Lugnt och fint, Nacho-pacho!

Ibland är det bra när det går dåligt - i alla fall om man lär sig något av det!
Jag har funderat mycket sedan senaste jakt-träningen med Maria och Bruno. Skillnaden mellan Nachos prestation vid stress och vid lugn är milsvid. Min viktigaste uppgift som förare åt Nacho är således att se till att han är lugn och fokuserad innan vi börjar vår träning. Sagt och gjort. Maria och jag förberedde några övningar för Nacho-pachen. Huvudmomentet var kort jaktfot med enkelmarkering av and. Eftersom mitt fokus idag var att lära mig läsa av Nachos kroppspråk, jobba med lugna signaler och använda "mattan" i träningen, så var inte jaktdelen det viktigaste. Jag ville jobba med Nachos sinnestillstånd och se om jag genom olika övningar kunde få honom att förhålla sig helt lugn och fokuserad. Vi hade preparerat två godisträd, ett närsök med bollar och ett närsök med dummys en bit bort. Vi hade laddat området med andlukt och Maria var placerad ganska långt bort längs en öppnare sträcka i terrängen.

Jag började med att vara mycket lugn och massera Nacho lite innan han fick gå ur bilen. Sedan gick vi långsamt mot området. På väg dit fick han stanna och undersöka ett godisträd. När vi nästan var framme vid startplats tog jag av mig ryggsäcken och tog fram Nachos matta. Nacho gick genast och la sig på mattan och fokuserade på mig. Verkade helt lugn, vilket var väldigt bra. Han fick ligga på mattan en stund och belönades med klick + godis. Han var helt tyst och såg lugn och fin ut i kroppen. När han legat en stund gav jag frikommando och Nacho erbjöd spontant sättande vid sidan och vi började gå jaktfot. Allt fungerade bra. Vi ställde oss mot Marias håll, men jag vände om, fortsatte jaktfoten åt motsatt håll och lät Nacho gå på närsöket med tennisbollar. Sedan vände vi tillbaka och Nacho fick göra sig beredd på en andmarkering. När han hämtat anden gick vi jaktfot mot nedslagsplatsen, medan Maria tagit sig upp där vi stod från början. Nacho fick en ny markering åt motsatt håll. Det funkade fint och som belöning fick han "tolla" med tennisbollar, vilket han tyckte var riktigt roligt. Sedan gick vi jaktfot upp till Maria och Nacho fick gå till sin matta där han lyckades koppla av rejält. Vid frikommando fick han gå till godisträdet och leta frikadeller. Han avslutade träningspasset på mattan och när han såg riktigt lugn och avslappnad ut gick vi tillbaka till bilen.

Närsöket med dummys behövde Nacho inte göra. Vi hade lagt ut den som reservmoment ifall han skulle gå upp i varv i det område vi jobbade i. Men jag såg inte skymten av någon stress i Pachon idag. Jisses, vad bra det kändes. Nu har jag bestämt mig för att aldrig låta Nacho jobba när han är uppe i varv. Det är mitt ansvar att se till att han är i rätt sinnestillstånd - annars kan vi lika gärna hoppa över träningen.

När Bruno hade tränat klart tog vi en promenad tillsammans. Bruno var så söt. Vi passerade nämligen skogen där hundarna fått träna tidigare och Bruno försökte gång på gång visa sin matte att hon gick fel som inte vek av mot träningsplatsen.
- Ska vi gå in här?
- Nehej, men här då, matte?
- Jaså, inte. Men varför?
- Det luktar gott där och det var himla kul också - kan vi gå in här då?

- De minns att de har tränat där, sa Maria till mig.
Jag tittade på min lille Nacho-pach. Han gick nära mitt vänstra ben och erbjöd linförighet med totalt fokus på mig och brydde sig inte ett dugg om träningsområdet - han ville bara ha frikadellerna som låg i min vänstra ficka. Min lilla godishund. Jag blir lika förvånad varje gång. Jag kan liksom inte vänja mig vid att han är sugen på mat.