Jädra fåglar

En ful kanadagås och en lika ful sångsvan med diverse otrevliga släktingar har tagit sjön i besittning. Det är bara sothönan som är shysst...

Jag som väntat och väntat på att isen skulle smälta i mitt lilla vattenhål där jag brukar träna fågelapportering. Tyvärr är det inte bara jag som väntat...sjön är full av fåglar. Jag är av den klara åsikten att sjön är så stor att vi kan dela på den, men tyvärr är flera av fåglarna av en annan åsikt.
Jag hade tinat 5 änder och planerat att köra igenom ett helt tollingjaktprov, men det gick åt pipsvängen på direkten. Nacho och jag hann inte mer än komma ner till sjön förrän två elaka kanadagäss styrde kosan rakt emot oss med kaxig framtoning. Nacho och jag försökte gå runt sjön och hitta en annan plats, men de illasinnade fåglarna simmade efter vart vi än gick. Tillslut blev jag så less att jag satte ner Nacho utom synhåll för gässen och gick rakt in i snårskogen där jag la det svårste sök Nacho någonsin fått. Söket började på en äng, över ett vattenfyllt dike, in i värsta snårskogen med en "vägg av granar" och vidare in i en öppnare skog med stora stenar. Söket blev 30 brett och 90 djupt, med en uppförsbacke de sista 20 metrarna. Jag gömde två änder i håligheter vid stora stenar och en and i en grop med en bred gren över.

När jag kom tillbaka till Nacho hade gässen simmat bort till andra sidan sjön, så jag kunde passa på att slänga i några dummys till Nacho i vattnet. Sedan gick vi jaktfot några meter, tollade, pausade, tollade igen varefter Nacho fick hämta en dummy i vattnet. Men då hade naturligtvis både svanarna och gässen ilsknat till och kom farandes i turbohastighet rakt mot Nacho. Nacho brydde sig inte om fåglarna idag heller, men jag blev alldeles kallsvettig. Har ju sett filmer på YouTube med attackerande fåglar. Har ni sett? Om inte, klicka här! Och vill ni se en stackars hund som blir attackerad, kan ni klicka här.

1:a och 2:a skicket på söket gick bra, men idag hade jag verkligen lyckats lägga ett svårt sök, för Nacho har aldrig varit ute så länge och letat. På tredje skicket höll han på att ge upp, men lyckades tillslut hitta även den. Men jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel. Nacho kom in till mig efter att ha letat i flera minuter efter den 3:e och sista anden. Jag ignorerade honom och kollade ut i sökrutan. Då satte sig Nacho vid min sida och vrålglodde på mig. Det var tydligt att han ville ha hjälp. När jag inte brydde mig om honom pep han några gånger, men då kunde jag ju absolut inte titta på honom (vill inte förstärka pipet) och vet ni vad han gjorde då? Jo, han tystnade och sprang ut pånytt och var borta hur länge som helst, men kom så småningom in med anden och lämnade i hand. Vilken duktig vovve!

Kanadagässen hade inte gett upp tanken på att mota iväg oss, så två av mina dummys försvann utom synhåll. Jag vågade inte skicka Nacho i vattnet en gång till. Istället bestämde jag mig för att ta paus, så Nacho och jag la oss ner en bit från vattnet i hopp om att de dumma gässen skulle tro att vi försvunnit. När vi legat ett tag började gässen prata med varandra. Pratet övergick till skrik och när de skrikit en stund tog de sats samtidigt och sprang över vattnet för att så småningom lyfta och flyga iväg.
-Vi vann, vi vann, vi vann över de dumma fåglarna, ropade jag till Nacho.
Nacho for upp och så tränade vi vattenapportering ett tag för att sedan åka hem. De söta små sothönorna simmade omkring i sjön och är numera våra bästa vänner.