Fingerat jaktprov hos Anita

Vilken härlig dag!
Sol, blå himmel och jaktträning hos Anita.
Fingerat jaktprov stod på dagordningen.
Snön har sjunkit undan såpass att hundarna kan ta sig fram i terrängen, även om det på vissa ställen är lite tungsprunget.

Louise och Qvicka startade. Qvicka löper så vi tyckte det var en utmärkt utmaning att låta henne beträda markerna innan det var hanhundarnas tur. Jag kände mig lite orolig för hur Nacho skulle påverkas, men jag har bestämt mig för att tänka att det är nyttigt med utmaningar istället för att undvika och vara rädd för dom. Om man aldrig utmanar hunden så blir det faktiskt ingen utveckling. Sen gäller det förstås att utmana i lagom mängd.

Efter Louise startade Eva och Tolle och sedan var det Nacho-pachos tur. Anita gav öppen kritik med förslag på hur vi ska fortsätta träna hundarna inför start på B-prov.

Jag värmde upp Nacho med jaktfot och dummyapportering och gick sedan till startplats. Nacho verkade lugn och sansad. Jag hälsade på Anita, kopplade loss och gick jaktfot till första markeringen. Nacho hämtade glatt en mås och fick ytterligare en markering med kråka. No problemas för Mr Pacho. Anita skjöt och Ulf kastade markeringarna.

Vi fortsatte jaktfot till sökområdet. Skott skjöts i sökrutan innan skick och Anita pratade medvetet väldigt länge innan vi fick skicka hundarna för att se om de klarade att sitta stilla, vara fokuserade och tysta. Nacho gjorde ett fint sökarbete, hittade snabbt en stor mås och en duva. Men när Nacho hittat anden och skulle tillbaka till mig stannade han vid en kissfläck, släppte fågeln och revirmarkerade. Jag kallade in honom, skickade igen och då hämtade han glatt anden och sprang sedan ut en gång till, förbi kissfläcken och hämtade en duva som låg längre ut. Sedan fortsatte vi med jaktfot till en dirigerings-station där en duva låg gömd vid en liten gran. Avslutningsvis fick Nacho sitta passiv när Ulf och Ducke jobbade.

Anitas öppna kritik lät ungefär så här (i alla fall som jag minns)
Det ser jättefint ut. Nacho är samarbetsvillig och lätt att föra. Det är en lovande hund med bra apporteringslust. Helt spontan i sina upptag med fina avlämningar. Han lägger ner två fåglar på väg in för att ta bättre grepp, men det ser jag som positivt eftersom han upptäcker att han kommer tappa viltet om han inte ändrar grepp. De små fåglarna bär han stabilt och bra. Han har bra söklust och en väldigt god näsa som han använder väl. Han har fin markeringsförmåga och är stadig och tyst. Jag hörde tre små pip vilket inte påverkar bedömningen, det gör däremot kissandet i sökrutan då han lägger ner fågeln för att revirmarkera.
- Det kan gå riktigt bra när ni startar ert jaktprov, men du får inte ha med gosedjuret PINGU som belöning!skrattade Anita.
- Jaså inte, svarade jag. Konstigt, jag försöker ju lära Pingu att inte pipa, det är nämligen han som vill låta ibland när det blir riktigt häftig träning.

Sen sa Anita att jag förde Nacho på ett bra sätt och det gör mig glad och nöjd. Så här sitter jag med ett smil på läpparna och tänker att hundträning måste vara det roligaste som finns.

Vad behöver vi träna på då?
Jo, kissfläckar i sökrutan! Nacho ska lära sig att ignorera kissfläckar och Anita tyckte att jag medvetet skulle utmana Nacho att apportera i närheten av kissfläckar och kraftigt korrigera eventuellt felbeteende. Hellre en kraftig korrigering än en massa småtjafs. Det håller jag absolut med om, trots att jag inte är särskilt förtjust i hårda korrigeringar. Men det är viktigt att hunden förstår vad jag som förare menar och i vissa fall kan korrigeringar ge god effekt. Man kan också tänka att man i närheten av kissfläckar ökar motivationen och höjer belöningen. Vi får se hur jag gör - ska klura på det - men jag ska absolut träna detta separat. Anita sa även att det kan finnas risk att Nacho byter fågel på söket eftersom han har så bra näsa, och det vet jag ju att han ibland vill göra, så det ska jag också träna separat. Det finns alltid två sidor av samma mynt och har hunden god näsa så ligger det nära till hands att hunden upptäcker andra vilt i terrängen medan den är på väg in till föraren.

Jag har som policy att aldrig skriva något om andra hundar jag tränar tillsammans med, men jag kan ändå sammanfatta Anitas samlade bedömning av våra hundar.
- Om man tar det bästa från era hundar och lägger samman hittar vi en superhund, men nu är det ju så att alla hundar har sina svaga och starka sidor. Det finns alltid något man behöver jobba lite extra med, men ni har så bra hundar allihopa så det är bara detaljer som behöver tränas - inga stora problem - alla är arbetsvilliga hundar, spontana på vilt och de vet vad de ska göra. Detaljerna kan ni träna vidare på och varje hundindivid ska träna extra på det som är deras svagaste sida.

Vi pratade om dirigering och hur svårt det kan vara att dirigera i vass när hunden inte ser föraren. Anita berättade att hon använder "right" och "left" istället för att säga höger och vänster. Jag kände direkt att det här är något jag ska ta till mig eftersom jag blandar "ut" med "ja, ja" och även använder "ja" åt höger och vänster och även ibland råkar säga "så" vid höger och vänsterdirigeringar. Dags att blir lite tydligare, Fru Morin!
Jag som inbillat mig att jag är tydlig, men det finns alltid något att förbättra och det är väl egentligen det som är så himla roligt och utmanande.