21 juli 2011

I lagom tid före Tollarspecialen bestämmer sig den kära Sus-i-dus sig för att hon ska ha valpar. Ja, hon agerade så dräktigt att Louise frågade mig om jag var helt säker på att Nacho inte parat henne under löpet. Ja, jag är säker - BOMBSÄKER! Men lilla Susa har har minnsann andra minnen för hon har mjölk, vårdar leksaker, försöker vårda mig, slickar mig i öronen, ska ligga nära och trycka sig tätt intill och efter varje måltid går hon upp vansinnigt i aktivitet - flåsar, trampar, hoppar och vet inte var hon ska göra av all sin energi.

En sak har hon i alla fall bestämt sig för att inte göra - nämligen apportera änder! Hon har även bestämt sig för att det inte alltid är mödan värt att samarbeta med mig, utan hon ger sig iväg på egna små utflykter och gör lite som hon själv vill. Dessutom är hon rejält pipig.
Häromdagen när vi tränade lydnad undrade hon om jag pratade ett nytt okänt språk. Hon stod där med sina stora mörka ögon och sa:
- Nä nu förstår jag faktiskt inte vad du menar. "Plats" vad betyder det? VADÅ???? Kan du säga det en gång till - nä...jag fattar faktiskt ingenting!

Det tristaste av allt är att jag anmält henne till jaktprovet och lydnadsprovet på specialen och inget av det känns något bra alls. Idag apporterade hon visserligen några änder när jag hade hennes mat med mig, men det känns väldigt osäkert och hon agerar inte alls som min "vanliga" lilla Sus-i-dus. Så vi får se - antingen vänder det och hon blir normal så att vi kan tävla - annars får jag helt enkelt ställa in och vänta på att hormonerna stabiliserar sig.

Prima fyller 7 månader idag och jag inser att jag inte alls tränat henne i samma omfattning som jag gjort med Nacho och Susa. Prima har fått hänga med på det mesta, men särskilt strukturerad träning har vi inte brytt oss om. Det vi tränat mest på är jakten som jag själv tycker är allra roligast. Prima är en bra apportör och hon älskar apporteringsträning. Här kommer en film när Louise och jag tränar sök med våra "små" flickor.
(Tryck på pilarna för större format)