21 juni 2009

Tro det eller ej, men idag har jag lyckats hitta två nya sjöar. Eftersom vi skulle på middag på eftermiddagen / kvällen hade jag bestämt mig för att ta en riktigt lång tur med världens bästa Nacho. Danne hängde på, men jag är inte så säker på att han uppskattade äventyret lika mycket som jag. Vi åkte till Örsundsbro med min handGPS i högsta hugg för att leta efter lämpliga träningsmarker i närheten av fågelsjöar eller sank mark. Vi åkte in på massor av olika småvägar och gick promenader genom den mest skiftande terräng. Efter en hel del letande och irrgångar på fält och åkrar och intrång på privata tomter hittade jag en liten fågelsjö som såg trevlig ut. Jag sprang ut på fältet med Nacho-pachen hack i häl och skuttade mot den härliga sjön några 100-tals meter längre fram. När vi skuttat ett tag insåg jag att jag hade helt fel skor på mig. Det var lerigt och blött och efter bara några minuter var jag genomblöt ändå upp till midjan. Jag sneglade försiktigt bakåt och såg Danne traska på med precis lika blöta byxor som jag.
Oj oj oj, vilken hjälte - Danne som hatar att bli blöt. Till råga på allt hade himlen öppnat sina portar på vid gavel så vi duschades såväl uppifrån som nerifrån.

När vi kom fram till ett brett dike fyllt med vatten höll Danne på att ge upp. Jag hittade två stora tuvor som vi kunde hoppa på och Danne hängde med även på detta, trots några svaga protester. Men när marken började gunga under fötterna och vattnet steg upp till vaderna gav han upp.

- Nu går jag inte ett steg längre! Du får fortsätta på egen hand - jag stannar precis här, mumlade han uppgivet.

Inget hindrar en sann träskletare, så jag och Nacho-pachen fortsatte vandringen mot den lilla sjön. När vi kommit fram var jag så blöt att jag lika gärna hade kunnat hoppa i sjön med kläderna på. Nacho och jag gick runt den lilla sjön och jag lät Nacho hämta en tennisboll i grönvassen som fanns i mitten av sjön. Det var så höga vattenväxter så att han inte såg nedslaget, vilket jag tyckte var bra. Han såg att jag kastade en boll och hörde ett litet plask (för den landade ju i vassen). Nacho begav sig raskt ut och simmade runt i vassen för att hitta bollen. När han kom simmandes mot mig med bollen i mun hade han en hel krans med vass runt halsen som han tappert bogserade in. Lilla gossen! Jösses vad han kämpade.

Vi passade även på att träna dirigeringsövningar på land i närheten av vattnet, för jag märker att vattnet börjar trigga Nacho en del nu. Han är inte alls pipig, utan lugn och fin vid vatten, men jag är vaksam och försöker förhindra att han blir alltför exalterad.

Nacho fick sedan vara ensam hemma i dryga 5 timmar (det längsta någonsin!)men det gick jättebra. När vi kom hem drog jag med Nacho och Danne på nya vattenäventyr i Bålsta. Jag hade hittat ett nytt ställe på min fina karta som jag var så nyfiken på. Vilken kväll! Den passade Danne bättre. Fina upptrampade gångstigar, vackert väder, en underbar sjö och en fantstisk solnedgång. Vi var ute i nästan två timmar. Nacho skrämde upp ett rådjur som han började jaga, men han stannade när jag sa till honom och belönades omedelbart med gosedjuret Pingu som han älskar att sätta tänderna i.

Nacho fick återigen finna sig i att vattenträningen uteblev och jag tycker han klarar det så bra. Det är så lätt att vilja träna så fort man kommer i närheten av vatten, men jag försöker verkligen få en balans mellan träning och avslappning. Nacho ska inte koppla vatten med träning. Ibland blir det träning, ibland inte. På tillbakavägen tränade vi några enkla linjetag på land med dummys.

Slut för idag - tack för idag - Imorgon är en dag!!!

Vacker solnedgång i Bålsta

Vacker hund i Bålsta

Ännu en bild på vacker hund i Bålsta

Vacker, öhh, läbbig gubbe i Bålsta

Glassgubbe i solnedgång i Bålsta - om det är vackert eller ej är betraktarens ensak...