportering. Han har ibland ratat vilt, men har aldrig tagit kontakt med mig för att få information hur han ska göra, men så är han ju en annan typ än Prima också förstås. Nacho=oerhört egensinnig och bestämd över vad han vill och inte vill göra....Prima är mjukare och förigare vilket jag faktiskt tycker bättre om. Men allt har en fram och en baksida såklart.

Hur gick det då med lilla Prima-Lotta?
Några skönhetsmissar men bra helhet.
Helt tyst! Stadig! Förig! Bra grepp, snygga avlämningar. Fin ansmygning, lugn passivitet, bra tolling. Följde med mig fint från kastet på vatten mot linjetaget. Jättesnyggt linjetag i vatten, men Prima simmade inte tillbaka samma väg som hon simmade ut. Hon hämtade anden men vek sedan av mot vänster in mot land och tog landvägen tillbaka. Det gillar jag förstås inte...Samma sak med den långa dirigeringen på vatten (minnesmarkeringen). Prima skötte allt bra förutom att hon tog landvägen tillbaka runt sjön. Tog hur lång tid som helst, men hon bar anden hela vägen och lämnade i hand. Hon var faktiskt jättesöt för jag stod o väntade o väntade o undrade när hon skulle komma men plötsligt tittade jag bakåt och då stod hon där bakom mig, dyngsur med en droppande and i munnen och väntade på att få lämna av. Vilken tjej! Tror jag pratar onödigt mycket när hon är på väg in i vanliga fall. Nu såg jag verkligen att hon väntar på att jag ska sätta ner min hand och säga loss. Det känns bra trots att jag tycker det var synd att hon inte simmade tillbaka över sjön. Det får vi träna mer på...

Enkelmarkeringen på land var det som gick sämst. Skytten stod på höger sida om oss, vattnet var bakom oss, kastaren var dold. När vi väntade på skottet hörde Prima Ulf som var på väg mot oss. När skottet gick tittade Prima såklart mot skytt och sedan åt andra hållet där hon hörde Ulf. Hon missade således kastet. Jag skickade henne uppåt i skogen och hon sökte av området och när hon hittade anden var hon förstås tvungen att fråga om det var den anden jag menade att hon skulle ta.
Blä...
När jag inte svarade apporterade hon den snyggt och hade fin avlämning - skrutthund!
Söket gick bra. Hon hade sämre fart än hon brukar men tog änder och fiskmås snyggt. Lystra hade kissat i sökrutan och Prima var förstås tvungen att stå en stund och lukta i den fläcken också. Jag skulle önskat att hon varit lite mer på - hade större sug. Det kändes som att hon utförde jobbet, men inte med topp-prestation. Hon var snabb o effektiv, inget att klaga på direkt, men min känsla var att hon kunde ökat något i fart, att hon skulle kunnat lägga i en växel till, för jag vet att hon har den växeln. Kanske skulle vi ha skjutit innan söket? Men det är alltid lätt att vara efterklok. Prima har haft jättefina häftiga sök, så jag var inte beredd på det här. Nu låter det som att hon var jättelångsam och trög, men det är fel. De flesta som känner mig vet att jag är perfektionist, så en liten temopförändring, någon småmiss här och där, kan jag beskriva som om det vore en total katastrof. Så är det inte!
Jag är nöjd! Mycket nöjd! Vi har lite att fila på, Pippi-Lottan och jag, men hon är en härlig hund med fin balans mellan aktivitet och passivitet. Så det så!