Nacho-pacho och de envisa vaxpropparna

Jäkla vaxproppar!
Vilket elände...jag fick åka till veterinären idag igen, för matte tyckte jag höll huvudet så snett och öronen spretade åt olika håll. Idag fick jag träffa en ny veterinär och jag bestämde mig för att ingen skulle få se mig i öronen något mer, för den där sörjan matte har hällt i mina öron i flera dagar är förskräckligt äcklig. Jag ålade och krålade när veterinären skulle kolla öronen, så tillslut fick en assistent hjälpa till att hålla mig för att jag skulle vara stilla.
-Han är hal som en ål, skrattade assistenten.
Det tyckte jag inte alls var roligt sagt. Hon hade väl kunnat bjuda på köttbullar istället.
Det bästa med veterinärbesöket var ändå att jag fick hälsa på en tjusig goldentjej som var där för att köpa krubb. Goldentjejens matte var mycket förtjust i mig.
- En sådan där tollare vill jag ha. Ser ni så fin han är. Kolla vilka vackra vita tecken. Det är precis så de ska se ut.
Ha ha, där ser ni. Det är inte alla som tycker jag är för liten och smal. Många tycker att jag är riktigt tjusig.
Så jag gick ut från veterinären med högt buren svans, ett gott självförtroende och en massa vax i höger öra förstås. Vaxproppen är nämligen inte helt borta på höger öra och om jag inte blir bättre på några dagar måste matte hälla i mer äcklig sörja .
Ikväll ska jag på kurs, men matte ska ligga lågt med träningen eftersom veterinären sa att jag nog haft stora problem med hörseln under en period.
So Long...va, sa´ru nå´t? Jag hör lite illa...