Nacho-pacho har varit på tollingjaktprov och visat framtassarna.
Men inte på riktigt förstås...
Nä, det fick bli ett fingerat prov hos Sanna i Gillingboda, eftersom jag ville ha ett utlåtande från henne hur vi låg till i träningen och vad vi behövde träna mer på.
Provet bestod av jaktfot mot gömsle, tollingarbete med viss störning, enkelmarkering med skott över en äng (som vi låtsades var vatten) och slutligen ett sök.
Efter provet satte vi oss i Sannas lillstuga där Sanna gav sitt utlåtande.
- Anmäl till tollingjaktprovet i Söderköping, sa Sanna. Nacho har gjort stora framsteg. Det finns inget att anmärka på när han jobbar, förutom en önskan om något bättre grepp (har ni hört den förut?)
Vi pratade en hel del om Nachos utveckling och hur jag skulle fortsätta träningen. Sanna läste upp sitt första omdöme om Nacho och det var kul att höra hur bra han utvecklats. Sedan pratade vi om annat intressant som inte alls hörde till jakt-träningen, så jag blev kvar mycket längre än vi bestämt.
Innan provet startade hade vi jobbat uppe i skogen med två olika övningar. Dels ville Sanna se om Nacho kunde ta för sig i söket och hade gömt en and på en svår plats i skogen där Nacho skulle krypa genom en tät gran och ett omkullvällt träd för att komma åt anden. Nacho-pachen klarade det galant, hade snabbt upptag och fint grepp. Jag hade preparerat området med minidummys bakom oss, så att jag kunde skicka Nacho bakåt om han verkade gå upp i varv när Sanna gick ut och gömde fåglarna. Jag skickade honom bakåt första gången då jag märkte att han inte tog emot godis, vilket tyder på att han är mycket laddad. Vid andra skicket var han lugn och fin.
Vi märkte dock att Nacho inte klarade att vi stod och pratade och skrattade efter övningen. Han blev frustrerad och ville jobba mer och då kom lite pip. Sanna lärde mig hur jag skulle hantera situationen och uppmuntrade mig att träna på det hemma i vardagliga situationer, inte i jaktsammanhang till att börja med. Nacho piper inte mellan moment i jakt-situationen, men det var tydligt att han blev otålig när jag stod och snackade och speciellt när jag skrattade. Stod jag tyst, så kunde han också koppla av.
Jag slängde iväg hans leksak, sa sitt med lugn röst och gick några steg ifrån honom för att gå ur "tävlingsposition". Där fick han sitta och när han var lugn och tyst fick han frisignal och stack och hämtade leksaken. Men han gick igång på leksaken, så jag fick istället prova att lägga ut leksaken (ej kasta) och vi provade även att jag la godis en bit ifrån honom. Ibland satt han lugnt en stund och fick frisignal, men ibland blev han jätteivrig och ville pipa och gå ur position. Några gånger satt han och glodde så stint på mig när Sanna och jag pratade att jag hade svårt att inte börja skratta. Snacka om att bli uttittad.
Sanna föreslog att jag skulle göra på liknande sätt när Nacho hetsar upp sig på brukshundsklubben. Säga åt honom att sitta kvar, smyga iväg och gömma en godis eller leksak och sedan vänta ut honom. När han blir lugn får han gå och kolla vad jag gömt. Känner mig riktigt peppad att prova det här.
Jag ska ta det väldigt lugnt mellan momenten när vi tränar jakt och försöka vara så långsam det bara går. Det är något för mig va? Alla som känner mig vet att det där att vara långsam inte är min grej...(hi hi ). Men nu ska jag agera i slowmotion. Jag säger då det - jag tränas lika mycket som Nacho-pachen - vilken personlig utveckling för mig!
Vi pratade om att jag kan lära in en kroppssignal som betyder "lugn". Det har jag redan påbörjat, men signalen är helt klart inte befäst. Nu ska jag träna som bara den hemma, så får vi se hur det går med passiviteten. Sanna tyckte även att jag skulle införa en speciell matta som betyder lugn och avkoppling - nu är det slutjobbat och att jag ska träna in den i vardagssituationer. Det tror jag skulle vara kanonbra, för Nacho har inga problem att vara lugn och passiv på fotbollsmatcher eller andra utflykter med ungarna. Det är i samband med andra hundar eller hundaktivitet som han går riktigt igång. Jag har ju redan en matta i lydnadsträningen, men Sanna föreslog att jag skulle ha en annan matta som betyder "lugn - bara lugn- nu är det slut- inget mer kommer att hända".
Vidare tyckte Sanna att jag skulle introducera skott i träningen. Nacho var lugn och fin när Sanna skjöt, men Sanna trodde att det delvis berodde på att Nacho inte hört så många skott i sitt liv. Börjar han höra skott på tävling och associerar tävling med skott och skott med att få hämta änder, så kommer han ganska snabbt gå upp i varv av skott. Jag ska därför avsluta träningen med att någon skjuter, stå och titta åt det håll skottet avfyras mot och sedan vända om och låta Nacho få ett godissök eller leta efter väl gömda minidummys. När Nacho verkar lugn och balanserad ska jag sätta mig ner och ta det lugnt, plocka ihop mina saker i slowmotion och lämna området med lugn och sömnig attityd.
Ja herregud, ni kommer skratta ihjäl er när ni ser mig träna nästa gång. Vilken syn, va?
Jag ska fortsätta träna greppen på samma sätt som tidigare. Det har gett bra resultat. Svår terräng, gärna branta nedförsbackar och långa avstånd. Vi pratade om mitt kroppsspråk de gånger som Nacho hänger över viltet (vilket inte är så ofta, men ändå händer ibland). Jag har kommit på att Nacho griper omedelbart jag vänder mig om, men Sanna menade att jag ska undersöka hur mycket jag behöver röra på mig. Räcker en huvudrörelse eller ska jag vända bort överkroppen, vända på stället eller gå något steg. Sanna var rädd för att min idé om att lämna Nacho kan trigga honom om det inträffar för ofta. Han kan då vänta på att jag vänder mig om innan han tar viltet. Hon har förstås rätt, så om det händer igen så ska jag prova att bara vrida på huvudet. Men allra bäst är om Nacho inte ser mig alls, utan får hämta viltet på egen hand. Då uppstår aldrig problemet, enligt Sanna. Jag ska inte heller göra någon stor sak av det här, för Nacho har haft snabba upptag 9/10 gånger.
Sanna tyckte att jag ska undersöka hur länge Nacho kan sitta vid min sida och vänta utan att pipa. När jag tagit reda på hur länge han klarar detta, så ska jag jobba för att utöka tiden, genom att vrida upp eller vrida ner hans aktvivitetsnivå. Ja, det är svårt att förklara med ord på en blogg, men jag har köpt tanken till 100%. Jag ska fortsätta att träna passiviteten på det sätt jag redan påbörjat, alltså rigga områden med godissök, minisök eller leksak. När Nacho suttit och tittat på andra hundar som jobbar eller glott på en kastare med fågel i handen, så säger jag bra, vänder om och låter honom hämta leksaken/dummyn/godiset. Om han piper vänder jag mig snabbare om och markerar att det var fel, ser om han lugnar ner sig och ger honom ett nytt försök att titta och vara lugn på det som lockar och låter honom sedan hämta leksaken eller gå ut på söket. Jag kan även låta honom gå på första markeringen när jag tycker det är lämpligt. Men det är viktigt att visa honom att det är jag som har koll på läget - inte han.
Slutligen tyckte Sanna att jag skulle utmana Nacho i söket genom att gömma en and mycket svårt och träna hans uthållighet. Eftersom anden ska vara svår att hitta är det bra att lägga till lite retning, så att dragningen till anden ökar.
Det här är allt jag kommer ihåg för tillfället. Jag har säkert glömt bort något som jag får skriva ner senare. Jag är supernöjd med träningen och det var kul att Nacho presterade så bra.
.jpg)
