Jakt-tollaren Nacho-pacho

Idag har Nacho-pachen visat mig att det är jakt han vill hålla på med. Vilken kille! Han var härlig att träna och vi hade så kul tillsammans. Jag ska verkligen tänka på CU-kursens grundbudskap vilket är att utgå från den hund man har och anpassa sig därefter. Varför hålla på att slita med något som inte passar min hund när det finns träning som min hund älskar? Det finns bilder från kursen på Åsas blogg om ni är intresserade.

Åter till dagens jakt-träning;
Nacho hade fått sitta och vänta i bilen ett bra tag innan det var hans tur. Maria hade tränat Bruno och mycket tid gick åt till att förbereda Nachos övningar (som inte var ett dugg lika Brunos övningar). Jag hade bestämt mig för att länka jaktfot, tolling, enkelmarkering, tolling och linjetag utan belöning emellan. Som slutbelöning hade jag med mig en två decimeter lång älgskank.

Vi börjar alltid med uppvärmning som går ut på att få Nacho i rätt aktivitetsnivå. Jag lät Nacho springa fritt från bilen och belönade att han tog kontakt med mig, eftersom han hade drivet ut mot träningsplatsen. Han var duktig och höll sig runtomkring mig trots att träningsplatsen lockade en del. Vi gick en liten promenad och när Nacho såg lugn ut stannade jag bara upp för att se om han kunde erbjuda jaktfot utan kommando. Det gick alldeles utmärkt, så vi gick ca 10 meter där Nacho belönades med ett färdigpreparerat godissök. Fortsatte sedan några meter till där jag lät Nacho söka efter en minidummy som jag grävt ner vid ett träd. Nacho verkade vara i bra form så jag bestämde mig för att börja "tävlingen". Jag vände således helt om och började gå jaktfot in mot gömslet. Nacho har nog aldrig gått så lugnt och fint vid min sida. Jag tvekade inte en sekund på hans följsamhet - han bara fanns där vid sidan som om det var det naturligaste i världen. Tollingen var inte helt bra - jo, Leif Gustafsson skulle tyckt den var kanon, för Nacho agerade spejare några gånger, eftersom han ville ha koll på vart Maria gömt sig med änderna. Nästa gång ska vi se hur Nacho agerar om Maria ställer sig synligt istället. Nog om det, när Nacho börjat tolla fint fram och tillbaka belönade jag med att han fick hämta en lång enkelmarkering. Upptaget var inte alls lika snabbt som det brukar, men vilket grepp Nacho hade. Jag blev så uppspelt att jag var tvungen att belöna med älgbenet på direkten. Nacho fick mumsa på det ett tag. Sedan tog vi kort paus och började tolla igen. Den här gången hade inte Nacho behov av att speja, så det gick betydligt bättre. Vi gick ut på isen, men vände om åt motsatt håll från Maria och jag skickade Nacho på ett linjetag. Samma sak hände igen...han hade långsammare upptag, men kom in med ett bra grepp vilket belönades med älgbenskalas igen. Vi avslutade med att Nacho fick hämta en dummy som vi hade lagt som reservlinjetag åt motsatt håll (om Nacho skulle ha gjort fel på linjetaget med anden). Han fick även hämta in två minidummys på ett närsök som jag hade preparerat åt motsatt håll från jaktfotsstigen (om han skulle ha gått upp i varv under jaktfoten).

Det känns fantastiskt bra att jag inte behövde använda någon av de "bakåt-stationer" jag lagt ut. Det betyder att jag i alla fall idag kunde läsa av Nachos stressnivå innan vi startade. Min målsättning har varit att bli bättre på att läsa Nachos kroppsspråk och tolka de signaler han visar då han börjar gå upp i stress. Maria fick stå ut med att jag studerade Brunos kroppsspråk och signaler under hela deras träningspass och Maria är så duktig hundtränare att jag lär mig massor varje gång vi tränar. Vid ett tillfälle satte vi oss ner på stigen och försökte oss på lugnande signaler. Den som blev tröttast av dessa signaler var jag själv...jag tror jag gäspade 4-5 gånger av mina egna slowmotionrörelser och djupa långsamma andetag. Jag kanske ska börja träna mig själv på on/off.

Jag får alltid massor av tankar efter ett träningspass och idag har jag följande frågeställning;
-Är det bättre med ett snabbt upptag med fjösgrepp än ett långsammare upptag med bra grepp?
Jag tror att min greppträning medfört att Nacho tänker till när han ska gripa och då tar upptaget längre tid. Men det kanske förändras igen...bara han lär sig hur han ska gripa? Ja, inte vet jag, men jag är jättenöjd ändå. Det ser så mycket bättre ut när han kommer springandes med anden i ett bra grepp och inte tappar den på väg in till mig.

Nacho filosoferar:
- Det finns en hundgud i himlen. Äntligen har min matte fattat att det är jakt och viltspår som jag vill arbeta med. Ett och annat trix kan också vara roligt att förgylla tillvaron med. Dessutom roar jag mig gärna med att uppvakta brudar på fritiden. Matte pratar om att jag ska få en "syrra". Är hon helt från vettet? En vacker och bitsk prinsessa är precis vad jag önskar. I all hemlighet har jag utmanat Minamoto no Yorimitsu till kamp. Han kallade mig "monster" sist vi träffades och har troligen kommit på min rätta identitet. Jag är inte alls så snäll och tramsig som ni tror. Utmana aldrig Tsuchigumo, tänk på det!