Idag har vi spenderat några timmar med Sanna och Sniffa vid sjön Lafsen. Nacho-pachen gjorde många bra saker men knasade även till det en del. Därav skratten...
Nacho fick börja med att sitta passiv medan Sanna och Sniffa körde landsök och vattendirigeringar. Nacho var helt tyst, men var tokglad när det var hans tur att jobba. Han fick börja med att hämta en dummy på ett sök för att få springa av sig lite. Sedan gick vi ner mot vattnet för att träna vattendirigeringar.
Jag la ut några dummys upp mot land så att Nacho fick varva mellan att gå i vatten och hämta på land. Vid första skicket (som var en vägledande enkelmarkering) på ca 80-90 meter såg jag att Nacho snappade efter ett näckrosblad på väg ut mot dummyn. Dummyn hamnade nära stranden på andra sidan viken så Nacho tog landvägen tillbaka till mig. Han satte sig fint framför mig och gav mig dummyn i hand. När jag sa "bra" satt han kvar och stirrade envetet. Jag tog fram en boll för att belöna, men Nacho rörde sig inte ur fläcken. Då satte jag mig ner på huk för att klappa honom, men istället spottade Nacho ut en stor grön näckrosfrukt i min hand. Så tittade han på mig med sina bruna pliriga ögon och började hoppa fram och tillbaka:
- Kom igen då! Ge mig bollen, nu har jag lämnat av både dummyn och frukten...
Sanna fick lugnt stå och vänta på andra sidan sjön medan jag hade skratt-attack med en helvild Nacho-pacho runt fötterna.
Nacho simmade även rakt över viken, gick upp på andra sidan, vilket var fel eftersom dummyn låg lite längre ut i vattnet. Jag blåste stopp och dirigerade vänster. Nacho lydde, men eftersom det låg en båt precis vid sjön, sprang Nacho rakt mot båten och hoppade i för att kolla läget, vädrade ut mot vattnet, hoppade ur båten och simmade till dummyn. Ja, han är för jädra gullig....
Tredje gången (eller fjärde) simmade han fint ut mot målområdet, men när han simmat runt 30-40 meter hoppade en stor fisk upp och gjorde en volt ca 15-20 meter åt höger. Nacho simmade förstås fort dit och struntade i min stoppsignal. Jag lät honom simma dit och när han upptäckte att det inte fanns någon dummy där tittade han på mig för vägledning. Jag kunde då dirigera honom ut och åt vänster. Han är härligt förig i dom situationerna och svarar bra på mina tecken.
Jag hade en del sjå med att få honom att simma tillbaka till mig för han ville helst ta landvägen. Jag fick ropa och vissla för att han skulle simma tillbaka, men det fungerade i alla fall bra.
Nu ska vi fortsätta träningen på samma sätt som tidigare, men träna 80-90:metersavstånd istället för 50-60. Långa avlämningar från vatten ska jag träna separat och då bara lägga ut apport/vilt några meter ut i vattnet och fokusera på just avlämning. Sanna höll med om att min idé att länka en avlämning med ett sök skulle passa Nacho. Han är väldigt tänd på att söka just efter bad. Om han lämnar i hand får han gå ut på söket. Om han inte lämnar i hand blir det nytt försök...
Jag ska även träna igångar separat så att jag kan styra Nacho (med boll) och jag ska träna uppgångar separat.
En ny bra övning vi provade idag var att jag dirigerade ut Nacho (utan någon retning) och när han simmat en bit kastade Sanna en dummy i vattnet åt honom som belöning. Det tände han verkligen på och la på turbon när dummyn for i vattnet. Bra träning, tycker jag. Först får man hunden att simma utan retning och först då kommer dummyn farandes.
Jag måste även tänka på att bollkastaren jag använder signalerar till Nacho att jag kommer kasta boll, för jag märkte tydligt skillnaden mellan gårdagens vattendirigering och dagens. När bollkastaren är framme kastar sig Nacho i vattnet, men när den inte är framme är han mycket mer frågande över uppgiften. Om jag står med bollkastaren i handen simmar han fort ut på dirigering för han vet att bollen kommer komma farandes. Jag ska alltså ha bollkastaren med när vi tränar, men aldrig ha den i handen.
Jag märkte även att jag är lite för snabb med att skicka ut Nacho på dirigeringen. Nacho var mycket bättre och mer fokuserad när jag var lugn och lät honom koncentrera sig på uppgiften genom att hålla handen stilla och peka i den riktning han skulle simma en lite längre stund. Återigen kommer jag på att jag är lite väl snabb...om jag tänker "slow-motion" blir det lagom tempo.
Nacho skötte sig exemplariskt med Sniffa. Han brydde sig inte om henne när han jobbade och han kunde sitta/ligga fint och vara lugn när vi stod/satt och pratade. Men varje gång han fick hälsa på henne blev han lite gasig förstås. Jag belönade honom några gånger med Sniffahälsning när han suttit lugn och tyst. Det gillar han! Sniffa hade på sig en rolig våtdräkt, men Nacho tyckte hon var lika stilig ändå.
Vi avslutade med sökträning. Jag ska börja träna sök med ett vilt per sökruta och försöka gömma viltet så svårt det bara går. Jag har problem med att gömma svårt, eller så har Nacho väldigt bra näsa för han hittar alltid vilten så lätt. Men om jag gör en ganska stor sökruta och verkligen ser till att viltet blir knepigt att hitta, så tränar jag Nachos intensitet, uthållighet och framförallt vilja att följa upp vittring. Jag kan alternera med två vilt av samma slag i sökrutan alternativt flera sökrutor med ett vilt i varje. Greppen får vi träna separat på för Nacho tog duvorna i stjärten. Det kanske berodde på att det var ringduvor som lätt tappar dun eller så berodde det på något helt annat. Jag har fortfarande inte hittat något särskilt skäl till varför en del grepp blir så fjösiga medan andra kommer in med fina grepp.
Idag såg jag att det var fullt med flugor på kaninen när Nacho kommit in med den och jag har faktiskt märkt att Nachos grepp blir dåliga om det är flugor eller myror på det när han ska hämta. Jag är i alla fall glad att han inte ratar viltet, utan tar med sig det på något sätt, även om det inte ser så snyggt ut. Får fortsätta med greppträningen hemma, men Nacho tar alltid bra grepp när vi tränar gripande. Det är som att han glömmer bort hur han ska gripa ibland, för när han blir riktigt exalterad över att han hittat ett vilt så kastar han sig över viltet och springer. Han tycker nog att hans fjösgrepp är riktigt bra...
Sanna tyckte Nacho arbetade fint och tog för sig samtidigt som han var förig och jag håller med henne. Trots att Nacho-pachen gjorde en del tokiga grejer, så är det precis så här jag vill ha honom när vi tränar. Lugn, fokuserad och tyst (inte ett enda pip)men samtidigt träningsvillig, motiverad och glad. Sen tycker jag ju att han är jädrigt charmig också med sina tokiga påhitt. Han är en kul träningskompis! Ja, vi har verkligen roligt när vi tränar...
Du har väl inte glömt att vaccinera dig mot svininfluensan?
.jpg)
