Insikt

Vilken dag!
Jag är helt slut i huvudet, så frågan är hur pass välskriven den här bloggen blir. Men jag ska i alla fall försöka få ner några av de tankar CU-kursens första dag har givit mig.
Flera saker jag lärt mig visste jag redan, men av någon märklig anledning vet man saker och borde förändra beteenden, men fortsätter i alla fall i samma stil som tidigare.

Jag är lika aktiv som Nacho är stressig. Jag måste bli lugnare. Mitt skratt fungerar som förstärkare för Nacho och han går igång när jag skrattar (vilket jag ju gör ganska högt och ofta). Det är jättebra när vi tränar aktivt, men mindre bra när jag vill att Nacho ska lugna ner sig och slappna av. Jag har ett stelt kroppspråk. Det syns att jag började träna lydnad med Sunny när jag var 14 år. Jag är stram och rak i ryggen vilket inte heller inger lugn och avslappning för Nacho-pachen. Jag är dominant av naturen och min lilla Nacho-pach tycker att jag är döläskig bara jag harklar mig och då går han ner sig och blir låg, ratar godis och försöker dra sig undan. Jag ger starka dominanta signaler utan att tänka på det. Jag borde inte ha en vek förarkänslig hund, men å andra sidan kanske det är precis Nacho jag behöver för att kunna utveckla mig själv, bli lugnare, mildare, långsammare. Dom här dragen hos mig finns i alla sammanhang, inte bara i förhållandet till min hund. När jag arbetar med terapeutiska samtal på jobbet beter jag mig faktiskt annorlunda. Då är jag lugn, mjuk och balanserad, så jag får väl leka terapeut när jag tränar avslappning med Nacho. Jag var dessutom för snabb i rörelserna när jag masserade Nacho på filten. Jag är tydligen för snabb i allt jag gör...slowmotion, slowmotion, slowmotion - jag kommer drömma om slowmotion.

Åsa sa att man ofta är ganska lik sin hund i sättet, hmm...det ville jag inte höra!
Hon sa också att man ska lära känna sin hund som den individ han är och älska hunden för den han är. Nacho är världens bästa familjehund. Han är så snäll och go mot alla. Han älskar mina barn och deras kompisar. Han är inte för gåpåig utan mysig och gullig. Han är lätt att ha att göra med i vardagen. Stefan kan utan problem gå ut och gå med honom. Han sköter sig fint i koppel, han tycker om andra hundar, han har inga direkta rädslor utan fungerar i de flesta miljöer. Han är lugn och fin hemma, sover som en stock hela nätterna och är morgontrött vilket betyder att vi alltid får sova ut på mornarna. Han är lydig och alltid sugen på att gå ut långa promenader. Vilken toppenhund egentligen... vad i hela världen klagar jag för? Jo, för att jag vill tävla och det är då han inte fungerar som jag önskar... så vad göra?

Enligt Åsa ska du lära känna din hund och fundera på vad den är bra på och vad den tycker om att göra. Sedan anpassar du din träning efter det. Om din hund älskar att spåra, så är det spårning du ska satsa på med den hunden. Om hunden gillar fart och fläkt, hoppa och springa, så kanske agilty passar hunden bäst.
Så vad passar Nachos läggning då?
Nacho älskar viltspår (även om han är lite väl snabb - obs...även om hans matte är lite väl snabb). Nacho älskar jakten (även om passiviteten är trist och nervpåfrestande...obs...även om hans matte tycker att passiviteten är trist och nervpåfrestande). Nacho älskar trix och shaping inomhus och tycker även om lydnadsträning när han inte har för mycket störning runt omkring sig. Men det är skillnad mellan att tycka om och att älska. Lydnaden har inget värde i sig, såsom spåren och jakten, utan lydnaden handlar mycket om belöningsintresse och Nacho har inte så stort belöningsintresse. Han är varken galen i godis eller leksaker. Om jag däremot tar fram en klöv, en dummy eller en kanin blir han het på gröten.

Åsa sa att Nacho och jag hade ett jättefint samarbete och hon trodde att Nacho skulle kunna bli bra på lydnadsplanen bara jag hittade ett sätt att varva ner honom och lära mig hantera hans stress. Å andra sidan ansåg hon att jag kunde köpa en annan hund med bättre fokus och låta Nacho ägna sig åt de disipliner han fungerar bäst i. Åsa trodde även att Nacho skulle må bra av att träffa fler hundar och lära sig umgås avslappnat med andra vovvar. Nachos hundintresse intensifieras av att han så sällan får umgås med andra hundar på ett naturligt sätt och bara vara hund. Så nu har jag tänkt om igen och bestämt mig för att köpa en hund till. Nacho behöver det och jag vill ha en hund till som jag ska träna lydnad med. Sedan är det en bonus om detta bidrar till att Nachos intresse för att jobba med mig på lydnadsplanen ökar. Jag tror faktiskt det... men vi får se.

Vad gjorde vi för övningar då?
Vi tränade avslappning få filt tillsammans med andra hundar. Det tyckte inte Nacho var något vidare kul utan började genast jobba och erbjuda olika beteenden. Han erbjöd bland annat krypande baklänges som var något helt nytt och jag blev så sugen att belöna honom för det, men jag höll mig i skinnet eftersom det var avslappning som skulle tränas. Nacho hatade avslappningsövningarna. Åsa sa att Nacho såg avslappnad ut där han låg, men det tyckte inte jag. Han låtsades att han var avslappnad, såsom jag lärt honom inför ett tollingjaktprov. Och det var då jag kom på det....herregud, jag satt ju vid filten precis som jag gör när vi tränar tolling och Nacho låg framför och erbjöd passivitet för att få jobba. Jag sitter på samma sätt inomhus när jag shejpar trix, så den ställningen betyder arbete för Nacho. Jag provade istället att halvligga på filten och då la sig Nacho likadant som jag låg och slappnade av. Det var en aha-upplevelse för mig. Jag fick lägga handen på Nachos mage och andas med djupa andetag. Tanken var att vi skulle koppla av tillsammans och andas lika lugnt båda två. Åsa sa att hundarna direkt märker när vi är spända i vår andning (det påverkar även hur vi ser ut i kroppen) och det värsta man kan göra är att hålla andan (som när man är nervös inför en tävling). Det märker hunden direkt och många hundar påverkas av detta och går upp i stress. Jag vet att jag blir stressad när Nacho piper, vilket förmodligen bidrar till att Nacho går upp i ännu värre stress. När Nacho piper bör jag ta till alla lugnande signaler jag kan uppbåda. Sucka tungt, agera långsamt och sävligt, gäspa, andas långsamma andetag och inta en trött lite hängig kroppshållning. Jag ska även försöka läsa av Nachos stressnivå bättre och försöka förekomma att han går upp i varv. Hur ser jag då att han är påväg in i stress? Jo, han lättar framtassarna från marken och blir baktung, öronen spetsas framåt, ryggen blir stram, svansen stel, käken spänd, ögonen uppspärrade och ofta syns lite av ögonvitorna. Pip, förstås. Men jag vill se de tecken som förekommer innan pipet och det såg jag tydligt idag.

Jag fick tipset att träna beröring med Nacho, eftersom han inte gillar för mycket kel. Jag ska lägga honom ner och massera honom och samtidigt ge honom godis. När han är avslappnad kan jag tillföra en lukt (tex vanilj) och ett föremål som ska betyda "lugn och avslappnad". Man kan även lägga till ett ord eller sjunga en sång. Ha ha ha, jag ska nog ta sången
"Vyss lull lille Pach, leka får du sedan, alla hundar överallt sover alla redan. Somna sött på filten din, jag ska inte störa. Räven sover också nu, med svansen under örat".
Sedan sjunger jag den sången innan vi startar på jaktprov eller under B-provets passivitet... vad tror ni om det?

Jorå, det här är typiskt mig...jag måste skoja om allt...men jag förstår faktiskt tänket, men kan inte låta bli att se det lustiga i det.

Nacho lyckades som sagt slappna av på sin filt när jag låg bredvid honom (ingen annan förare behövde göra det!). Och det var inte ett dugg svårt att trycka på on-knappen. Så vi fick träna "på-och- av-knapp" (on/off) och det gick riktigt bra till slut.

På eftermiddagen hade vi tre praktiska övningar med pauser emellan. Nacho började storstilat med att erbjuda spontana lägganden på filten på några meters avstånd, trots att det fanns andra hundar som jobbade bredvid (bland annat labbetiken Easy som vi tränat jakt med). Allt gick bra fram till att jag började belöna med lek. Då plötsligt stack Nacho till Easy. Jag hämtade honom och ledde honom tillbaka till vår plats i halsbandet. La honom på filten, klickade och belönade med godis. Då vägrade han levergodiset och var alldeles stel och spänd i kroppen. Åsa sa till mig att Nacho var rädd för mig och när jag började prata och klappa om Nacho blev han helt vild och höll på att pussa ihjäl mig. Ja, herregud, så vek han är. Jag som trodde att han inte kunde ta godis för att han var så spänd på Easy. Men det var mig han reagerade mest på! Ändå hade jag knappt rört honom och inte alls varit arg. Vi började träna "titta-leken" och det fungerade alldeles utmärkt. Jag uppmanade Nacho att titta på Easy och när han glott ett tag klickade jag minsta rörelse åt mitt håll och belönade med godis vilket resulterade i att han snabbare och snabbare tittade åt mitt håll efter att ha glott på den vackra labradordamen ett tag. Han kunde tillslut titta på mig, trots att hon lekte med en boll bara några meter ifrån och han var dessutom helt tyst. Det här är helt klart vår grej. Jag har ju redan tränat det en del, men jag ska absolut fortsätta och Åsa tyckte att jag ska åka till platser där det finns hundar och träna titta-leken så ofta jag kan. Då kommer suget efter att titta på andra hundar minska och andra hundar kommer istället betyda "nu kommer jag få godis av min matte".

Easy fick träna lite mer avancerade saker eftersom hon inte bryr sig ett dugg om andra hundar och är hur förig som helst. Hon tränade aktivitet - passivitet på olika sätt som hon sedan kan använda i jaktsammanhang. Det är spännande träning, tycker jag. Åsa menade att vi inte kan få en hund som är stressad att bara bli lugn, men vi kan lära dem att finna en lugnare nivå och belöna med aktivitet. Vi kan tex. lära hunden att ligga ner på skinkan eller på sidan, lägga kommando på det läggandet och sedan mata med godis när hunden slappnar av. Vi hjälper så att säga hunden att inta en ställning där den kan slappna av och förstärker detta med lugnande aktiviteter tex. godis, lugnande tal och ev. doft, föremål och avslappningsfilt. Easy ska träna att slappna av på filt, sitta lugnt bredvid matte (som i B-provens passivitet) och varva med hög aktivitet tex. lek eller bollsök. När hon varit aktiv ska hon erbjuda passivitet på filt för att få sitta lugnt bredvid matte för att sedan få jobba igen. Åsa tyckte även att mina micropauser som jag lägger in i jaktträningen låter bra, så det ska jag fortsätta med. Hunden måste lära sig att varva mellan aktivitet och passivitet (vilket ofta är ganska svårt).

Oj, oj, oj, vad jag skriver mycket. Vad gjorde vi mer då? Vi fick lära oss att gå avslappningspromenad med hunden för att hjälpa den varva ner och bara få vara hund. Man låter helt enkelt hunden visa vägen och följer efter, så länge som den inte drar i kopplet. Om hunden drar står man stilla och börjar gå först när hunden själv korrigerat sig. Om hunden vill stå och lukta i två minuter så får den göra det. Om hunden tar kontakt med föraren förstärker man det och säger sedan åt den att den får gå och lukta igen. Varför gör man så här då? Jo, för att hundar har egna sätt att varva ner på och man låter således hunden lugna ner sig själv, genom att tex. lukta och gå och ströva som den vill.

Orienteringspunkter är platser där man byter miljö, tex. hoppa ur bilen, gå ut, gå runt ett hörn, genom en grind osv. Vid dessa punkter ska hunden själv ta kontakt med föraren för att få signal att gå vidare. Om hunden tar kontakt ska man belöna och gå vidare. Om hunden inte tar kontakt stannar man bara upp tills hunden söker kontakt, klickar och belönar frekvent (4-5ggr) och bestämmer sig sedan för om man vill fortsätta träna eller ge hunden ledigt.

Nä, nu orkar jag inte skriva mer, trots att det är flera saker jag inte nämnt. Jag skriver mer efter kursen imorgon. Vi slutade i alla fall med en 20 minuters hundpromenad, eftersom några hundar hade svårt att vara tillsammans med andra hundar. De skällde och gjorde små utfall. Nacho är en härlig hund, för han är helt oberörd av att andra hundar gör utfall mot honom. Han blir bara lite stel i svansen och trippar sedan förbi. Men han lyckades roffa åt sig några sniffar i labbetjejen Easys rumpa, slicka på en powder-puff-frökens lilla nos och göra några lekinviter mot tollarpojken Bacardi.
Åsa höll med om att Nacho är väldigt ung i sitt sätt. Hon trodde att han skulle bli lite coolare vid 3-4 års ålder, så jag får vänta och se...