23 januari 2009

Den flygande tollaren

Monica Johansson har tagit de fina bilderna. Flera fina bilder hittar ni på Monicas hemsida,
http://perro-bella.dinstudio.se/diary_50.html



- Hörr´ni brudar. Tigger ni godis av min matte, va?


- Jag kan hoppa högre än ni!


- Kolla här då! Jag kan hoppa högst faktiskt!



Nu är jag trött på att vara sjuk, så jag struntade i att halsen kändes som ett öppet sår och läpparna värkte av det förb##de munsåret. Det är fjärde munsåret sen i jul och jag får dem alltid i samband med infektion av något slag. Blää!

Jag hade i alla fall inte feber, så jag åkte till Enköpings BK där jag stämt träff med Monica, Bella och Soya. Jag började träna rutan. Nacho sprang rakt in i rutan 6/7 gånger. Han fick ligga platsliggning med Bella utom synhåll för oss i cirka 2 minuter. Vi körde linförighet och inkallning på samma plan som Bella tränade och lekte på. Och det gick bra!!!

Nacho fortsatte att imponera med sin lilla matta. När Nacho låg på mattan och jag skulle belöna med en frikadell kom godismonstret Bella farandes för att få sig en smakbit. Hon stod någon decimeter från Nacho och tiggde godis av mig och NACHO LÅG KVAR PÅ MATTAN UTAN KOMMANDO. Bella hoppade runt och ville ha frikadell. Jag klickade för att Nacho låg kvar och slängde godis till honom och försökte hålla Bella borta från Nachos matta (där det ligger frikadellsmulor som Bella är sugen på). Min lilla Nacho-pacho låg alltså kvar frivilligt på mattan trots att hans största kärlek i livet hoppade runt precis bredvid. Det var verkligen häftigt att se.

Ni som inte känner Nacho och ni som har godistokiga hundar tycker säkert inte att det här är något specielllt, men för Nachos del är det ett oerhört framsteg. Känns toppenbra! För två månader sedan hade Nacho inte ens tagit emot en godbit om Bella varit i närheten och han skulle definitivt ha stuckit till henne bara han hade chansen. Nu erbjöd han att frivilligt ligga på sin matta, smaska på sitt godis och lät Bella vara ifred utan att jag sa något alls. BINGO!

Vi avslutade med att träna tandvisning. Det är verkligen ett dötrist moment. Nacho satt och såg strykrädd ut, men lät Monica klappa honom och titta på gaddarna. Han blir låg av tandvisningsmomentet och det spelar ingen roll om det är jag, Danne, Stefan eller någon annan som ska tvinga sig på honom. Det momentet kan nog aldrig blir roligt för Nacho.

Tack för idag - slut för idag - nu ska jag bädda ner mig i soffan med mina halstabletter, hundtränarboken och en kopp varmt thé.
Kanske även dags att inhandla en nässköljningskanna.