Ännu en vacker vinterdag!

Nacho och Bruno promenerade och tränade jakt i skogarna vid Kista brukshundsklubb. Jag och Maria fick ägna oss åt hundträning, hundprat och lite annat snack också. Jag och Maria skulle prova Sannas slowmotion-tänk och vi höll på att skratta ihjäl oss. Men vi var ganska duktiga hundförare idag - försökte verkligen tänka på hur vi agerade och kollade av hur hundarna reagerade på det vi gjorde. Maria kom fram till att Bruno reagerade olika i aktivitetsnivå beroende på i vilken takt hon gick. Långsamt jaktfot gjorde Bruno lugnare. Nacho brydde sig inte om i vilken takt jag gick. Han var andra hund ut - hade suttit länge i bilen och var så på hugget. Vi promenerade en bit och sedan fick han gå på några linjetag. Jag har aldrig sett den lilla hunden springa så fort någonsin. Dummyn grep han i farten och kom sladdandes in till mig för att lämna av. Jag insåg att han inte var redo att börja våra planerade jaktövningar utan behövde mer uppvärmning, så jag gick jaktfot mellan två dummys på en plogad väg och skickade Nacho mot dummyn när han gick fint vid sidan. När jag hållit på så en stund bestämde jag mig för att börja gå jaktfot in mot "övningsområdet", men så här i efterhand inser jag att det var fel tänkt. Nacho blev inte ett dugg lugnare av att gå jaktfot och hämta dummy på linjetag. Han borde ha fått använda näsan istället - det är mycket mer lugnande och avstressande.

Nåväl. Nacho utförde momenten helt okey i alla fall, men han var i för hög aktivitetsnivå för att jag ska vara riktigt nöjd. Jag vill inte ha en så het hund när vi tränar.

Vad gjorde vi då?
Vi gick jaktfot och vände höger mot ett snöklätt berg i skogsterräng. Där uppe stod Maria och slängde en and. Jag vände om och gick åt andra hållet där Nacho fick gå ut på ett närsök med svårt gömda minidummys. Nacho var helt vild och krafsade undan rotvältan där jag gömt en dummy. Han fick söka en gång till och var precis lika snabb. Satt sedan med superhög förväntan och ville fortsätta jobba. Pep inte, men jag kände att det låg väldigt nära. Vi gick jaktfot en bit till, stannade och tittade mot skogen där Maria ropade "kvack" och kastade en dold markering högt uppe på berget. Jag vände om och då fick Nacho nog. Han var bara tvungen att uttrycka sitt missnöje genom att pipa två gånger när jag vände om från markeringen. Eftersom han fort återupptog fokus fick han gå på ett till närsök åt motsatt håll. Han verkade något lugnare när han hämtat två dummys och jag bestämde mig för att låta honom tolla. Tollingen gick sådär. Han utförde momenten, men inte alls med det fokus som jag önskar. Verkade lite virrig och såg ut som han skulle smälla av under passiviteten. Om jag är efterklok så skulle jag låtit bli tollingen när Nacho var i fel aktivitetsnivå. Jag vill inte belöna dålig tolling med andapportering, men så blev det idag.

Min tanke var nämligen att de två markeringar som Maria hade kastat skulle omvandlas till ett sök för Nacho. Sanna tyckte ju att Nacho skulle få svåra sök på änder och att jag skulle trigga honom lite för att han inte skulle ge upp att söka. Nu är jag ju inte säker på hur svårt Maria gömde änderna, men det var en lätt match för Nacho i alla fall.

Vi avslutade med att sätta oss ner med Nacho, långsamt packa ihop sakerna och sitta och prata om träningen medan Nacho skulle koppla av. Nacho kopplade inte av! Han låg fint där jag sa att han skulle ligga, men kroppen var spänd och han släppte mig inte med blicken. Så fort jag sneglade åt hans håll mötte jag två nötbruna pigga ögon som undrade varför i hela friden vi skulle ägna oss åt så här trista övningar, när det fanns så mycket annat kul man kunde göra istället.

LÄXA till nästa gång:
Låt inte Nacho jobba innan han är lugn och balanserad. Hur svårt kan det vara????
Fy skäms på mig!