ÄNTLIGEN!

Äntligen!
Idag hände det som jag så länge jobbat för.
Idag hände det som jag nästan trott var omöjligt.
Idag ville Nacho-pachon vara med mig och träna lydnad hela tiden på appellplanen. Med härlig attityd, fokus och vilja att prova moment om och om igen, utan att se less ut, utan att börja lukta eller glo på annat. Åh vad jag är glad. Nacho fungerade precis som när jag tränar honom hemma. För mig handlar det nämligen inte om prestation, perfekt utförda moment osv. utan det handlar om Nachos vilja att träna, hans attityd på planen och rätt fokus.

Vi tränade kort fritt följ, läggande under gång, länkade inkallning och ställande, rutan åt två motsatta håll, dirigeringsapportering (första träningstillfället) och treans fjärrdirigering. Nacho har fina positonsbyten, men jag stod bara 1-2 meter ifrån. Hemma fungerar det på 5 meters avstånd. Dirigeringsapporteringen var kul att lära in. Jag började med tasstarget och ställande vid konen tre gånger. Prövade targetöverföring vilket fungerade utmärkt och kryddade med lite doggy-zen (dvs. lockade med kyckling framför Nacho medan han skulle behålla ståposition). När även detta verkade fungera fick han springa och hämta vänster apportbock några gånger. Dirigeringen gick lätt - Nacho kan redan handsignaler, men av någon märklig anledning var ingångarna med apporten halvdåliga. Nacho satte sig lite bakom mig. Vi som har så snygga ingångar i vanliga fall!

Världens bästa Nacho tog dessutom apportbocken med ett härligt fjösgrepp.
- Fjösgrepp är helt klart underskattat, viskade Nacho-pacho till mig med ett smil på läpparna.
- Fjösgrepp är faktiskt det bästa grepp som finns.

Vad kan man göra annat än att småle?