Fröken Sus dagbok:

I Sverige finns många konstiga hundar. Det sägs att Sverige är ett mångkulturellt samhälle där man ska acceptera olikheter. Min morsa säger att man ska gilla alla och inte bry sig om vare sig ursprung, hud- eller hårfärg. I tisdags fick jag träffa en andra generationens invandrare som hade en pappa med mexikanskt och tyskt ursprung och en mamma som var från Frankrike. Jag tyckte hon såg märklig ut men försökte tänka att alla är lika värda även om jag tycker att kanadensiska rödhåriga hundar är dom trevligaste som finns.

Kolla vilken brud! Helknasiga öron måste jag säga...

Herr Nacho är liberal och verkar tro alla om gott.

Han tyckte nog också att öronen såg lite mysko ut och kollade om de verkligen var äkta.

Sen kollade han om bruden borstat tänderna.

Jag lipade åt henne när morsan inte såg på...

Det skulle jag inte ha gjort förstås...

För brudens morsa såg mig och sen fick bruden sitta med vid bordet.

Värdfolket glömde bort att bjuda mig på fika. Jag blev chokerad! Så gör vi inte i Finland!

Först försökte jag vara artig och berättade att jag inte fått någon bulle, men de förstod inte finska förstås.

Jag ser bullen - JAG SER BULLEN!!!

Fattar du ingenting, va? Ge mig fika för böveln!

Nähä, dom trodde jag ville leka igen. Med TOM MAGE? Blev först lite besviken, men invandrarbruden hade fullt ös så jag bestämde mig för att hålla god min ett tag till.

Efter två timmars mångkulturellt umgänge fick jag nog och la mig och slappa en stund...full av intryck men fortfarande lika hungrig...