
Dagens träning bestod framförallt av att träna förberedelser inför tävling. Jag har bestämt mig för en rutin jag ska ha på tävling och ville kolla hur den rutinen funkade på Nacho. Eftersom Nacho blir överlycklig och speedad när han ser andra hundar blir min uppgift att hitta sätt att coola ner honom och försöka återfå kontakten mellan oss - alltså teamkänslan - Nacho och jag i en autismbubbla. Mattan är ett redskap som funkar bra. Nachos fokus blir mycket bättre när jag börjar träningen med att han får ligga på mattan en stund. Men idag blev det tydligt att mattan endast fungerar kontaktskapande - inte nerstressande.
Izor fick börja träningspasset. Nacho satt i bilen och hetsade upp sig förstås. När det var hans tur att komma ur bilen hade han stora darren i hela kroppen. Jag tyckte det var ganska bra, för jag ville testa om han kunde coola ner tillräckligt på mattan för att kunna träna fokuserat med mig efter en stund. Han var så ruskigt gullig, den lille Pachon, men inte kunde han coola ner inte. Han gick direkt på mattan, men började sedan erbjuda hakan i mattan, kryp mot mig och pussattacker.
Monica filmade, så att jag skulle kunna se hur Nacho och jag såg ut när vi skulle gå in på appellplanen. Jag har bestämt mig för att gå in med fotgående, så det gäller att värma upp på ett bra sätt och få till starten snyggt utanför appellplan.
Monica märkte att Nacho tappade fokus när jag var långsam i starten på linförigheten. Bättre att jag säger fot och bestämt tar några kliv framåt för då är han med på en gång och släpper inte fokus alls. Det är jag väldigt nöjd med!
Men som sagt, vi ska framför allt jobba med att få en bra start med fullt fokus och koncentration utanför plan, för att sedan gå in på appellplan som ett super-team. Ja, ni hör vad jag drömmer - och kanske är det omöjligt med en hund som Nacho - men vi försöker i alla fall. Jag har bestämt mig för att träna regelbundet efter den plan jag lagt upp till och med sista februari. Om Nacho inte är tävlingsklar i ettan då, kommer jag med största sannolikhet ta paus med lydnadsträningen och ägna mig åt annat som passar Nacho bättre. Det handlar som sagt inte om momentinlärning, utan om fokus och koncentration.
På plan tränade vi rutan och hopp-apport. Vi hade lagt ut 3 rutor med olika slags koner åt olika håll. Växlade sedan mellan de olika rutorna, så att varje nytt skick blev en ny övning. Jag håller på att träna in en rutin inför rutan, som jag hoppas ska hjälpa Nacho att fokusera rätt. Det gick riktigt bra för Pachon idag. Det gick sämre för mig. Jag skulle behöva en egen matta att coola ner på och lära mig fokusera, för jag gjorde massor av idiotiska saker på plan. Vad sägs om att träna hopp-apport med hunden några gånger för att sedan kasta apportbocken över hindret och säga "apport". Hunden lyder (all heder åt Nacho) - han springer bredvid hindret och hämtar apportbocken, tänkte säkert "nu ska hon lura mig igen - men se det går jag inte på!". När jag gjorde om momentet och sa "hopp-apport" hoppade den lilla gullegrisen över hindret och gjorde helt rätt. Jag klantade mig också vid rut-träningen. När Nacho stått 5 sekunder i rutan skulle jag belöna med bitstocken - men Nacho såg så gullig ut - så innan jag klickade skrattade jag till och böjde mig framåt varpå Nacho omedelbart erbjöd bugande i rutan (eller kanske lekinvit). Vid ett rutskick var Nacho så snabb att mitt sena ståkommando medförde att han hamnade bakom rutan - men det var ju mitt fel - är hunden snabb får man ropa stå mycket tidigare. Jag har bestämt mig för att Nacho inte själv får vända sig i rutan, utan jag vill ha snabb galopp rakt genom rutan med blixtsnabbt ställande när jag ropar "stå". Nacho är alldeles för egensinnig för att leta mitten själv - det slutar bara med att han vänder sig på alla möjliga ställen och vill ha sin belöning. Vi har nämligen testat den varianten också, men det här går mycket bättre för oss.
Eller i alla fall för Nacho. Hmm, övningen kanske är för avancerad för mig - Nacho klarar den bra!
Tur att inte Nacho är lika kritisk som jag och leter efter en ny matte. Han verkar vara nöjd med mig, ja, jag tror till och med att jag är den bästa personen i hans liv. Det är inte illa, va?