Idag vågar jag knappt berätta vad som hände när vi tränade. Jag fattar inte hur jag är funtad. Jag försöker verkligen vara seriös i träningen, men det håller inte. Hur jag än försöker så inträffar de mest dråpliga incidenter som allt som oftast slutar med att jag ligger och vrider mig av skratt på marken medan Nacho skuttar runt, gör pussattacker och tror att jag ligger där enbart för att leka och busa med just honom.
Nåväl, för att berätta lite om händelsen så har Marina för det första informerat mig om att när jag ringer henne nästa gång och frågar om vi ska träna så kommer hon att vara UPPTAGEN MED ANNAT. Ja, det säger väl allt.
Jag lyckades på något märkligt sätt snilla bort hennes and (hur i hela friden kan man göra det?) och sedan gav jag mig ut i gungflyterräng för att leta efter andjäkeln och gick naturligtvis ner mig i blötan, fastnade med båda benen i geggan och fick krypa tillbaka till skogskanten idogt skrattande utan att ha hittat den förbannade anden. Jag hade vatten i båda stövlarna, byxorna var genomblöta och jackan och tröjans ärmar var genomdränkta. När jag krupit runt i geggan tillräckligt länge, insåg Marina det hopplösa i mina sökförsök så hon skickade ut Ozzy som hittade anden på några ynka sekunder.
Där satt jag dyblöt med en helvild Nacho-pacho vid sidan som undrade vad den där konstiga leken gick ut på. När Ozzy sökte efter anden tyckte Nacho att vi tramsat runt för länge och insåg att det nog var dax för mattes "bakåt-tänk". Han vände om, sprang in i skogen där min väska stod, plockade snabbt ut en fågel, tog bort tidningspappret och apporterade stolt pippin till mig:
- Kom igen din galning - har du glömt bort att du lagt alla andra pippis i väskan för faaaaaasen...Jag tror banne mig att jag har världens gulligaste hund!
NACHOS BLOGG:
- Hello, my name is Pacho - Nacho Pacho!
- Tillåt mig presentera min käraste fröken Unique...en härlig men ganska vild dam.
- På bilden kollar jag vyerna på Goldenklubbens workingtest i Haninge. Fullt med snygga brudar och läckra apporteringsstationer. Morsan lät mig naturligtvis inte visa upp mina talanger. Jag skulle tydligen träna passivitet - vilken ÖKEN!!!
- Ozzys morsa gillar också att sitta still och prata och glo - ingen action alls. Jag och Ozzy har kommit överens om att vi måste skvallra till kennelmorsan Louise så att nästa kull valpar hamnar hos mer aktiva ägare. Vi håller på att dö av tristess!!!!!!!!
- Efter minst 100 timmars trist passivitet fick jag äntligen börja träna.
- Kaj Kaja är en kul pippi som jag bär med största glädje.
- Är vi inte snygga tillsammans, va?
- Min käre Bror Duktig ville såklart hämta alla vilt inklusive mina - det är en kille som är i riskzon - han får akta sig så han inte blir träningsnarkoman...
- Här är min brorsa Ozzy med Kaj Kaja i fjösgrepp. Ozzy ville visa alla att han också kan ta fjösgrepp om han vill. Ozzys morsa blev sur för Ozzy hade hämtat två kajor med fina grepp på söket, men när kameran kom fram ville Ozzy förstås visa att han också kan bära fåglar med härliga fjösgrepp.
I LIKE IT!