Nacho Prima o Susa

Ja, inte är det lätt att hinna med bloggen längre. Jag har fullt upp med jobb, kurser, träning o annat kul. Dessutom tar Tollarbos hemsida samt företagets hemsida ganska mycket tid, så jag har faktiskt funderat på att lägga ner bloggen. Vi får se hur jag gör... Käraste lilla Sus-i-dus har i alla fall fortsatt sitt tävlande och har nu rallylydnadsdiplom i nybörjarklass och fortsättningsklass. Vi har även startat lydnadsklass 1 vilket gick alldeles utmärkt. 9:or, 9.5:or och 10:or på alla moment förutom läggande under gång där Susa påbörjade ett läggande men bestämde sig för att jag nog menat stå ändå.... Sötaste lilla bruden - jag visste att läggandet var lite osäkert för jag har länkat linförighet, läggande, inkallning och ställande några gånger innan tävlingen och belönat ställandet så ställandet hade blivit jättehäftigt. Hon är vädigt sugen på sitt godis den kära lilla fröken Sus-i-dus. Nu är det förhoppningsvis snart dax för tvåan. Alla moment funkar bra förutom rutan som fortfarande känns osäker. Jag vill känna mig säker på att Susa förstår rutan och att jag länkat några moment med rutan innan jag anmäler mig till tävling. Det känns så viktigt att Susa vet och känner sig säker på momenten eftersom hon med största sannolikhet kommer känna sig ganska osäker och fundersam på miljön när vi är på ny plats med nya människor o nya hundar. Prima har startat nybörjarklass rallylydnad. Prima gick fint runt banan, sträckt koppel i en sväng samt att jag snubblade över en skylt drog ner 4 poäng o vi hamnade på 96 poäng av 100. Jag har bestämt mig för att huvudsakligen träna Prima i jakt, Susa i lydnad o rallylydnad och Nacho-pacho får vara hobbbyhund. Nacho älskar att få hämta in några fåglar när vi tränar jakt, han älskar att få hoppa över ett hinder o få en kong i belöning, han älskar att få göra en snabb inkallning och få leka med gosedjur och han är så himla bra på att bara vara med utan att göra något väsen av sig - tyst och behaglig tills det är hans tur att få göra något. Så det passar bra att ha honom med när Prima tränar jakt och även när Susa tränar lydnad. Han är glad och nöjd att få delta bara han får göra litegrann han också...Sen är det ju faktiskt även så att han funkar bäst av alla hundarna att vara med farmor och farfar eftersom han är så himla lugn snäll och lätthanterlig. De unga fröknarna är lite mer bångstyriga... Om jag inte haft dessa träningstokiga unga tikarna hade jag såklart tränat mer tävlingsinriktat med Nacho, men nu blir det så här. Nacho är nöjd med livet och jag slipper att hela tiden känna att träningstiden inte räcker till alla vovvar. Så nu tränar jag vidare och får se vart det landar. Kul är det i alla fall!