Med cyklar på bilen och medhavd matsäck stack Stefan, Nacho och jag iväg för att leta nya platser med hjälp av min (behöver jag säga det igen?)älskade GPS.
Vi parkerade bilen vid en kyrka och började vår cykeltur. När vi kört ett tag kom vi till en båtklubb där vi stannade för att titta på båtar och äta vår matsäck. Vi hade inte kört särskilt långt, men Stefan var hungrig och det var en mysig plats att stanna vid. En skön bänk att sitta på, fina båtar, rofyllt och ett rikt djurliv. Ekorrar skuttade i träden och vi hittade en stor snok som Stefan undersökte.
En jättestor padda hoppade framför våra fötter(hua va äcklig den var).
Efter en stund började det regna lite, sedan lite mer och lite mer och mycket mycket mer. Vi tog skydd under båthusets veranda och tur var väl det för jag tror det är det värsta regnväder jag någonsin varit ute i. Åskan dånade, blixtar slog ner över huvudet på oss och det regnade och blåste så mycket att vi blev blöta trots att vi satt under tak.
När vi suttit där i cirka 15 minuter kom en gubbe infarandes, alldeles dyblöt och flämtandes. Nacho agerade livvakt till oss och betedde sig som när han såg spökena på MH:et. Kastade sig fram mot mannen och vrålskällde och reste ragg. Jösses vad han såg läskig ut, min lilla Nacho-pach. Jag kan verkligen känna mig helt trygg för Nacho bangar inte en sekund att försvara mig. När vi började prata med gubben lugnade Nacho ner sig och gick fram och ville hälsa. Av någon obestämbar anledning var gubben inte lika intresserad av att hälsa på Nacho. Jo´rå, jag förstår honom. Jag skulle aldrig själv sträcka fram handen mot en hund som verkat så ilsken. Min lilla gulliga Nacho-pach...som verkar så snäll, ja till och med lite mesig.
Regnvädret blev värre och värre och tillslut blev jag faktiskt orolig. Det åskade och dundrade över huvudet på oss och blixtarna slog ner väldigt nära. Som tur var reagerade varken Nacho eller Stefan på det, utan verkade tycka det var spännande och häftigt.
När regnet avtagit något var jag dyblöt (trots att jag suttit under tak på en veranda). Stefan var torrare eftersom han fått bästa platsen på bänken. Jag som inte är frisk ännu...började frysa och huttra, så jag bestämde att vi skulle springa till cyklarna och trampa mot bilen så fort benen bar.
Nu har vi torkat oss, druckit varm choklad och ätit bullar. Egentligen var det en ganska kul utflykt - annorlunda och spännande på något sätt - men inte fasen hade vi tur med vädret...
.jpg)
