11 mars 2011

Vi testade kråka häromdagen och det var intressant måste jag säga. Prima fick börja. Första gången hon kom fram till kråkan ställde hon sig och luktade intresserat på den. När det gått några sekunder (jag vill inte befästa att det är okey att stå och sniffa för länge)sprang jag glatt fram och tog ifrån henne kråkan och lät henne jaga mig och kråka lite. Sedan gjorde vi om övningen och den söta lilla Primadonnan tog ett säkert grepp och levererade fint till mig. Jag har en skål med godis som jag ställer ner när hon kommer farandes med viltet. På det sättet tar jag inte fågeln ifrån henne utan hon väljer själv att släppa för att få sin belöning. Jag ställer ner godisskålen när jag sagt "varsegod". Varsegod betyder att momentet är slut så jag är noga med att säga "varsegod" innan hon själv valt att släppa. När jag tränat detta med bollar och smådummys så uteblir belöningen om hon släpper innan mitt "varsegod", men jag gör glatt om övningen och ser till att säga "varsegod" lite tidigare så hon lyckas. Jag vill ju först och främst att hon ska tycka det är jättekul att träna med mig och jag vill inte att hon ska känna sig dålig. Att göra fel när man är 11 veckor handlar bara om att jag som förare gjort övningen för svår eller att jag haft dålig timing eller att min lilla valp inte förstått vad hon skulle göra.

Goa tjocka Sus-i-dus (hon bantar fortfarande, men jag ser inget resultat) vägrade för första gången i sitt liv att ta fågel. Hon är helkonstig - när kommer löpet???
Jag försökte några gånger på olika sätt, men hon bara luktade på fågeln - fnös - och gick därifrån. Mitt sista knep var att utsätta henne för konkurrens, så jag tog ut den käre Nacho-pachen ur bilen. Herr Nacho for som en röd pil in i skogen och grep pippin så snabbt att han inte ens behövde stanna - han bara slirade lite i snön. Susa satt bredvid mig och kollade storögt. Louise gick iväg en bit - kastade kråka som markering och jag lät Nacho hämta en gång till - den här gången tog han sig tid att stanna och ta ett bra grepp också(ha ha). Sedan slängde Louise ytterligare en markering och Susa satt i startställning - klara, färdiga, GÅ! och då apporterade den lilla Susan kråkan som hon aldrig gjort något annat. Vilken brud!