Nacho Prima o Susa: K som i Kolmården och Klanhelg

K som i KUL!
Stefan och jag har varit på Kolmårdens djurpark och semestrat tillsammans. Vi hade jättemysigt och trevligt. Egentligen borde man oftare göra saker själv med sina barn. Det blir en helt annan gemenskap och det visade sig att Stefan och jag var väldigt lika. Vi ville göra precis samma saker och det passade ju bra för oss båda. Stefan är liksom jag oerhört intresserad av djur och deras beteende, så vi gick två gånger på delfinshowen, två gånger på rovdjursshowen och en gång på sjölejonshowen. Sedan sprang vi runt på olika guidningar för att lära oss mera och avslutade de två dagarna med att åka linbana över hela anläggningen.

Nu har jag varit på Klanhelgen i två dagar och det är en dag kvar (imorgon alltså). Eftersom Klanhelgen i år anordnas på Naturbruksgymnasiet i Bro har jag så nära hem att jag valt att åka hem och sova.
Vad är då Klanhelgen?
Det är Tollarbos, Lönnlövets och Agrosofens kennel som tillsammans anordnar ett tredagarsläger för sina valpköpare. Man får anmäla sig till olika kurser, gå på föreläsning och allt avslutas med en slags lek där hundarna deltar och får lösa olika uppgifter som är jaktinspirerade.

På fredag förmiddag tittade jag på apporteringstestet. Nacho har ju redan klarat sitt, så vi var bara åskådare. Nachos bror Ozzy ställde upp och blev godkänd i såväl land som vattendel. Nu har hela kullen klarat apporteringstestet! Massor med grattis till Marina och Ozzy. Bröderna Bus är Bäst!

Ozzy

På eftermiddagen var jag med på kursen "konsten att söka" och efter middagen gavs en föreläsning om att hitta en bra balans i hundträningen med Sanna Hallengren. På lördag fm. var jag åskådare på Niina Svartbergs kurs om tävlings- och träningsrutiner och eftermiddagen spenderades på ett fingerat jaktprov som Peggy Westerlund anordnat.

Oj oj oj, vad jag har lärt mig mycket!
Här kommer en kort resumé;

Konsten att söka:
Hur effektivt söker din hund?
Hur vill du att söket ska se ut?

När du vet hur du vill att söket ska se ut ska du försöka betinga det sättet att söka. Du måste då fundera på hur du ska få hunden rätt motiverad att söka. Ska du skjuta ett skott i sökrutan, prassla med löv, kvacka, klappa i händer eller smyga runt och se ut som om du funnit världens hemlighet där ute? Anpassa retningen till hundens nivå. Hunden ska få tillräcklig motivation att gå ut och söka, men inte så mycket att du får pip istället. Sanna anser att man i stort sett aldrig ska skicka ut på dold sökruta. Hunden ska vara med och se att något läggs ut. Om du vill få upp farten eller djupet kan du slänga ut dummys, men om du har en het hund måste du se till att inte ladda för mycket. Du kan dela upp söket i flera småsök, och ladda området på nytt så att hunden inte tappar fart och motivation. Du ska också variera antalet dummys i sökrutan. Alltifrån en dummy till 5-6 stycken. Det viktiga är att du läser din hund och iaktar hur söket ser ut. När hunden börjar tappa fart är det dags att sluta alt. ladda sökrutan på nytt. När du tränar sök ska du alltid fundera på terräng och tänka på att skifta terräng och se till att hunden tränas i terrängbyte, vilket är svårt för de flesta hundar.

Sanna hade en bollkastare som hon använde för att få bollen långt ut i terräng utan att det blir vittring av någon person som lagt ut boll. Sanna rekommenderade att man kastar en bit bort från hunden eftersom det blir starkast retning om bollkastet kommer från den plats hunden sitter på. Kasta gärna bollen i ormvårksdungar, högt gräs, täta granar och enar, ja allt där hunden tvingas anstränga sig och använda näsan ordentligt. Se även till att hunden tränas på att korsa stigar, gå från äng till skogsmark, blåbärsris till annan vegetation osv. Det gäller att träna varierat. Man ska använda små små dummys som man gräver ner för att få hunden att följa vittring ordentligt. Sanna menar att det viktigaste i söket är att hundens näsa är påslagen hela tiden, vilket inte alltid är fallet. Ibland springer hundar bara, utan att slå på näsan. Då blir det inte något effektivt sök. Prova att gräva ner bollar eller minidummys ordentligt i ett område som hunden ser och skicka sedan dit hunden. Låt hunden arbeta självständigt. När hunden klarar sådana uppgifter har den lärt sig att följa upp vittring väl. Sanna rekommenderade kaninbollar som finns att köpa. Egentligen spelar det ingen roll vad du gömmer, men det är viktigt att det är något som hunden verkligen vill ha, för då anstränger den sig mer och du får till ett effektivt sök. Låt aldrig hunden gå ut på en "sista" apport om den ser trött ut. Du vill ju bara betinga ordet sök med full fart och effektivt sökande.

Det är viktigt hur du laddar ordet sök. Sök ska vara lustfyllt för hunden och inte användas i onödan. Det ska verkligen få hunden att vilja söka till 100%. Om du säger sök när hunden är trött och lommar ut på sista apporten är du inte mån om själva sökordet och vad det ska innebära för hunden. Inte heller om du tjatar med ordet sök. Om hunden frågar dig om hjälp när den hittar dummys i söket ska du bara blicka rakt fram, inte titta på hunden eller hjälpa den på något sätt. Söket ska vara självständigt arbete. Sanna hade träffat någon som genom att vända ryggen till den frågande hunden hade fått denna att sluta be om hjälp. Sanna sa att det är bra om hunden hittar de dummys som ligger längst fram i söket först. 80% av hundarna sätter inte på näsan förrän de sprungit en bit in i söket. Du kan hjälpa hunden med detta genom att lägga ut de bakersta apporterna först och den närmsta sist. Då har de starkast vittring och du kan även locka hunden att leta först i de främre området genom att göra detta lite lockande (prassla i buskarna där eller något liknande). När du tränar dirigering bör du vara försiktig med att samtidigt träna sök eftersom dirigeringar innebär att hunden ska fråga om hjälp. Hundarna kan blanda ihop detta.

Träna dirigering i en månad och övergå sedan till sök igen. Hunden kan då börja fråga men kommer inse att söket är en annan övning där den ska arbeta självständigt (om du låter bli att svara när den frågar)

Jag är nöjd med Nacho-pachen. Han brukar vara betydligt snabbare och effektivare i söket, men jag tror dels det berodde på värmen, men också på att jag det senaste året nästan bara tränat med fåglar och fåglar har ju mycket starkare vittring. Nacho har ett väldigt fint fågelsök, så jag kände inte riktigt igen honom i dummysöket, men han joggade i alla fall runt och hade fint sökmönster. Det roligaste av allt var nog att han hade väldigt fin fart in till mig med dummysarna. Han vill verkligen lämna dom till mig och det känns jättebra. Jag märkte att jag för ofta hängt upp fåglar i träden, för när Nacho hade svårigheter att hitta en minidummy som var nästan helt nergrävd började han undersöka träden i närområdet. Det gulligaste var nog när han ställde sig med framtassarna mot en hög tall och blickade upp mot tallkronan. Precis när han gjorde det stod han med baktassarna på den nergrävda dummyn. Vi fick säkert lära oss mycket mer, men det här är det jag kommer ihåg just nu! Många intryck blir det!

Föreläsning med Sanna var jättebra. Jag har gått kurs för Sanna, så jag kan tänket, men man får ändå små nya input. Sanna pratade en hel del om en vågskål man kan ha i bakhuvudet som handlar om balans. Hon pratade om sitt fram- och bakåttänk, hur man visar hunden att den har för hög aktivitet och hur man balanserar träningen i stort. Man ska vara vaksam på hundens stressnivå genom att lära sig läsa sin hund. När börjar den gå upp i varv - hur ser den ut då? Börjar trampa, röra på sig, hässja eller pipa. Du kan fundera över hur den tar godis när den är stressad resp lugn. Poängen ligger i att stoppa hunden innan grytan börjar koka. Sanna pratar om en gryta med vatten som puttrar, kokar, stormkokar och kokar över. Tänk på samma sätt om hunden och se till att stoppa den i god tid så den inte behöver börja stormkoka eller koka över. Du kan göra detta genom att minska hundens förväntningar. Hunden ska inte alltid veta vad den ska göra och fixera sig vid en kastare eller ett visst område. Lägg alltid ut områden bakåt som du kan använda, tex. ett smalt sök eller linjetag eller närsök. Om hunden ändå piper eller går upp i varv ska du göra en survändning (helt om) och berömma hunden när det återupptar kontakt med dig på ett lugnt sätt. När den gjort det kan den få fortsätta arbeta. Du kan låta den få en ny chans framåt eller skicka den på någon uppgift bakåt. Jag skulle kunna skriva mycket mer, men det får bli en annan gång, jag måste även berätta lite om dagens kurser.

Tränings-och tävlingsrutiner;
Eftersom jag inte tränar lydnad för tillfället satt jag förstås och funderade på hur man kan använda Niinas tankegångar i jaktsammanhang och jag fick riktiga aha-upplevelser.
Varför tänker man inte så här inom jakten?
Varför har man inte tydliga rutiner före start, innan moment och mellan moment?
Det gör ju både hund och förare mer säkra.
Jag ska härmed börja med rutiner och förberedelser inom jaktens samtliga moment!

Måste förstås börja med att fundera på vilka rutiner och förberedelser som redan finns, trots att jag inte tänker på dem. Jag har medvetet betingat vissa moment och kommandon inom jakten med vissa känslor hos Nacho. Jag har några ord som jag laddat med energi om Nacho behöver energitillskott i söket samt ord och kroppshållning som ska betyda lugn. Jag har också betingat en viss handrörelse som betyder grip snabbt och bra, men jag har inte funderat ut några rutiner innan momenten. Jag har däremot haft rutiner innan vi startar eftersom jag tyckte det behövdes för att få Nacho i rätt sinnesstämning. I och med att Nacho blivit så lugn och tyst har jag slutat med förberedelserna och bara kört på. Hur korkat som helst, även om det faktiskt fungerat just nu.

Nu ska jag alltså noggrannt fundera kring förberedelser inför samtliga moment på ett prov. Inom jakten så finns det ofta ganska klara förberedande signaler inför vissa moment. Som exempel kan nämnas linjetag där man sätter visselpipan i mun, böjer sig ner, sträcker ut en hand, väntar in rätt fokus hos hunden och sedan skickar med ett kommando. Det är eg. tydligt för hunden vad som kommer att ske. Vid söket kanske jag ska fundera på hur jag skickar Nacho - det ska inte alls likna linjetaget. För några veckor sedan såg jag faktiskt på en film att jag omedvetet gjorde liknande rörelser med armen. Jag vill att skillnaden ska vara markant. Passiviteten har jag funderat en hel del på, men det tål att jobbas vidare på. Känns så jädra kul!

Men för att återgå till Niina, så är hon oerhört noggrann med rutiner och förberedelser och avslut. Föraren ska ge hunden rätt känsla, sinnestämning inför ett moment och samtidigt förbereda hunden inför momentet. Det är viktigt att förberedelserna känns rätt för föraren och passar hunden. Man ska inte bara "sno" något från någon annan eller köra på samma sätt som man gjort med sin förra hund utan verkligen kolla vad som passar den hundindivid man tränar. Du kan fundera på hur du förbereder hunden i träningen och sedan modifiera rörelserna / ljuden så att det blir tävlingsmässigt.

Om hunden har problem med ingångar vid inkallning kan du tex på träning träna ingång före själva inkallningen. På tävling gör du ett litet skutt ifrån hunden precis innan startposition och säger "hit" så får hunden en tävlingsmässig rutin inför inkallning. Om hunden har problem med farten vid inkallning kan du låta hurtig och uppspelt på rösten och springa några steg mot startposition. På träning kan du låta ännu mer uppspelt och hoppa / springa runt med hunden ännu mer. Niina pratade om externbelöning och hur man skulle träna in den. Hon visade hur man kunde göra handrörelser mot externbelöning som tex. kan visa hunden att den kommer få gå till externbelöningen om den gör ett snyggt ställande. Det gäller även att få hunden att tänka "nu är det du och jag matte" vid tex. fotgående medan du vid rutan måste få hunden att tänka " jag vill bort från matte till den roliga rutan för då kommer belöningen farandes".

Innan momenten kan du alltså påverka hunden om den ska vara med dig eller ha en uppgift som innebär att den ska gå ifrån dig. Hur läckert som helst och snacka om att det går att använda i jaktsammanhang!

Eftermiddagens träning gick i jaktens tecken då Peggy anordnade ett öppenklass B-prov med dummys (träningsprov).
Peggy pratade om tydliga förare som ska använda tydliga tecken. Det fanns faktiskt en del likheter mellan Niinas och Peggys tänk. Peggy pratade om hur hon genom handtecken förbereder hunden vid dirigering. Hon har tydliga signaler som visar hunden stopp, en handsignal som visar hunden vilken riktning Peggy snart kommer visa (förberedande signal) och handsignal i kombination med röstsignal som visar riktning. Lite som "ready, steady, go!

Hon ansåg inte att vi skulle träna utsignal med två händer eftersom det blir otydligare för hunden och gör det svårt vid långa avstånd. Bättre att använda en hand som du viftar nerifrån och uppåt. Om du då ger stoppsignal med pipa och hand, så kommer hunden kunna förbereda sig på ut-tecknet då du först för ner handen i midjehöjd för att sedan snabbt föra den uppåt = ut! Hon förstärker alltid ut-ordet på träning genom att ropa ut när hunden springer som bäst. Då laddas ordet på rätt sätt och du kan använda det när hunden mattas vid utdirigering. Hur smart som helst. Hon använder inte "ja ja". Peggy pratade även om att visa hunden riktning genom att själv titta åt det håll hunden ska (precis som Niina vid dirigering inom lydnaden). Peggy menar att man kan träna fokus och koncentration genom att kasta en markering och sedan låta hunden sitta och titta på den en lång stund innan man skickar alt. att man vänder om och skickar hunden att hämta några dummys på ett sök bakåt och sedan sätter hunden vid sidan och när hunden verkar minnas markeringen får den hämta.

Peggy berättade att de flesta domare föredrar att man stoppar hunden och börjar dirigera om hunden vid en markering övergår till sökarbete. Det är bra att fråga domaren innan markering faller om han/hon vill att man dirigerar eller låter hunden jobba fritt ifall markeringsarbetet blir för vidlyftigt. Vidare sa Peggy att man ska hjälpa hunden så mycket det går om den får problem och att det är upp till domaren att säga till när föraren överskrider gränser. Ta för er, ta för er, sa hon.

Peggy berättade att det är smart att aldrig låta hunden söka i vass utan kasta apporten utanför vassen i blankvattnet eller längs en vassrugge i blankvatten. Det beror på att hunden nästan alltid "fastnar" i vassen om den lärt sig söka i vass. I öppenklass kan du få dirigeringsuppgifter som går ut på att simma förbi vassen, ibland långa sträckor, och då tjänar du på att ha lärt hunden att simma förbi / genom vass till blankvatten. Det är mycket lättare att sedan få in hunden i vassen än att få den att söka utanför vassruggen.

Peggy tränar linjetag på 300 meter med sina hundar. Hon tränar alltid med synliga dummys eller mot målområden som hunden känner till sedan tidigare. Hon gräver ner dummys i marken, blåser stoppsignal och uppmanar hunden att söka i området till den hittar dummysarna. Det finns mycket att tänka på och börja använda praktiskt. Nu gäller det att inte fastna i gamla träningsmetoder utan använda all den kunskap jag fått. Som vanligt blir jag inspirerad att träna så vi får väl ta en träningsrunda imorgon. Tyvärr har jag så gräsligt ont i halsen, men jag hoppas det går över... Lite hundträning kan väl aldrig skada?

Här kommer några bilder från vår utflykt i Norrköping och Kolmårdens djurpark:

Stefan på vårat fina hotellrum

Stefan och jag åker linbana

Vet ni vad kamelerna har i sina pucklar?
Fett!

Vet ni hur en noshörningshona lockar till sig en älskare?
Hon skiter för fulla muggar samtidigt som hon sparkar med bakbenen så att skiten sprider ut sig. Det höjer tempen på de flesta noshörningshanar som sedan slåss om den attraktiva honan.

Vet ni vad sjölejonen tränar på här?
Nosen i backen!

Vet ni hur långt en gorilla går per dag?
Så kort som möjligt - ibland bara några meter, för de är oerhört lata.

Vet ni hur mycket en elefant bajsar per dag?
100 kilo bajs per dag eftersom den äter 200 kilo mat per dag.

När ett lamadjur vill varna spottar den saliv. Vad gör den i mer hotfulla situationer?
Den kastar upp grön illaluktande halvsmält föda från magen mot angriparen.

När blir tigern könsmogen?
Vid tre års ålder.

Vet ni vad det här är för något?
En asiatisk vildhund, såklart. Så himla fina. Flera föräldrar berättade trovärdigt för sina barn att det var rävar (de kunde troligen inte läsa...)

Stefan har alltid älskat getter.¨Nu vill han bara ha en get, en minigris, en elefant, en noshörning (bara för att de är så balla), en jättekanin, några asiatiska vildhundar, delfiner, sjöbjörnar, kameler och en jak.