Ny husse sökes!

Nu vill husse ge upp. Han vill inte längre följa med på några jakt-äventyr. Husse som är världens största badkruka ramlade ner i vattnet med kläderna på när han skulle agera kastare ikväll. Det var längesedan jag skrattade så mycket, men husse skrattade inte alls - och han är fortfarande sur.

Vi hade varit i Skogås där ungarna åker BMX-cykel på ramper. På hemvägen skulle jag leta efter nya lämpliga träningsmarker. Vi skulle även passa på att träna lite apportering. Nacho hade haft tråkigt i flera timmar, då vi var på BMX-banan, så vi tog ut honom på Ekerö, där jag hade hittat ett bra ställe nära vatten. Danne och jag gick omkring och kollade var Danne skulle stå som kastare. Jag hade hittat ett i mitt tycke jättebra ställe, men Danne ojade sig över att det var så svårt att stå där.
-Jag kan väl stå där borta istället, sa han. Det är mycket bättre!
Han gick ut på en klippa och plötsligt ser jag att karln börja kana. Han fäktar med armarna, men glider obönhörligt ner och hamnar i vattnet med kläderna på. Där står han och skriker och försöker klättra upp på den hala klippan. Vattnet når till midjan på honom. Jag skrattade så jag nästan inte kunde stå rak. Han skrek och skrek:
- Hjälp mig, hjälp mig då,för helvete, hjälp mig då!
Så klättrade han lite, men trillade ner igen. Det såg ut som om han trodde att han skulle drunkna. Ni som inte känner Danne kanske inte förstår hur himla roligt det här var. Danne hatar vatten, speciellt kallt vatten och han badar aldrig utomhus. Han badar inte ens i badkar inomhus. Varm dusch ska det va! Vi har varit ihop i 15 år och jag har aldrig sett honom bada i Sverige. Ja, jösses, det där förgyllde verkligen min dag, men mörkade hans. Sedan fick han ta av sig alla kläderna och låna Stefans blommiga kalsonger och min svarta regnjacka. Då fick jag verkligen anstränga mig för att inte skratta ihjäl mig. Vilken syn. Jag var lite ledsen att jag inte fångade det hela på film, då hade jag kunnat lägga in det på bloggen, men Danne muttrar att då skulle han minsann stämma mig och kräva skadestånd.

Hur gick hundträningen då?
Faktiskt riktigt bra. Jag är nöjd med dagens träning. På förmiddagen fick Nacho hämta enkelmarkeringar med and, duva och kråka. Jag skickade genom att bara ta av kopplet och låta honom springa när fågeln var i luften. Danne kastade i snår så det blev lite svårare upptag och samtidigt mer spännande eftersom det prasslar till i busken när fågeln dimper ner. Nacho fick sin tyghund som belöning när han kom in och han tog alla fåglar bra. Det gäller att träna när han är riktigt taggad - det är då han gör ett bra jobb.

På kvällen (när Danne trillat i sjön)fick jag lägga upp träningen själv. Men god kvinna reder sig själv, så jag la ett dummysök i vatten med vass. En dummy hamnade bakom vassen i blankvatten och en dummy hamnade mitt i vassen. Nacho simmade och letade i vassen en stund - hittade inget - kom in till mig. Jag skickade igen. Då klarade han uppgiften galant och fick leka med sin tyghund en stund. Sedan skickade jag pånytt. Nacho hade svårt att ta sig fram i vassen - man såg att han fick kämpa för att komma fram, eftersom det låg gammal vass och flöt i vattnet som han trasslade in sig i. Men han kämpade som bara den, nådde dummyn och kom tillbaka med den till mig. Jag är så glad över att han inte gav upp utan verkligen använde sig av sin envishet. Glad och pigg efter badet (till skillnad mot husse) fick han gå ut på ett sök med duva och kråka. Tog duvan bra, men kråkan tog han i vingen. Då började jag springa längs en stig och bollade med hans tyghund, vilket resulterade i att han tappade kråkan. Då förstod han att ving-greppet var dåligt och stuvade in kråkan ordentligt i munnen och sprang ikapp mig. Jippy, vad bra. Så här ska jag nog fortsätta träna. Det var ju förresten det jag fick lära på första Sanna-lektionen. Vilket minne man har!
Sedan gjorde jag ett riktat sök, men det gick inget vidare, för han sprang förbi anden. Hittade den så småningom ändå, men då hade han gjort en alldeles för stor sökruta. Men gripandet var tillräckligt snabbt och anden kom in med ett bra grepp. Vi avslutade med ett linjetag ut på vatten, vilket gick alldeles utmärkt. Så jag var nöjd, Nacho var glad och pigg och vi avslutade när han hade som roligast. Tänk om alla träningar kunde gå så här bra. Miljön verkar inte påverka Nacho lika mycket som nya obekanta fåglar och främmande människor som deltar i träningen. Men vi struntar i det just nu och jag gläds åt att dagens träningspass var kul och gick bra. Dessutom kan jag inte låta bli att småle när jag tänker på "husse iklädd Stefans blommiga kalsonger och min svarta regnjacka."