Träning med Maria och Bruno

Tre moment tävlingsmässigt och ett svårt sök med två änder i bergsterräng stod på dagens schema när vi tränade jakt med Maria och Bruno. För Nachos del alltså. Maria och jag lägger alltid upp individuell träning för våra hundar och eftersom Nacho och Bruno behöver träna på olika saker kör vi nästan alltid olika övningar för hundarna. Det som är så kul är att Maria och jag är oerhört samspelta och att vi i nästan alla lägen tänker likadant. Vi skulle kunna stå och resonera för- och nackdelar med olika träningssätt i timmar, tror jag. Vi får verkligen lägga band på oss själva så att snacket inte tar längre tid än själva hundträningen.

Idag var det Nachos tur att träna först, vilket betydde att jag inte behövde ägna så mycket tid på uppvärmningen. Vi gick en kort promenad och jag lät Nacho söka rätt på en mjukisleksak och hämta två minidummys på ett närsök. När vi var klara ropade Maria fram oss och började prata och visa med armarna vart vi skulle gå (sådant går Nacho gärna igång på). Jag tog av kopplet och vi gick jaktfot efter Maria. Nacho gick fint, men jag kände mig plötsligt stel och lite nervös (så pinsamt att jag nästan inte vågar skriva det). Tyckte vägen till gömslet var för lång och började tänka tankar som "gå bra där nu Nacho" osv. Jag kom ihåg att en domare sagt att ju snabbare hunden vill gå destu långsammare ska du gå, så jag drog ner farten och Nacho anpassade sig fint, men jag kände hur han ville dra framåt, men liksom övade självkontroll. Maria stannade oss och började prata igen (kritiskt läge för Nacho som avskyr lugna pauser). Nacho var tyst, så vi kunde fortsätta mot gömslet. Maria agerade domare och sa åt mig vad jag skulle göra. När Nacho tollat åt höger och åt vänster samt varit passiv gick Maria iväg med änderna rakt över isen bakom gömslet. Jag satte upp Nacho och började tolla igen med Maria som störning. Det gick bra, så Nacho fick pausa igen för att sedan få en enkelmarkering som belöning. Han markerade fint, sprang som en galning över isen, hade ett snabbt upptag och kom farandes mot mig med ett så fjuttigt grepp att hela anden dinglade fram och tillbaka nedanför munnen när han sprang. Lämnade av fint, spottade ut några fjädrar och fick tolla och vara passiv igen. Ny enkelmarkering. Lika fin markering, bra fart, supersnabbt upptag, men va nu då? Jo, han la ner anden igen, öppnade munnen på vid gavel och tog ett supergrepp vilket effektiviserade språngmarschen tillbaka till mig.

Maria och jag hade förberett ett sök med två änder vid ett berg. Nacho och jag tog en promenad medan Maria gick upp på baksidan av berget för att hjälpa mig med lite retning på söket. Nacho kom in med två änder i perfekta grepp. Han hade inga problem alls att hitta änderna trots att vi försökt hitta två svåra gömställen.

Nacho fick följa med när vi la ut andsök till Bruno. När vi var klara gick jag några meter jaktfot och satte Nacho på passivitet. Maria agerade domare igen och började prata med mig och vifta med armarna mot söket. Då kunde inte Nacho hålla sig längre utan pep till vid en inandning. Jag väntade några sekunder. Nacho var tyst och jag belönade med lek. Den här träningen känns oerhört viktig för oss. Nacho har så svårt att sitta still och ha tråkigt, speciellt om jag står med någon annan människa och pratar. Det tycker Nacho är fullständigt onödigt.