Hello alla kråkdiggare!
Idag har jag fått träna med kråka igen. Det var länge se´n sist, men jag kände direkt på lukten att det var något kul på gång. Blev faktiskt alldeles till mig när matte öppnade påsen - Wow, vilken doft! Man går ju igång på bara lukten. Eftersom jag inte tränat på flera månader började matte med en jättetråkig övning. Husse la ut kråkan och jag skulle springa med koppel på, bredvid matte, och ta kråkan i farten. Löjligt och trist, tyckte jag. Vad är det för larv. Jag vet ju att jag ska hämta kråkan själv och kopplet är faktiskt bara i vägen. Sedan slängde husse iväg en dummy för att kolla om jag kom ihåg hur man apporterade en sådan. Hur dum tror dom att jag är egentligen? Klart jag klarar sån´t - piece of cake, my friend. Sedan kom fågeln fram igen och kastades iväg av husse. Jag sprang fint och hämtade den, tog den lite lätt i ena vingen och lämnade av i mattes hand. Konstigt nog blev hon inte så glad som hon brukar. Oh, no, tänkte jag. Nu kommer hon klaga på mitt grepp igen. Mycket riktigt, jag vet nog hur hon tänker...
Varför kan jag inte få hålla som jag vill? tänkte jag stolt och försökte se så tapper ut som möjligt.
Då fick matte en av sina tokiga idéer igen och sprang iväg över ett vattenfyllt dike och lade pippin på andra sidan.
-Nu ska vi se om Nacho kan hoppa över diket med det fjösgreppet, hörde jag henne säga till husse och det var då jag bestämde mig.
-Jag ska visa henne att det går! Med fjösgrepp! Så sprang jag ut, hämtade kråkan med ett lätt och vackert framtandstag och satsade fullt över diket.
Hur tror ni det gick då? Självklart klarade jag det! 1-0 till mig.
Då började matte visa att hon hade kött med som belöning. La ut fågeln och manade mig att ta upp den. Det var då jag ändrade taktik - för lite gott kött kan jag faktiskt ta upp fågeln på hennes krångelsätt. Då blev hon glad förstås och sa till husse att hon hade lyckats. Vadå lyckats? Det är ju ändå jag som bestämmer hur jag vill bära fågelkräket.
Men vet ni vad som hände sedan? Jo, jag fick vila någon timme, men sedan kom fågeln fram igen och då blev leken jätteskojig. Det var nog det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Matte höll mig i halsbandet medan husse och lillhusse sprang runt och lekte med fågeln som galningar. Jag blev så himla avundsjuk och ville inget hellre än att ta fågeln ifrån dem. Så plötsligt for fågeln iväg och till min stora glädje släppte matte halsbandet och jag var FRI - FRI! Jag tog tillfället i akt och med FULL FART kastade jag mig efter den flygande kråkan, slog mina käftar om den fjäderklädda kroppen och rusade in till matte för att visa att jag hade gjort det - YEAH, JAG TOG DEN! Och matte hon skrattade och sa att jag var världens duktigaste och jag fick mer kött och allt var helt fantastiskt. Till min stora lycka fick jag göra om samma övning 5 gånger och det var lika roligt varje gång.
Lillhusse tyckte också att leken var jätterolig, den passade honom och hans leksinne perfekt. Matte är lite rädd att han ska prata för mycket om det i skolan. Hon tror inte hans lärare tycker det låter så bra att han springer omkring och leker med döda kråkor i skogen på helgerna. Husse däremot mådde lite dåligt för han råkade få fingrarna i munnen och fingrarna smakade kråka, så han gick och borstade tänderna när vi kom in. Men hallå, vadå, mina tänder då! Tror ni det var någon som borstade dem? Äh, ärligt talat så är jag helst utan tandborstning. Människor håller på med så många onödiga saker.
Godnatt och sov så gott - det ska i alla fall jag göra nu!
.jpg)
