Nacho-pacho och den första fyllan

Igår var Nacho full...riktigt på lyset skulle jag vilja påstå.
Nacho och hans bröder skulle röntga höfter och armbågar och fick lugnande sprutor. Ögonen blev röda, rörelserna långsamma och ganska så ostadiga. Nacho-pachon vinglade in till veterinären, tog sina plåtar och gick åter ut i väntrummet. Där träffade han en förtjusande Bernersennendam som han kurtiserade med en stund. Jag skojade med den andra hundägaren om att fulla killar alltid blir så påträngande. De skrattade och den stora hunddamen fick gå undan och sätta sig bakom en stol för att få vara ifred. Sedan gick vi ut och Nacho vinglade runt med bröderna en stund och pinkade på några buskar.

När vi kom hem bar Danne upp Nacho i vår säng, men Nacho-pacho var leksugen, ramlade ner från sängen, vinglade ut i allrummet och kom tillbaka med en boll i munnen. När vi ignorerade honom försökte han hoppa upp i sängen med bollen, men tappade balansen och drasade ner. Bollen flög ur munnen och han sprang lekfullt men ostadigt efter bollen igen. Då kände jag att jag måste ingripa, så jag tog upp Nacho i sängen och la mig bredvid honom, smekte honom över ryggen och talade lugnande. Han tittade storögt på mig, öppnade munnen och tog min hand försiktigt mellan tänderna. Sedan suckade han djupt och somnade. Han betedde sig precis som ett barn som äntligen fått sin efterlängtade napp. Lilla gulliga Nacho-pachen.