Eftertänksamhetens krassa blekhet

Vad fasen beror det på att jag ibland går emot min egen övertygelse?
Vad är det som händer när man blir besviken på sin fyrbenta vän för att den inte förstår vad man menar och vill?
Vad är det för märkliga aggressioner som huserar mitt sinne när jag blir arg på min hund för att den gör fel?
Vad är det som gör att jag inte bara kan skratta åt misstagen och inse att min hund inte är färdigtränad?

Jag blir så less på mig själv när jag gör så här.
Som tur är händer det ganska sällan nu för tiden.
Jag brukar inte bli arg och irriterad på Nacho-pachen utan istället försöka förstå vad som gått fel i träningen. Men idag blev jag irriterad.

Kanske berodde det på att jag sovit dåligt på jobbet i natt och var trött.
Kanske berodde det på något annat, men det var i alla fall inte bra.
Lilla söta Nacho-pachen gör alltid så gott han kan, men ibland kan han faktiskt inte... han förstår inte vad jag menar och jag gör för svåra övningar. Dessutom lät jag honom arbeta med en alldeles för hög stressnivå idag. Jag som lovat mig själv att inte låta Nacho jobba när han är stressad. Vill inte betinga stress och pip med jakt-träning, utan alltid se till att Nacho har rätt sinnesstämning när han börjar sin träning.
Jag är ett pucko...så enkelt är det...och då blir även träningen dålig.

Tur att puckot i alla fall kan inse sitt misstag och börja om pånytt igen med nya krafter.

Vad hände då? undrar ni säkert.
Äh, faktiskt inte något speciellt...det var inte det som hände som är intressant, det är min irritation jag reagerar på. Jag tränar hund för att det är kul. Det är min hobby. Då ska jag inte vara irriterad och besviken och Nacho ska inte drabbas av mitt dåliga humör. Om jag är irriterad ska jag åka av plan och få time-out, det har jag bestämt mig för. Men Nacho kan inte slänga mig av planen, utan fortsätter försöka göra så gott han kan, medan jag muttrar och är missnöjd. Så byts beslutsamhetens friska hy mot eftertänksamhetens krassa blekhet... skäms...