Träningsförmiddag på Enköpings BK

Ska snart iväg och jobba, men jag vill skriva ner lite om förmiddagens lydnadspass på Enköpings BK. Full av insikt från gårdagens aha-uppevelse åkte jag mot klubben för att vara observant på mina egna känslor under träningspasset. När jag svängde in på klubben möttes jag av ett valpmyller på parkeringsplatsen. Minst 15 valpar av olika raser tultade runt och väntade på att få börja gå kurs.

-Åh, nej, tänkte jag. Nu kommer det inte att gå - hundar överallt - Nacho kommer bli alldeles galen. En obehaglig känsla spred sig i kroppen och jag kom genast att tänka på det jag bloggat om igår. Om jag tar ut Nacho ur bilen med den känslan så kommer det inte att gå bra.

Jag bestämde mig för att se det som ett expermiment, en kul lek. Om Nacho skulle gå upp för mycket i varv och bli ofokuserad skulle vi förenkla övningarna eller träna bakom klubbstugan - längre från valpträningen.

Nacho var lite ofokuserad - några sekunder - sedan jobbade han bra. Monica agerade störning runt omkring oss under fotgåendet och jag kände att jag själv blev störd och ville kolla på henne. Sådan hund - sådan förare! Ha ha...

Monica skrattade och berättade att hon sett Nachos blick. Man kan liksom se på hans ögon hur han jobbar för att inte låta sig luras. Han ser för kul ut!

Sedan tränade vi budföring med Soya och även lite störningsträning för den lilla tösen. När Bella skulle tas ut för träning fick Nacho följa med och sitta uppbunden och kolla när jag kommenderade Monica och Bella. Nacho älskar Bella och satt och kollade stint när hon arbetade. Nacho brukar ha väldigt svårt att fokusera på mig när han suttit och kollat på en annan hund, så jag ville testa honom med min nya träningsmetod (läs Leslies träningsmetod).

Nacho kom farandes till mig på frisignal och erbjöd några konster som han fick belöning för. Plötsligt stelnade han till. En förare med schäfer hade intagit planen. Jag stod alldeles stilla medan Nacho glodde på schäfern och sedan klickade jag. Det känns så fel att klicka i det läget, men jag tänkte att jag ändå skulle försöka (för Leslie är numera min Guru). Nacho svängde runt mot mig, tog godiset lite tveksamt och jag klickade igen och rörde mig bakåt. Nacho tog några steg mot mig och jag klickade igen. Sedan körde vi några konster och Nacho glömde totalt bort både schäfern och Bella. Dessutom kom det två till hundar på planen intill, men Nacho såg dem inte ens. Han hade fullt upp att snurra runt, kasta sig ner på marken, dansa, gå runt mig och backa. Jag lade in lite snabba skiften mellan sitt -ligg och så kände jag det igen. Teamkänslan. Nacho och jag oavsett vad som händer runtomkring. Fullt fokus - Halleluja! Men när vi kom riktigt, riktigt nära Bella kom Nacho ur fokus igen. Men då var vi bara några meter ifrån varandra. Nacho fick göra några enkla konster och fick sedan frisignal, så han kunde få hälsa på sin käresta. Öronen åkte upp likt en rosett på huvudet - kroppen svängde fram och tillbaka - svansen stod som en vacker fana över ryggen och musklerna spände i den lilla kroppen:

- Here I come! Min älskade Bella så jag längtat efter dig. Visst har du saknat mig också?

- Jaså inte? Varför är du så arg? Vill du inte ha fler bebisar?