05 september 2011
Kul kul kul!
Louise och jag ska åter starta upp några kurser - det känns kul! Vi har även fått erbjudande att öppna en filial till Hundcampus och vi har nästan bestämt oss för att svara ja. Det är så otroligt kul med specialsök och man kan använda det till så mycket (inte bara lära hundar att söka cancer och narkotika). Man kan bl a lära hanhundar att inte bry sig om löptiksdoft. Man kan träna hundar att gilla och söka upp olika slags vittring. Man kan tex få en hund som inte gillar att apportera kråka att älska kråkans vittring och därmed öka intresset för viltslaget. Man kan träna hunden att bli oerhört doftmedveten och öka hundens förmåga att söka upp vittring. Ja, det är riktigt häftigt hur mycket man kan träna sin hund när det gäller dofter. Det bästa av allt är nog att ens hund plötsligt uppfattar en själv som en ny varelse - en unik person som har full kontroll på dofter och vittring. I vanliga fall upplever ju hunden att vi människor är enormt kassa när det gäller dofter, men när man jobbar med specialsök i plattform så är det föraren som har kontroll på dofterna och som belönar när hunden markerar rätt doft. Det ökar hundens respekt för oss - vi har plötsligt en förmåga de inte anade fanns hos oss (och den har vi ju egentligen inte heller...) fast det fattar ju inte hunden förstås.
På senaste kurstillfället på Hundcampus fick vi ha egna lektioner hela helgen. Vi fick olika ämnen på fredag kväll. Jag skulle ha lektion på lördag mellan 10-12 så jag hade bara några timmar på fredagskvällen att förbereda mig. Det gick bra i alla fall, så det kändes skönt, men jag hade förstås gjort det mycket bättre om jag hade haft lite mer tid att förbereda mig på. Louise hade lektioner på söndagen och gjorde ett strålande jobb. Det var härligt att se. Prima-Lotta fick vara visningshund och hon skötte sig utmärkt - helt oberörd av att folk och hundar glodde på henne när hon tränades och hon hade fin kamplek och stort intresse av sin matbelöning. Det gillar jag!
Jag hade Nacho och Prima med mig. Susa fick vara med husse. Nacho fick prova på sökplattformen han också. Han skulle markera thédoft (man brukar börja med det) och han fick störningsmarkeringar i form av kaffe, kakao och något slags bajs. Nacho markerade bra, men han var lite för ivrig - skulle upp och klättra på själva plattformen och krafsa på metallen med benen om det inte gick fort nog. Ibland känns han väldigt barnslig, men guuud så gullig han är...
Den allra käraste Sus-i-dusan fortsätter att tränas i lydnadsmomenten. Hon lär sig fort bara jag tänker noga igenom vilka kriterier jag ska ställa och vilken belöningsform jag ska använda. Om jag har en för het belöning, tex boll, när hon ska koncentrera sig så går det inget vidare. När jag har rätt typ av belöning som ger rätt arousalnivå så går träningen utmärkt. Jag har fortsatt med kattmat i matskål vid apporteringsdirigeringen och nu kan Susa välja rätt apport på 10 meters avstånd till apporterna och 10 meters avstånd till mig. Idag länkade jag med ingång och det gick bra så till vida att hon gjorde en vansinnigt snabb ingång innan hon fick varsegod till matskålen, men jag märkte att ingången inte var särskilt precis. Jag behöver alltså träna ingångar med apport från snabb galopp. Susa gör perfekta ingångar med apporten på nära avstånd, men när hon kommer farandes från långt håll far hon runt som en guttaperka, ja nästan flyger i luften och då hamnar inte alltid rumpan rätt...men jag är glad att hon kan höger och vänster såpass snyggt. Nu ska jag lägga ut en target som hon ska skickas till innan dirigeringen, för jag vill inte använda kon ännu, eftersom jag håller på att lära henne att hitta till mitten av rutan (och jag är 100 procent säker på att hon kommer blanda ihop momenten). Men om jag kan skicka henne till target så kan jag fort lära henne att gå till kon senare.
Susas fotgående har av någon anledning blivit sämre - hon går långt fram och jobbar för lite med rumpan - så det ska jag träna extra på. Jag har kommit på att fotgående är perfekt att träna på vid parkeringsplatser där det finns vita streck att följa. Man får en rak fin gång och kan tänka ut i förväg att man ska göra en sväng precis där vita strecket går. Jag har en tendens att gå lite vingligt annars och det gör ju inte precisionen bättre förstås.
Det är massor på gång i mitt liv just nu - känns snurrigt, men roligt...hur det blir får vi se...antingen går det bra - eller så går det mindre bra. Framtiden kommer ge svar!