"Trött hund efter intensivt träningspass"
Idag har vi tränat i två omgångar, ett förmiddagspass med dummys och ett eftermiddagspass med viltspår. Vi ska även iväg en kort sväng till brukshundsklubben ikväll eftersom Stefan så gärna vill träna lite agility med Nacho. Men det får bli en "light-träning", så stackars Nacho-pach inte blir för utarbetad. Vi behöver verkligen ha en hund till i familjen...så träningstokiga som vi är. Som tur är vill Nacho alltid vara med och "jobba" och han ser lika glad ut varje gång vi gör något. Vilken härlig hund han är. Han passar på att vila ordentligt mellan träningspassen för hemma är han hur lugn som helst.
På förmiddagen la jag ut blodspåret och åkte sedan med Nacho till en liten vik i Bålsta där vi brukar träna ibland. Jag kollade igenom området och bestämde mig för att köra sök med dummys i ganska tät vass. Man kan gå på en brygga med höga klippor på högra sidan och vatten på vänstra sidan. När bryggan tar slut har man öppet vatten till vänster och ett vassområde rakt fram. Jag lät Nacho sitta och vänta på bryggan medan jag klättrade ut på en klippavsats och slängde ut dummysarna i vassen. Nacho var jättetaggad men tyst och kastade sig ut på klippan, ner i vattnet, ut i vassen och försvann en ganska lång stund. Sedan kom han snabbt in med 2 av 3 utlagda dummys och lämnade i hand. Vid 3:e söket bestämde han sig för att det inte fanns fler dummys i vattnet utan klättrade upp på den branta klippväggen och försvann utom synhåll. Jag blev orolig - hade inte precis tänkt mig att han skulle upp och klättra på de där branta klipporna, men samtidigt var det ju ett bra initiativ av honom att vidga sökområdet och han var dessutom MODIG. Jag har ju alltid fått höra att han är så försiktig, men det här var definitivt inte en försiktig hund. När han var ute och sökte på berget (utom synhåll för mig) passade jag på att slänga upp en dummy på berget, en nedanför berget och en till i vassen. Nacho kom stolt in med dummyn från berget, gick fint i vassen en gång till, hämtade dummyn där, växlade riktning på min angivelse och hämtade dummy nedanför berget. Han fick sluta med att hämta en sista dummy i vassen och gjorde detta med bravur. Vilken kille! Han verkar överlycklig att få jobba med dummys igen. Undrar om han överger fåglarna nu? Ska bli spännande att se hur han reagerar när jag tar fram dem igen - men just nu känns det så enkelt och roligt med dummysarna.
Blodspåret fick ligga i 3 timmar. Nacho hade näsan på så fort jag fått på honom selen, men när jag visade på blodet blev han alldeles stel och stod länge och luktade på startplatsen. Det var så tydligt att han förväntat sig ett personspår. Han snurrade runt en stund och började titta på mig.
-Vad i hela friden är det här? såg han ut att vilja fråga.
-Spåra, sa jag, och visade med handen på blodfläcken.
Svårare än så var det inte. Han gick spåret perfekt. Ringade något i första vinkeln, gick med lite hög näsa på något ställe, hade lite svårt när vi passerade en skogs-stig, men hittade fort rätt igen och markerade klöven. Duktigt jobbat Nacho-pacho! Jag blir så imponerad av honom. Han tar sig an uppgiften och klarar den galant, trots att vi inte tränat detta på nästan ett år. Det var ändå ett ganska svårt spår i skiftande terräng, två vinklar, bloduppehåll, samt passerande av en stig där massor av hundar och människor brukar gå. Spåret tog 12 minuter att gå och Nacho arbetade i ett behagligt tempo. Bra jobbat av min lille Nacho-pach!
.jpg)
