Nacho-pacho och lydnadspasset

Igår blev det ingen tid över till lydnad, men idag har vi tränat på Enköpings BK. Vi körde fritt följ, positonsträning, inkallning, inkallning med ställande, sändande med ställande och en del av apporteringsmomentet. Nacho har högre fart ut mot apporten än tillbaka till mig, så nu har jag plockat ut den delen (alltså springa till mig med apportbock i mun) och kör den separat. Farten har ökat rejält, så vi ska köra så här några pass och sedan sätta ihop momentet igen.
Gladast idag är jag för att Nacho hade trevlig attityd under träningen, var fokuserad på mig och kunde jobba och leka fritt utan att springa och hälsa på de andra hundarna som tränade på planen. Det fanns dessutom hästar som gick alldeles intill träningsplanen. Nacho stirrade intresserat på dem innan vi började träna, men släppte intresset för dem när vi började träna.

Det känns så bra! Den störningskänslige Nacho-pacho har förvandlats - och jag är tillräckligt ärlig för att kunna erkänna att det till stor del handlar om mina träningsmetoder. När Nacho intresserar sig för lukter, hundar eller människor på appellplan funkar det inte att säga åt honom eller locka på honom. Han bryr sig inte om det och struntar i mig eller får trist attityd. Då har jag blivit frustrerad, vilket påverkar Nacho ännu mer negativt. Att ta fram en godis har ingen effekt i dessa lägen. Då struntar Nacho i godiset eller leksaken. Jag har därför tyckt att han varit så svår att träna lydnad med på brukshundsklubben eller på andra platser där det förekommer störning. När vi tränar spår eller jakt är han inte alls lika känslig för störningar och jag har funderat en del på hur jag ska få samma fokus på lydnadsplanen. Vad är det för skillnad?
Jo, Nacho vill inget hellre än att spåra eller springa efter dummy eller fågel. Men det fanns många saker som han tyckte var roligare än att träna lydnad. Hemma fungerade lydnaden perfekt (ja, då ville han det till 100%) men på klubben ville han hellre göra andra saker, tex. springa och leka med andra hundar, hälsa på människor och lukta.
Så hur sjutton tränar jag då, när korrigeringar sänker min hund?

Jag har nu tränat enligt en ny metod och på bara några gånger har Nacho blivit mycket roligare att träna med. Jag tänker att det är Nacho som ska vilja träna, det är inte jag som ska sätta igång honom. Jag har därför infört en del rutiner som medför att Nacho ställs inför valet: Träna med mig med chans till jätteroliga belöningar eller välj att inte träna (han får time-out). När jag tränar med andra får Nacho sitta och sukta när jag engagerar mig i den andra hundens träning och när jag tränar själv, binder jag upp Nacho och går ut på planen själv och grejar och kastar lite leksaker. Sedan är det åter upp till Nacho om han vill träna eller ha time-out. Och time-outen är inte ett dugg otrevlig, bara tråååkig. Så efter time-outen väljer Nacho alltid att jobba med mig och struntar i lukter, människor och andra hundar. Toppenbra träning utan en massa nejanden, korrigeringar och lockande.