Nacho-pacho och helgen

Igår var jag på säsongens första fotbollscup. Min lillhusse Stefan spelade tre matcher på samma dag. Han är nästan lika energisk som jag. Matte och jag satt och tittade på matcherna och husse stod och sålde mackor och läsk. I pauserna fick jag träna lite lydnad på en gräsmatta vid sidan om. Det var då jag märkte att något var annorlunda.
JAG HÖRDE ATT MATTE PRATADE MED MIG!!!
Hon sa massor av olika ord som jag kände igen sedan lång tid tillbaka. Matte log och skrattade:
-Nacho pacho, du kan höra igen! Nu är vaxpropparna borta!

Sedan fick jag gå ett spår på en äng. Matte la ett appellklass-spår, men det blåste ganska kraftigt så jag tappade bort mig i första vinkeln. Det har nog aldrig hänt förut att jag blivit så vilse. Matte började fundera på om vaxpropparna flyttat ner i näsan istället.(?)

Idag har jag varit ute nästan hela dagen och tränat med matte och husse. Jag har tränat en hel del på att simma. Jag fick simma och hämta både dummys och kråka. Matte ville inte slänga i anden, för hon har bara en and kvar och vet inte var hon ska få tag på nya fåglar. Hon har nog frågat överallt, men det är nobben hela tiden. Alla vill behålla de fåglar de har och matte har inga bra kontakter.

Jag fick träna på två olika ställen. Vi började på ett lätt ställe med öppet vatten och avslutade vid en sjö med svårare terräng. Jag tyckte det andra stället var lite läskigt först, eftersom man var tvungen att kasta sig i vattnet från en sumpig strandkant, men med lite träning blev jag riktigt bra på det.
Matte är så hetsig och satt och sa till husse att jag är en fegis som inte kastar mig i vattnet, men husse är lite mer cool och höll med mig om att det faktiskt var ganska svårt att gå i och dessutom ganska kallt - så då kom husse och jag överens om att vi nog skulle visa den där tjuriga matten att jag är en modig hund - och ni skulle se så förvånad hon blev när jag klarade utmaningen. Då sa hon att jag var otroligt duktig och att jag kanske ändå skulle kunna bli en bra jakthund.

För att bli en bra jakthund måste man även kunna ta upp fågeln snabbt, så det tränade vi en hel del på och jag börjar fatta att jag kan gå miste om fågeln om jag inte tar den på en gång, så nu hoppas matte på snabbare gripanden framöver. Dessutom fjösar jag lite med greppet emellanåt, men matte hoppas att det blir bättre med tiden. Jag har i alla fall slutat ta fåglarna i vingarna, stjärtfjädrarna eller benen. Matte vill helst att jag ska proppa munnen full av fågel, men jag tar hellre ett (i min smak) snyggare tag med framtänderna. Så det så!!!

När jag kom hem blev jag schamponerad och tvättad, för jag luktade dyvatten. Det är mindre lustfyllt, tycker jag. Men efter badet låg matte och luktade på mig, mumlade "mmmm så gott" och borrade ner sin näsa i min päls. Om hon har otur kanske någon av alla mina fästingar kryper upp i hennes snok.
Bra för mig, jag delar gärna fästingar med henne!
God-natt, sov sött!