Skrattig jaktträning och vrålskällande Nacho

- Nu börjar det gå för bra för att vara sant, sa jag till Maria efter dagens jakt-träning. Snart kommer bakslaget!
- Äsch, svarade Maria. Tänk inte så! Nacho har blivit jätteduktig.
Ja, det är klart man ska tänka positivt, men när vi började prata och analysera våra hundar kom vi fram till att Nacho säkerligen vant sig vid Maria och Bruno och därför lugnat ner sig. Han blir alltid mer upp i varv när nya människor och hundar är med och tränar. Han bryr sig däremot inte om ny miljö eller andras lukter på fåglar och dummys. Jag borde verkligen träna med många olika människor, så Nacho vänjer sig vid nya situationer. Hur ska det annars gå på ett jaktprov? Nacho är en otroligt nyfiken hund och det skapar problem i träningen.

Jag har numera som regel att alltid förbereda markerna inför träningen. Jag planerar olika stationer på väg till området vi ska träna på och även på jaktfotstigen, tex. godissök, bollsök. Jag riggar områden med dummys eller bollar som jag kan använda om Nacho blir pipig eller har för stark dragning åt något håll. Jag börjar alltid med att ta ut Nacho ur bilen, skapa kontakt genom att leka lite med honom eller söka efter en godis, sedan låta honom kissa för att gå vidare på ett sök, ibland större sökområde med 1-2 dummys, ibland närsök, någon gång markering (men det tror jag är lite för stressande) eller linjetag. Nacho behöver rasa av sig och koncentrera sig för då slipper jag ha en högenergisk Pacho vid min sida när vi börjar den "ordinarie" träningen. Jag tänker mig även att jag kan ha precis samma förberedelser om vi startar på jaktprov. Senaste gångerna vi tränat har jag inte behövt använda "mattan" för Nacho har varit så cool. Mattan har fungerat mycket bra, men känns just nu inte nödvändig. Man jag ska alltid ha den i beredskap och jag tror faktiskt att den är bra att ha vid ett jaktprov, för då blir det alltid en hel del väntande.

Idag trodde jag nästan inte mina ögon. Först blev Nacho som galen när han såg Marias bil komma. Han pep och kastade sig fram mot Maria och hoppade och studsade av glädje. Ingen bra början, tänkte jag, med en så het hund... men när vi väl började träningen gick han bättre än någonsin.

Nacho fick gå in i bilen medan vi planerade dagens träning. Jag förberedde ett dummysök i närheten av bilen med 2 dummys i ett ganska stort sökområde. Jag riggade ett godissök och ett godisträd där vi skulle kunna träna jaktfot samt la ett närsök med tennisbollar åt motsatt håll från markeringsplatsen ifall Nacho skulle pipa eller se stressad ut när Maria skulle kasta anden. Då skulle jag vända om och gå jaktfot åt andra hållet och belöna lugn och koncentration med bollsök istället.

Nacho satt som vanligt och darrade i bilen när jag kom för att hämta honom. När han hämtat dummysarna på söket, la jag in dummysarna i bilen och stängde luckan. Nacho var lös för övningarna hade ju inte börjat (dummysöket var bara förberedelse). När jag stängt billuckan satt Nacho lugnt och fint och såg förväntansfull ut. Vilken härlig syn! Ingen stress, inget pip, inget luktande utan bara en cool vovve som ville börja jobba. Jag blev paff, började gå för att kolla vad Nacho skulle göra och han slöt upp i jaktfot utan kommando. Nacho gick fint vid sidan ända fram till min planerade startplats. Jag fortsatte förstås att gå och belönade Nacho på halva sträckan genom att låta honom gå och söka frikadeller på ett "godisträd".

Väl framme fick han en lång andmarkering i uppförsbacke. Vi övergick till tolling vid några täta buskage. Nacho tollade suveränt bra och jag la in lite längre pauser mellan kasten. Gick tillbaka till samma punkt som vid första övningen och Nacho fick ny markering. Gick till startplats för jaktfot och genomförde sedan hela kedjan med jaktfot mot tollingområdet, tolling och så slutligen markeringen på exakt samma plats. På detta sätt baklängeskedjade jag 3 moment och Nacho skötte sig strålande. Han är väl införstådd med baklängeskedjning och förstår snabbt principen och blir härligt fokuserad av sådana här övningar. Och inte ett pip, och ingen stress och fullt fokus - kan man bli nöjdare. Ja, kanske med greppen...

Vad var det för fel med greppen då?
Nacho tappade två fåglar av tre eftersom terrängen var svår. När han tappar fågeln tar han alltid fina grepp och kommer in snyggt och lämnar i hand. Jag undrar hur många gånger han ska behöva tappa fågeln innan han börjar ta bra grepp från början? Men jag ska inte klaga, greppen blir bättre och bättre och han har nästan alltid snabba upptag. Jag har inte heller som målsättning att han ska få kanongrepp - vi satsar på tillräckligt bra (good enough, som Winnicott myntade).

Maria och jag har alltid roligt när vi tränar hund, men idag skrattade vi mer än vanligt. Vi var faktiskt tvungna att skärpa till oss eftersom vi skulle inge våra hundar lugn och balans. Ännu knasigare blev det när Dannes bror dök upp i skogen mitt under träningen (han var ute på lunchpromenad i Kista) och när Bruno hela tiden ville visa oss vart vi skulle gå. Kanske inte låter så kul, men det var det!

När vi kommit hem hände något märkligt. Nacho satt kvar i bilen medan jag plockade in grejerna i huset. Plötsligt hörde jag Nacho vrålskälla. Då stod två små barn vid bilen och pratade och vinkade till Nacho. Nacho såg alldeles vild ut på ögonen. Jag har aldrig hört honom skälla i bilen tidigare. Barnen gick och ställde sig längst ner på gatan vid en snöhög, så jag tog Nacho i koppel och gick fram till dem. Då reste Nacho lite ragg på ryggen och såg misstänksam ut. Jag berättade för barnen att Nacho nog blivit rädd och frågade dem om de var rädda för Nacho. Nacho lugnade ner sig i samma stund som jag pratade med barnen och ville gå fram och hälsa. Jag frågade barnen om Nacho kunde få komma fram och lukta på dem. Det var okey, så Nacho fick gå fram och han blev så himla glad när han märkte att de var snälla. Och barnen blev glada när de märkte att Nacho var snäll. Tänk så knasigt det kan bli!