Midsommaräventyr

Vi hade planerat att åka iväg med husbilen under midsommarhelgen men ändrade planerna i sista minuten. Midsommarhelgen firas inte traditionellt i år, utan vi kör en alternativ midsommar. Pontus är lika glad för det, eftersom han vill vara med kompisar hela tiden. Imorgon ska vi träffa den yngre halvan av släkten och ha picknick och gå på konsert och på söndag är det födelsedagsfest igen.

Idag tog jag Stefans och min cykel på bilen och åkte iväg till en plats jag hittat på kartan. Jag hade sett en liten sjö mitt inne i en skog som jag var nyfiken att leta reda på. Det var en bom vid infarten, så vi ställde bilen, cyklade några kilometer och fortsatte sedan vandringen genom skogen med hjälp av handGPS-en. Nacho-pachen fick springa lös, för det var bara vi som var ute och vandrade i ödemarken.

När vi gått en stund i skogen såg jag den lilla sjön blänka i solskenet. Små sjöar mitt inne i djupa skogar måste vara det vackraste som finns. Jag blir alldeles till mig av dessa härliga naturupplevelser. Så jädra läckert, helt enkelt!

Nacho, Stefan och jag började gå runt den lilla sjön. Det fanns små öar både här och där. Några kunde man hoppa över till och andra låg längre ut i vattnet. Jag tror aldrig jag sett någon så lämplig plats för vattendirigering. Eftersom jag hade två bollar i fickan kunde vi träna vid ett flertal ställen och Nacho var både lyhörd och arbetsvillig. Jag hade inga problem att få ut honom i vatten trots att han inte sett några kast. Han simmade fint ut och verkade övertygad om att jag visste vart bollen fanns. Och det visste jag ju också!

När vi gått en stund hittade vi en liten båt vid en brygga. Jag kunde knappt tro mina ögon. En båt så långt inne i skogen utan några bilvägar i närheten. Va?
Till råga på allt fanns det en skylt där det stod att båten gärna fick användas bara man ställde tillbaka den och surrade fast den ordenligt.

Sagt och gjort. Stefan hoppade i båten med Nacho hack i häl, men när Stefan skulle tömma båten på vatten blev Nacho så vild att jag var tvungen att ta bort honom en stund. När båten var tömd hoppade både Nacho och jag i och Stefan började ro ut från bryggan. Då fick Nacho för sig att hoppa ur båten och blev ståendes på land när vi åkte ut i sjön. Han såg så himla snopen ut, den lilla Nacho-pachen, men han insåg snart sitt misstag och kastade sig i vattnet och började simma ikapp båten och sedan fick jag dra upp honom i båten. Sjön var ju väldigt liten, så det blev ingen lång roddtur precis, men det var fantastiskt kul ändå.

Vi provade att släppa av Nacho vid en strand och rodde sedan ut mot en liten ö mitt i vattnet. När vi klättrat upp på land satt Nacho-pachen kvar på andra sidan och hade alltså inte simmat efter. Jag provade att ropa på honom och då kom han simmandes med full fart över den lilla sjön. När han kommit i land på vår sida var han så lycklig att han höll på att krevera så då körde jag ytterligare lite vattendirigering för att utnyttja glädjen och energin han hade. Han var hur cool som helst. Simmade utan vidare 25 meter ut, gick i land på andra sidan, lyssnade på stoppsignal och följde dirigering till höger.
Hur har han kunnat bli så här duktig?

Jag har visserligen hållit på och tränat dirigering rätt flitigt här hemma med matskålar, men inte i vattnet på det här sättet. Ja, kul är det i alla fall!

Mitt under äventyret började det ösregna så vi var tre genomblöta midsommarfirande knasbollar som kom hem lagom till midsommarmiddagen.

Och vad tror ni vi hittade i skogen?
En död fågel så klart! (Nä, jag skojar inte)
Men den här gången lät vi den stackars fågeln få vila ifred.

GLAD MIDSOMMAR!