Idag, dagen före skolstart, beslöt jag mig för att ta med Stefan och Nacho på en liten utflykt till Siggefora, där elitklass jaktprov ägt rum i helgen. Vi fick gå väldigt långt, för det fanns naturligtvis en låst bom, så vi inte kunde köra ända fram. Väl framme bestämde vi oss för att gå runt sjön och det var jättemysigt om än ganska blött om fötterna. Vi hade ju tagit med oss stövlar, men eftersom det var lång väg att gå, beslöt vi oss för att ha de skönaste dojorna på fötterna och det var nog rätt tänkt ändå. Stövlarna blev kvar i bilen.
Stefan och Nacho sprang och klafsade i våtmarkerna, slet upp växter ur den blöta geggan och grävde i vattnet. Ett tag funderade jag på om Nacho skulle orka med någon träning efter lång promenad och lek, men det var inga problem alls när vi väl satte igång. Stefan fick gå undan med Nacho medan jag klafsade ut i våtmarken och kastade ut 6 dummys. 4 på "land" och 2 i vattnet bland en massa näckrosor. Sedan gick jag och hämtade Nacho-pach. Vi gick jakt-fot ner till startplatsen i skogen. Nacho sprang fint ut och hämtade 2 dummys. Det verkade inte spela honom någon roll alls att det var blött och gungigt under fötterna. Vid 3:e skicket sprang han rakt ut mot vattnet och hamnade i en lerpöl som vi inte sett. Det var riktigt otäckt för den lilla Nacho-pachen sjönk ner i leran, så att bara huvudet, ovansidan av ryggen och den lilla svansen stack upp. Jag stod som paralyserad och såg på när han kämpade för att ta sig upp - och det gick bra... puh, vad läskigt det var...
Nacho var dock vid gott mod och försökte hitta en annan plats att gå ner i vattnet på. Det var riktigt gungfly och han tvekade lite vid kanten. Jag stöttade honom med "ja ja" och då gick han fint ner i vattnet, simmade bland näckrosorna och kom in med den 3:e dummyn. Skickade ut igen och "Nacho knashuvud" upprepar samma beteende igen. Sprang rakt ut i lerpölen och såg ut att fastna, kämpade sig igenom och kom upp på andra sidan och forsatte söka efter en dummy. Dumma hund! Är han suicidal eller? Det här var mer än vad mina nerver pallade, så jag gick rakt ut i sankmarken för att få honom att gå åt ett annat håll. Klafs,klafs, klafs, lät det medan jag kände det unkna vattet skölja genom mina tår, fylla skorna, blötlägga strumporna och nedre delen av byxorna. Mysigt, mysigt, men vad gör man inte för sin lilla hund?
Nacho hittade dummy 4, kom fint in, lämnade i hand och försökte sätta sig i blötan. Lilla gubben...
De två sista dummysarna låg på andra sidan om lerpölen så vi gick jakt-fot i blötan -klafs, klafs, klafs...förbi lerpölen.
Sedan skickade jag Nacho igen och han hämtade de två sista utan några större problem även om farten mattats en del. Han hade lite problem med igången i sjön, men sökte fint i vattnet och kom upp och lämnade i hand på ca 15 meters avstånd. Fantastiskt duktigt, tycker jag.
Sedan lekte vi som bara den med en knallröd kaninleksak och då blev jag ännu blötare förstås. Och när vi var klara med leken kom jag på att jag inte tagit ett enda kort så då kom kameran fram och Stefan fortsatte att roa sig med Nacho-pachen i den härliga sörjan. Livet lekte för lillhusse Stefan som redan var så blöt så att bara överdelen av T-shirten var torr.
På väg tillbaka mot bilen kom Stefan på att han lika gärna kunde ta ett bad vid badplatsen innan han bytte kläder i bilen. Sagt och gjort. Vem vill inte unna sitt barn ett klädsim? Jag tyckte i alla fall att idén var kul om än så knasig, så Stefan hoppade i plurret med alla kläder och skorna på. Nacho var alldeles brun i pälsen av sitt lerbad, så han fick köra ett pass till med två dumysök i blankvatten. Provade att ta emot dummyn 10 meter upp på strand utan att locka eller böja mig ner och han skötte sig strålade. Vilken dag! Vilken hund! Vilket barn! Kan livet blir roligare?
Blött, blött, blött
På den här filmen blir jag allvarligt orolig över att Stefan håller på att sjunka, men den lilla buskillen har ställt sig på knä i sörjan och Nacho upptäcker hans skor i vattnet och försöker sno dem av Stefan
.jpg)
