Min fina lilla Susa är inte bäst när det gäller, så som Qvicka är - men hon är definitivt tillräckligt bra och så himla kul att träna! För Susa innebär tävling en del påfrestningar då hon har behov av att kontrollera sin omgivning. Jag måste se till att vara på plats i god tid, låta henne känna av stället, titta på de andra hundarna och förarna som ska tävla och se till att hon från början upplever platsen som mycket positiv. Detta är i och för sig inte så särskilt svårt eftersom Susa är lätt att få på gott humör med mat. Hon får alltså gå runt på platsen och titta på hundar, lyssna på hundar som skäller och samtidigt känna smaken av något gott i munnen. Den här miljöträningen har gjort att Susa nuförtiden tycker det är riktigt bra när en hund gör utfall och skäller (vilket tidigare gjorde henne vettskrämd). Jag ser också till att hon aldrig behöver hälsa på någon hund eller bli klappad av en främmande människa. Hon ska känna sig helt trygg och kunna lita på att jag tar hand och situationer som hon upplever som skrämmande.
Idag var det alltså debut i klass 2. Susa låg som fastklistrad mot marken på platsliggningen med hakan hårt tryckt i backen - trygg och säker. Toppen! Fria följet var sämre än på träning, hon har svårt att hålla fullt fokus i nya miljöer och behöver släppa fokus på mig ibland för att ha kontroll över omgivningen, men jag är nöjd ändå. Det bästa av allt är hennes fantastiska energi och vilja att träna med mig. Hon är så glad så glad så glad och vill bara göra mer. Känslan är underbar!
Några småmissar blev det såklart! Hon är så härlig, lilla Susa - att vara helt skärpt är liksom inte hennes grej... Under inkallningen fick hon tex plötsligt syn på en stor hög med gräs (efter gräsklippning) och drogs mot det området innan hon själv kom på att det faktiskt var mot mig hon skulle springa. Har aldrig hänt på träning förstås...
Dagens gapflabb kom under skicket till rutan, ja jag tror både domare, skrivare och testledare flinade. Söta Susa hade superfokus mot rutan, spände alla muskler och yes full fart rakt mot rutan, men så såg hon sågspånet som var utlagt runt konerna. Ja, tro det eller ej, men under språnget in mot rutan stack hon ut sin långa tunga och sopade upp en del spån som hon uppenbarligen tyckte smakade mycket gott. Sen vände hon sig om på mitt ståkommando, viftade glatt på svansen och log mot publiken med spånflingor runt hela munnen. Vi fick 2 minuspoäng för den fadäsen, men roligt var det!
Ja, hon är så söt, så söt, så söt, så söt - jag kan aldrig få nog av att träna med henne. Jag gillar hennes påhitt även om det blir några poängavdrag. Vi är inte bäst när det gäller, men vi har i alla fall oerhört kul! Nu ska jag träna inför lydnadstrean, vi har såklart redan börjat, men har en bit kvar...och kul ska vi ha förstås...undrar vad hon hittar på nästa gång?
.jpg)
