Nacho-Narcissus-Pacho

Idag tog det roliga slut. Jag har fått vila hela dagen. Inte ett enda litet träningspass, ingen samvaro med andra hundar, inga nya spännande lukter, bara vila.

Matte och husse var tydligen helt slut. Dom tål inte så mycket verkar det som. Vi var på hundäventyr i 4 dagar och efter detta var dom helt slutkörda. Inte har dom mycket till "motor" om jag ska vara ärlig...
I lördags åkte dom och tittade på ett retriverprov i Bro. Jag fick träna apportering av dummys i närheten av jaktprovet. Det var lite speciellt eftersom det "pangade" hela tiden. Matte blev nöjd, för hon sa att jag reagerade bra på smällarna. Löjlig prövning, enligt mig. Det roligaste var att hon själv blev rädd för ett skott som hon inte var beredd på. Jag såg det inte själv, eftersom jag satt i bilen då, men husse har skvallrat. Hon hoppade tydligen till när ett skott gick av under provet. Inte särkilt bra nerver i den släkten, kan jag tro. Och hon har ändå fått två kullar. Tur att det bara var en unge i varje kull. Ifall skotträdslan nedärvs, menar jag. Å andra sidan är husse rätt stabil, så vi får hoppas att den genen nedärvts till ungarna.

Efter jaktprovet åkte vi till ett ställe som heter Söderköping. Matte hade beställt hotellrum. Hotell är toppen, tycker jag, för det finns massor av nya dofter när man kommer hemifrån. Ännu fler dofter blev det på söndagen, för då åkte vi till ett tollingjaktprov. Jag fick inte vara med och tävla för matte säger att jag inte är tillräckligt bra. Men matte och husse fick köpa en and billigt som husse slängde ut i vattnet till mig. Jag tyckte den var onödigt tung i början och släpade in fågeln till matte, men så småningom kom jag på att om man höll anden rätt i mun, så gick det betydligt enklare. Husse testade om jag vågade simma förbi lite vass för att hämta anden och det gjorde jag utan problem, men det var knepigt på tillbakavägen eftersom det var sumpmark och svårt att ta sig fram. Jag kämpade tappert, även om petmatte klagade på farten.
-Prova själv att springa i sumpmark med en tung och blöt andfågel i mun, sa husse till matte. (Husse har god empati och han hatar att bada kallt)

Petmatte klagade även på avlämningarna.
Jag provade att släppa fågeln några meter från matte, men då fick jag ingen belöning. Surt, sa räven.
Eftersom jag är smart så provade jag istället att slänga fågeln i mattes händer och då blev det JACKPOT ska ni tro. Flera godisbitar kvitterades ut när matte fick fågeln i näven. Hon var väl för lat för att hämta den själv...

Måndag och tisdag var vi borta igen. Nya lukter, nya hundar, nya människor och nytt rum att sova i. Det fanns massor av hundar som liknade mig och då blir jag lite i gasen. Vår ras har så snygga brudar. Ni skulle se vilka tjejer jag mötte. Min mamma Vilja är riktigt läcker, trots sin ålder, och en tjej som heter Enya var superhet. Min gamla flamma Humla var också där och en racerbrud som heter Ammi. Det är svårt att välja tjej, när det finns så många snygga...

Nåväl, vi var tydligen inte där för att jag skulle träffa tjejer, utan matte och husse skulle lära sig en massa saker om lydnad av Niina och Kent Svartberg.

Min matte var ganska sopig och det såg Kent och Niina. Kent sa åt min matte att hon inte kan träna attityd i fotgåendet innan positionen är helt rätt. Min matte belönade mig för ofta och vågade inte lita på att jag skulle klara att träna lite längre pass. I och för sig är det kul att ha en matte som vill belöna hela tiden, men jag är faktiskt ingen valp längre. Jag kan en hel del nu.
Matte slarvade även i fotpositon. Hon klarade inte att gå på rätt sätt. Niina fick visa henne hur man ska svänga i vänsterhalter och Kent fick korrigera hennes långa och snabba kliv vid sidoförflyttningarna. Hon har tydligen inget fokus på sina egna ben - bara på mina. När hon ändrade sin fot-taktik, så blev mitt fotgående riktigt snyggt.
Suck...vilken jäkla matte man fått. Skulle kanske ringa Louise och klaga. Det var ju hon som valde matte till mig. Tur att min matte är snäll i alla fall. Inte är hon i så bra skick inför träning heller. Jag skulle behöva en smalare matte med mindre bröst. Det är ju alldeles hopplöst att ha en matte som man inte ser ansiktet på under fotgåendet. Matte ska försöka åtgärda detta genom tajtare kläder och en ny träningsväst. Om hon ger mig lite mer av den goda människomaten och äter lite mindre själv skulle det problemet lösa sig. Hon ger sig själv för stora belöningar, helt enkelt.

Det är det jag alltid har vetat. Jag är född till stjärna - det är min matte som inte kan träna mig rätt!!!
Vill ni se en stjärna - se på mig - ni får mycket gärna - se på mig...

Puss från Nacho-Narcissus-pacho