Nacho-pacho och gris-spåret

Nacho har fått gå ett viltspår idag, för att bli lagom trött och harmonisk till kvällen då vi får gäster. Danne och jag la spåret tillsammans. Jag bestämde hur spåret skulle gå och Danne blodade och drog klöv. Jag försökte krångla till det på några ställen, för att se hur Nacho skulle klara det hela. Jag hade tre bloduppehåll, ett 15-meters på raksträcka, ett 10-meters i samband med vinkel och en återgång. Jag hade terrängbyten. Började i skog, ut på en viltrik äng, över ett vattenfyllt dike, gick längs diket, in i snårig skog, upp på berg, genom sumpig mark med vattenväxter och slutligen genom Bålstas vildsvinsreservat. Spåret gick ligga i 3 1/2 timme. Nacho klarade det mesta bra. Ringade en hel del vid återgången, men löste det på egen hand, gick en kort vända i ett annat spår, men bröt själv och återvände till vårat spår samt strulade ganska mycket i vildsvinsområdet. Det var blod i området - man hade nog skjutit vildsvin där - marken var helt upptrampad och en foderstation fanns till höger om vårt spår. Nacho blev snurring i kolan och irrade runt, så jag tog in honom, sa åt honom att spåra och då gick det plötsligt riktigt bra igen. Vildsvinslukt är tydligen svårt att motstå.

Nacho-pachon har fått "buga" på hjärnan så imorse när jag låg i soffan och kollade TV kom han upp, ställde sig på min mage (tur att han är lätt) och bugade. Jag fattade inte först vad han höll på med, men han envisades med sitt bugande och tillslut förstod jag att han var hungrig. Gick och hämtade lite mat och Nacho bugade och bockade som aldrig förr. Han är för härlig!