NACHO-PACHO OCH TOLLARSPECIALEN 2008

Vilken helg!
Vi är glada men mycket trötta efter 3 intensiva dagar på Tollarspecialen på Gålö. Nacho överraskade stort genom att ta 3:e pris på juniorjaktprovet, bli placerad som fjärde bästa juniorjakthund, ta 3:e plats vid kampen om juniortollarmästare och dessutom få hederspris på utställningen och bli placerad som reserv (5:a) i unghundsklassen där 23 hanar deltog. Till råga på allt var Nacho med i avelsklass där hans mamma Vilja tävlade med 4 vackra söner och vi vann. Så himla kul! Det gick verkligen bra för Tollarbohundarna. Nachos halvbröder Milton och Kuta fick fantastiska resultat och även andra Tollarbohundar hade stora framgångar (ingen nämnd - ingen glömd).

Den stora utmaningen för mig var jaktprovet. Jag visste ju att Nacho inte var redo för prov egentligen och jag var rädd att vi skulle sabba all den träning vi lagt ner genom att ställa för stora krav på Nacho och kanske framförallt att jag skulle bli för stel och krävande, vilket direkt påverkar Nacho negativt. Mitt målfokus var således att ta ett moment i taget, fokusera 100 % på att stödja Nacho positivt och ta ansvar för att provet skulle bli en positiv upplevelse för Nacho-pach. Samtidigt var jag väldigt nyfiken på att se hur Nacho skulle hantera provupplägget, publiken och den tävlingskänsla som ändock infinner sig. Provet började med jaktfot till markering. Vi skulle gå på en "plan" med publik som stod väldigt nära innan vi nådde skogen. Jag kände direkt att Nachos fokus låg hos publiken. Vi har ju aldrig tränat jaktfot annat än på stigar i skogen och aldrig med publik runtom, så Nacho var uppenbart störd och hade väl det mesta av sitt fokus på publiken vilket naturligtvis resulterade i ett dåligt jakt-fot. Första markeringen gick bra. Han var lugn och fin vid skott, hämtade kråkan och lämnade av i hand. Vi gick vidare mot vattnet och ett skott fyrades av vid transporten. En trut låg gömd vid strandkanten. Vi skulle skicka hunden mot vattnet (som ett ganska kort linjetag). Nacho trodde först att någon skulle kasta en markering från båten som låg och guppade i vattnet, men lydde mitt kommando, gick ut och letade och kom in med truten och lämnade i hand. Sedan kom en ny transport till en liten strand där det blev skott med enkelmarkering från båt. Inga problem alls för Nacho och han kom in med anden och lämnade i hand. Ny transport till sökrutan. Vi skulle upp till publiken igen och Nachos jakt-fot var uruselt. Jag fick i alla fall med honom in i skogen till sökrutan. Nacho gjorde ett jättefint sökarbete men tvekade vid gripande och hade ganska fjösiga grepp. Jag hade naturligtvis räknat med att han skulle vara sämre än på träning, så jag försökte stödja honom utan att för den skull hjälpa honom för mycket. Nacho har ju en tendens att tänka några sekunder innan han tar upp fågeln, så det är dumt att peppa honom i onödan, men jag kände mig så illa tvungen några gånger, för jag ville ju inte att han skulle rata någon fågel. Den söta lilla kaninen tog han också, även om han inte hade så bråttom in till mig med den (hade förstås velat behålla den själv). Sista moment var passivitet, vilket gick alldeles utmärkt. Nacho var helt tyst under hela provet och var hur lugn som helt under passiviteten. Det är jag nöjd med.

Domaren skrev att Nacho är en trevlig hund som arbetar bra vid såväl markering, dirigering och sökarbete. Hon skrev att hon önskar ett bättre jakt-fot och mer spontana upptag, vilket ju är helt korrekt. Så jag blev nöjd - och Nacho var glad. Han stod och hoppade upp och ner som en galning efter provet och såg superlycklig ut. Han fick sitt kaninskinn som belöning när provet var slut och lyckan var total. Mitt mål var uppfyllt - jag hade stöttat Nacho och upplevelsen av provet var positiv.

Jag säger bara det - fantastiskt jobbat Nacho-pacho...min lilla lilla Nacho-pach som dessutom lyckades bli 5:a bland 23 snygga stora hanhundar i unghundsklassen. Det är knappt man tror det är sant.