Att genomföra...

Att genomföra det man beslutat är ibland lättare sagt än gjort. Att jämt och ständigt behöva gå två promenader istället för en känns inte lockande...men jag har gjort det i alla fall. Jag har dessutom bestämt mig för att bara träna Susa i lydnad för tillfället och träna Nacho och Prima i jakten. Det har också gått ganska bra, men jag har alltid sån lust att jaktträna Susa för hon är så himla taggad på jakten, ja hon är underbar att träna. Men lydnad kan väl också vara kul? Jag har ju tyvärr lite svårt att fokusera på lydnadsbiten - tycker jakten är så mycket roligare, men nu ska jag ge den en chans i alla fall. Idag träffades Louise, Monica och jag för att träna våra vovvar. Nacho hade fått träna dirigering på lunchrasten så han fick stå över när vi tränade Qvicka, Susa och Poker i lydnad samt Prima, Lystra och Charlie i jakten. Vi repeterade de övningar vi senast lärde oss hos Eva Thorén, nämligen linjetag och närsök. Prima förstår handtecknen relativt bra och hon älskar verkligen träningen. Dessutom har hon fortfarande tillräcklig sans att kunna hålla tyst och titta på när en annan hund jobbar. Det gillar jag hos henne - hon är balanserad. Susa fick träna några av tvåans moment, jag kan inte hålla på och träna ettans längre för hon kan dem tillräckligt bra, men jag har bestämt mig för att inte tävla förrän efter årsskiftet då Susa dels behöver flera träningstävlingar för att klara av tävlingssituationen och dessutom kommer ju lydnadsettan förändras till det positiva för vår del, nämligen att platsliggningen blir lättare. Dels 7 meter mellan hundarna (istället för 5) och 10 meters avstånd till föraren (istället för 20). Dessutom kommer hundar som reser sig upp rapporteras och kan bli avstängda under en period. Platsliggningarna kommer med andra ord bli mycket lugnare och det känns viktigt för Susa som ju så lätt skulle kunna bli rädd för en hund som reser sig och i värsta fall skulle vilja hälsa på henne.

Det bästa av allt är att Prima under alla promenader tillsammans med sin far har ändrat attityd. Hon bryr sig inte om någon alls när han är med. Vi har mött sopgubbar, kvinnor i burka, springande barn, en liten ettåring som sprang rakt emot oss och ville hälsa på hundarna, får, hästar och skällande hundar. Prima har agerat tryggt och behagligt. På kvällen när hon var ensam på klubben märkte jag dock att hon var mer vaksam, men det kan väl vara okey för en 8-månaders ungtik. Helt klart har Nacho i alla fall en otroligt bra inverkan på henne, så nu gäller det för mig att hålla fast vid mitt beslut och fortsätta ha hundarna isär till Prima kommit över sin spökålder.