Världens bästa Nacho...

Världens bästa Nacho kan tydligen prestera trots att han har en sur, ledsen och irriterad matte vid sin sida.

Jag var verkligen inte i toppform idag av flera olika anledningar.
Och jag som vill vara en positiv hundtränare som förmedlar positiva känslor till Nacho - och Nacho som är så känslig för mina negativa vibbar. Vad göra?

Jag funderade ett tag på att ställa in träningen, men jag visste ju att jag och mina fyra fåglar behövdes för de andra i gruppen. Sedan försökte jag tänka i andra perspektiv och kom fram till att det vore en utmaning för mig att träna Nacho trots mitt dåliga humör och att det vore intressant att undersöka hur Nacho skulle klara av träningen trots att jag inte var mig lik. Vem har sagt att man vaknar strålande lycklig på tävlingsdagen?

Dummygruppen började. Jag stod vid viltstationen liksom förra gången. Jag tycker det är kul att vara figurant - man lär sig alltid något nytt.

När dummygruppen tränat klart satt Nacho och skakade som ett asplöv i bilen. Jag tog fram min trut och lät Nacho hämta den tre gånger i ett gransnår. Sista gången hamnade truten uppe i en gran så Nacho var tvungen att stå på två ben och hoppa för att få ner den. Han jobbade finfint, hade bra grepp och lämnade i hand, så jag kan inte säga annat än att det började bra i alla fall.

När vi tränat med måsen blev Nacho lugnare och kunde slappna av medan vi fikade och pratade om dummygruppens arbete. När vi sedan skulle börja träna tog jag en kort promenad med Nacho eftersom jag bestämt mig för att börja med tollingstationen och agera såsom jag skulle göra inför ett tollingjaktprov. När vi gått promenaden fick vi vänta en stund på Qvicka som jobbade där och det blev bra, för det liknade starten på jaktprovet. När Qvicka var klar tog jag av halsbandet, gick jaktfot en bit för att sedan smyga till tollinggömslet. Nacho tollade fint med härlig fart och attityd och spikade båda markeringarna. Han var så snabb att gripa anden i diket att han nästan gjorde en kullerbytta. Passiviteten fungerade också bra - helt tyst vovve.

Vi gick tillbaka till startplats där jag kopplade Nacho och gav slutkommando. Vi kopplade av en stund medan jag funderade på vilken station jag skulle ta. Hade i förväg bestämt mig för att göra flera pauser under träningen och inte köra jaktfot under hela passet som jag gjorde vid förra träningstillfället. Jag hade helt enkelt inte ork att vara så koncentrerad idag.

Både dubbelmarkeringsstationen och enkelmarkeringsstationen var upptagen så vi gick till markeringsträningen hos Emelie. Nacho var supertänd och tjuvade när Emelie kastade duvan, men han kom snabbt tillbaka bara jag harklade lite - han visste ju att han inte fått något kommando - men var sååååå sugen på att få springa iväg. Lilla gulleplutten...

Jag vände om och lät Nacho hämta duvan på bakåtstationen och skickade därefter på den gömda duvan. Nacho spikade och kom tillbaka som den gladaste hunden på jordklotet.
-Kolla morsan - det låg en duva där också och nu vill jag leeeeeka, kom igen då, vi ska väl leka nu va?
- Självklart, min käraste lille Nacho-pach - nu ska du få leka med den fula ankan.
- Wow, fula ankan som låter när man biter honom i magen - ja, han är dödskul!

Vi gick vidare mot linjetagsstationen med änder vid granen, men den var upptagen, så jag lät Nacho hämta en kanin på linjetag upp mot skogen istället. Försvårade övningen genom att ställa mig på andra sidan vägen och skicka över grusväg, över dike, upp på berget och gud vad bra det gick ändå tills Nacho skulle passera vägen där Qvicka och Louise stannat.

Nacho spottade ut kaninen och glodde på Qvicka;
- Varsegod käraste Qvicka. Jag gillar visserligen kaninen, men för dig kan jag ge upp vad som helst. Vill du ha den kanske? Åh hur ska jag göra? Där står min matte och hon brukar alltid vilja ha kaninen, ojdå vad svårt det här blev då....

Eftersom Nacho blivit av med sina apporter några gånger då andra hundar jagat honom vid gruppträning, så vet jag att han reagerar så här. Han är en snäll, ganska vek hund som inte vill hamna i bråk, så det är klart att det blev svårt. Jag sprang fram till Nacho, tog upp kaninen och så sprang vi tillsammans och la tillbaka kaninen i hålan. Qvicka passerade på gångstigen mot andra uppgifter och Nacho fick fara ut på linjetaget och hämta kaninen en gång till. När ingen hund stod i närheten lämnade han också av i hand och belönades med "Herr Apa".
- Åh wow, nu kom visst "Herr Apa" fram. Ett ganska bra byte mot "Kalle Kanin" - "Herr Apa" är hur mysig och gullig som helst med lurvig päls och det är sååå mysigt att ha honom i munnen....sen springer han iväg rätt som det är så jag kan jaga ifatt honom och jag vinner alltid, he he...

Nästa station var en stor utmaning. Jag hade från början bestämt mig för att utmana Nacho rejält för att se vad han klarade av.
En and låg dold under en gran. Nacho hade inte sett utlägget. Jag skickade på linjetag, vilket han spikade. Susanne la dit en till and när Nacho var påväg till mig med första anden. Vi riktade oss mot skogen till höger där Monica kastade en enkelmarkering med and. Nacho skickades på linjetag mot granen och var helt på det klara med att han skulle låta bli fågeln i skogen. Ytterligare en and lades ut vid granen när Nacho var påväg in. Monica plockade upp anden i skogen och slängde den pånytt. Nacho riktades mot granen och sprang spikrakt och lämnade glatt i hand och fick som belöning hämta anden i skogen som Monica kastat.
- Vad får jag nu´rå? Va? Wow wow wow - det bästa av allt - en ny andapportering - det är bara för ballt för att vara sant. Och inte nog med det? Jo, "herr Apa" är visst på G igen - kom igen då din förb... apusling - spring och hoppa runt så tar jag dig - yeaaaah!

När vi lekt klart fick Nacho sätta sig en stund och träna på att sitta tyst och stilla medan Ulf la upp kaninen på linjetaget åt Dacke.

- Nä, nu blir det boring - ska vi verkligen kolla när Dacke hämtar kaninen - suck - det är skittrist och morsan tycker dessutom att jag ska låta bli att klaga. Bäst jag håller klaffen i alla fall för annars kanske jag inte får jobba nå´t mer...

- Jag är listig som fa..n. Ville faktiskt protestera, men jag knep ihop munnen och var tyst för då kan det bli jobb bakåt istället. En annan har ju fattat systemet nu - morsan är ganska lätt att förstå sig på....Yes, nu vänder vi och går mot ängen och där håller visst brorsan på och hämtar måsar...

Efter att ha tränat passivitet en stund vänder vi för att gå mot ängen där man kan jobba i par. Eftersom Ozzy är där passar vi på att kolla när han hämtar en mås. När Ozzy är klar får Nacho hämta måsar åt två olika håll. Han gör fantastiska linjetag och arbetar med härlig attityd.

- Wow - ängen är full av måsar och jag får springa både åt höger och vänster och leta reda på dem. Morsan tror jag har svårt att förstå för hon blev jätteglad när Maria la måsarna till höger och jag hämtade till vänster enligt morsans handtecken.

Nä, nu får det räcka, tänkte jag. Vilket fantastiskt arbete av den käre Nacho-pachen. Trots en irriterad och annorlunda matte och blöta fåglar (vilket Nacho kan vara lite känslig mot) så har han presterat kanon. Kanske inte det bästa han gjort - tjuvstart, lite sopig jaktfot på sina ställen och några små pip, men ändå - han hämtade allt vilt med fantastisk attityd och tyckte att jaktträningen var toppenkul. Jag hade inte alls lika bra fokus på Nacho som jag brukar ha och kände ingen riktig glädje. Försökte leka och busa med Nacho så bra det gick och stundtals kände jag den där fina samhörigheten som vi brukar ha när allt är som det ska.

Tack alla för engagemang och snyggt figurantjobb...
och vår fotograf Mrs Mary har publicerat träningsupplägg och fina bilder på Brunos hemsida, klicka här.